Alla stod runt kistan.
Barnen syskonen föräldrarna.
Alla vännerna och en del andra människor.
Den som saknades var den hon hade älskat.
Hennes död var ett dåd av den älskade.
Prästen höll begravnings-talet.
Ingen annan klarade av att denna dag hålla några tal.
Prästen avslutade med orden.
Hon trodde på kärleken.
Och hela hon var så mycket av den där styrkan och den där kärleken själv.
Det var de sista orden som sades vid hennes kista.
De orden som en av de närmast anhöriga hade valt.
Det var den starka och den kärleken.
Som låg i den där kistan nu.
Med alla blommor och hälsningar från alla som hade älskat henne.
Det var bara en enda människa som saknades där.
På hennes begravning.
Den människan som blev hennes död.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är många människor som befinner sig i en farlig relation, eller har tagit sig ur en farlig/förgörande relation. Sedan finns det många ...
-
Vill påpeka att denna text handlar inte om de människor som har valt att leva i fria relationer. Eller riktar sig till dem som mår bra av ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar