Inlägg
Att det finns nog inget annat val nu.
Det känns så hopplöst allting.
Hon hade bestämt sig.
Berättade inte för någon.
Det slutgiltiga beslutet.
Alla undrade om de borde ha förstått.
Då hon ofta talade om.
Hur svårt det kändes i relationen.
Hon hade flyttat ifrån sitt hemland.
För kärlekens skull och hade inte så många vänner.
Och hon berättade inte så mycket berättar vännen nu efteråt.
Om hur hon hade det därhemma.
Det var några ord här och där.
Som speglade hur dåligt hon mådde.
Men hur dåligt det verkligen var.
Det hade kanske ingen riktigt förstått.
Nu var hon inte kvar i livet längre.
Hon hade lämnat allt och alla bakom sig.
För evigt.
Hade någon kunnat göra någonting?
Kunnat gripa in och påverka någonting.
Fått henne att börja tala om alltihop.
Och kunnat stödja henne på något sätt.
Det känns så meningslöst.
Att någon ska behöva gå den vägen.
Utan att ens söka det där sista halmstrået.
Ur all förtvivlan.
Ur all vanmakt.
Om hur hon hade det därhemma.
Det var några ord här och där.
Som speglade hur dåligt hon mådde.
Men hur dåligt det verkligen var.
Det hade kanske ingen riktigt förstått.
Nu var hon inte kvar i livet längre.
Hon hade lämnat allt och alla bakom sig.
För evigt.
Hade någon kunnat göra någonting?
Kunnat gripa in och påverka någonting.
Fått henne att börja tala om alltihop.
Och kunnat stödja henne på något sätt.
Det känns så meningslöst.
Att någon ska behöva gå den vägen.
Utan att ens söka det där sista halmstrået.
Ur all förtvivlan.
Ur all vanmakt.
5 kommentarer:
Det känns som om och jag tror att hon blev en närvarande ängel med ll kärlek
Ja man vet inte varför en människa måste lämna allt.Och bara försvinna bort för evigt.Tänker på de som blir kvar med alla frågor.Och när det är barn som lämnas kvar på det viset.Då känns det inte bra för någon.
Vad kunde ha gjorts?
Ett sista halmstrå att kontakta en enda människa.
Att få någon slags mening i att livet kan fortsätta.Det är vad jag tänker på.Innan ett sådant beslut tas.Och kanske kan förhindra det där steget.
Ja jag förstår och ibland är det så men ibland måste man få tillåtelse att utgå.Säkert har man vridit och vänt på valet veslutet och sorgligt är det när man vet att man kan vända energin till att se möjligheter osv jag vet men sorgligt är oxå att vi så lätt missar varan och att en del är så ensamma att det inte räcks ut halmstrån . Det är svårt med döden och självmord för omgivningen och svårt att ha en åsikt om vad som är rätt eller fel men jag är HELT övertygad att hon verkar fortfarande som en kärleksfull ängel på andra vis än vad vi vet eller tro
Mening är alltid svårt att se när det blir så för en medmänniska.Och meningslösheten känns nog för alla som blir kvar.
Svåra bitar och en verklighet som gör sig påmind då och då.
Min egen tanke är att det måste finnas en sista lösning innan någon tar det beslutet.Men självfallet kan man inte döma någon som känner det så.
Tack för din fina tanke.
Livet är inte lätt att förstå och meningen med allt som sker.
Ibland kanske det inte finns någon mening heller att få tag i.
Att få till en mening.
I det ofattbara och outsägligt svåra och smärtsamma.
Paradoxen med livet är att om det ändå är meningslöst så är just det en möjlighet och cangs att göra precis allt man inte vågar . Oftast är det pengar tyverr som avgör valen man kan göra. Jag har många gånger tänkt när det "känts så" att :japp då kan jag väl lika gärna bli uteliggare i Mew York , det känns åtminstone spännande! Men vem betalar biljetten? Fast bara tanken har ju en livsgnista : att ta vara på och humor och det är väl det man i kombinationen inte se en väg ut ur det hela saknar just då. Jag tror , men obs ,vet ingenting men ibland tror jag att vi inte pratar på riktigt med varandra.om de verkliga drömmarna om livet , vad det ska vara , lever man för sin skull hinner man fram till sitt liv eller springer man bara i de snitslade färdiga banorna( som handelsmännen eller kommersen grupptrycket av att " lyckas" stakat ut ? Eller hinner man fram till ok sakerfunkar inte men hur kan jag vända mitt liv till en möjlighet.... Ja jag håller med tänk om hon fått prata med någon som vågat vara kvar i brådjupen; vad är livet? Vems är det så kan jag oxå tänka om hon bara rsluppit möta rädsla medicin kanske normer fått verkligen söka efter sin livsgnista, det halmstrå du pratar om. Jag önskar många gånger att vi kommunicerar mycket rakare än vi gör och inte förväxlar oss i så mycket oro , vi orkar och får upp precis så mycket som vi orkar with a little gelp from a friend och instanser... Tror jag jag vet verkligen inte men det var vad jag kommit fram till i mitt sökande. Tack för att du tar upp detta att leva .Kärlek till alla oavsett var i livskampen vi befinner oss.
Skicka en kommentar