lördag 19 juni 2010

Nu Får Dom Varandra

Idag ska det ske det stora påkostade bröllopet.
Framför 1200 människor i kyrkan,
 och framför alla  tv kameror så att  hela svenska folket kan följa deras väg fram till altaret.
Nu får dom varandra !
Stod det på framsidan av Dn idag och en bild på det leende paret.
 Lovefestivalen är slut,
och det blev inte så mycket skräp efter festivalen mest fimpar stod det också i Dn.
Stockhom är väl den singeltätaste staden i Sverige i förhållande till folkmängden.
Den trendiga beteckningen på att leva ensam utan en s.k fast relation.
Som en flock fria fåglar som flyger omkring,
 och slår sig ned vart man vill,
 och om man vill, så att säga !
Det finns lyckliga singlar och olyckliga singlar,
det finns en del av de lyckliga singlarna,
som valt bort en nära relation, med allt vad det innebär,
och älskar att rumla runt,
och göra precis som man vill, när man vill,utan  de.krav, och åtaganden,
som en s.k seriös  relation alltid innebär.
Det finns dom som lekt sig igenom relationer i kärlekens tecken,
och infirat stora förhoppningar, krossat alla drömmar på vägen,
och krossat ett hjärta, eller fler under sin leka seriös relation  ( testar bara. )
Och sedan njuter fullt ut  i sin återintagna position av att vara singel,
och inte behöva lova någonting,
 stort som en seriös  relation alltid  innebär,och innehåller.
Sedan finns det dom som drömmer om kärleken,
 närheten, att få känna sig älskad, omtyckt, trygg och respekterad.
 Drömmen om gemenskap,
kanske barn, framtid, tillsammans,
dela vardagen, ha någon som bryr sig väldigt mycket,
och som finns ,stöttar, ger och bygger någonting starkt tillsammans.
Det är fint att se att det finns människor som vill någonting seriöst med varandra,
som Victoria och Daniel,
 sen att det är ett massmedialt jippo och allt annat runtomkring. 
Det är ju inte det viktiga.
 Love Love Love ett något uttjatat ord,
 men lika viktigt i dag som i alla tider.
 Sedan vad det innebär för alla människor är ju högst individuellt.
Till alla krossade hjärtan, alla brustna drömmar, till alla som längtar och tror på kärleken,
den som rymmer åtaganden, gemenskap, respekt omtanke,bekräftelse,glädje, humor ,ansvar.
Till alla  er vill jag önska att ni alla får uppleva  kärleken  i  livet.
 Oavsett om  den leder till bröllop, barn eller annat,om det inte blir just  det,
så allt annat som är,
 " Love Love Love"
  "Verklig Kärlek". 
med allt vad den inefattar.....!

tisdag 15 juni 2010

Det Som Finns Kvar

Det som finns kvar är ingenting.Det finns ingenting kvar.Här av dig.
Men i mig finns vissa spår kvar.Och dom är jag stolt över att ha gjort det stora arbetet.
För att tillfriskna efter dig.
Och att jag har klarat av att resa mig efter allt.
Efter allt det som du projicerade över mig.
Av din destruktiva läggning och din inkapabla personlighet.

Du är inte viktig.
Det viktigaste är livet och du är inte liv.
Du är inte livet.Alla ord som sagts,alla ord som skrevs i alla brev.
Visserligen var det jag som skrev,du själv skickade ett endaste vykort .
Och en liten lapp och två mycket ambivalenta brev.
Där ingenting var på djupet och det sista iskalla brevet.
Det som jag slängde direkt.Då jag såg ditt hat som slog emot mig.
Med full kraft som en piskande vind rakt i ansiktet.

Alla smsen, alla telefonsamtal,alla promenader,alla "möten".
Alla dina manipulationer och ditt målmedvetna förgörande.
Av allt som ingår i en intim relation.All bortkastad tid för mig som gick åt till dig.
Som gick åt till dig och dina missbruksproblem.
Och  alla dina oändliga och olösliga problem med dig själv och ditt ofattbara ego.

Jag står på bron i dag,och det blåser isande vindar,trots att det är Juni månad nu 2010.
Då för 100 år sedan,då var det varmt där uppe på bron,
där vi gick tillsammans, och samtalade.

Det som finns kvar är alla frågor,alla tankar, alla kval,drömmarna dom finns inte kvar.
Illusionerna och önskningarna.Men känslan finns kvar,tomheten,i den finns ingenting kvar
bara  ett gapande hålrum i hjärtats artärer och kammare.
Det som fanns kvar var hoppet att  någonting fint fortfarande kunde ha skett och borde ha kunnat ske.

Men det fanns inga fler landskap att upptäcka påstod du en gång i Maj för tusen år sedan nu.
(Som o du ville någonting ville någonting mera än din destruktivitet).
Det som finns kvar är allt, allt det som var, allt det som är.
(Allt det som inte blev).Jag finns kvar, och alla drömmar ,som jag drömmer på nätterna.
 Den där seglingen som aldrig blev av, den där resan till Berlin, till Amsterdam,
till Köpenhamn,  till skärgården,till fjällvärlden.

Det finns bara din tomhet kvar i mg.
Den som du injicerade och kickade av att göra det.
Du finns inte kvar.Du har gått för tusen år sedan.
Och du kommer aldrig tillbaka.

För du finns inte du har aldrig funnits.
Du vill inte finnas.(Din kick).Din tripp.




I SKOGEN

Jag blickar ut genom fönstret, nu i gryningen,ser bort emot skogen,som nu står  så grön i Juni månad. Jag tror att du  vaknar nu, som du alltid gjorde,i gryningen. Det var då du var så öppen och nära, det var då jag trodde, du hade hittat hem. Hem till mig, och det var där du ville vara. Skogen står så tät där borta, och jag undrar om du sover nu  eller har vaknat, just nu när solen går upp. En hare springer över gatan utanför mitt fönster nu, jag hör bara duvorna här i stan och koltrastarna. Men så hörs en tjäders upprepade som skrik därifrån skogen, därifrån ända hit. Jag försöker att somna om ,men tjäderns skrik följer med mig  in i drömmarna, när jag äntligen sover som i dvala. Jag undrar om du lever fortfarande, därborta i den mörkgröna skogen, jag undrar om du har vaknat nu som du alltid gjorde i gryningen, jag undrar om du fryser, och om du tänker på mig och om du minns när jag höll om dig som om du alltid ville vara här, här hos mig nu i gryningen, nu i soluppgången nu i en ny dag, en till dag ,en av alla de här dagarna, alla de där nätterna, som var som kommer,som väntar,som väntar på dig ,där borta därborta  i skogen, där du sover nu, där du kanske vaknar nu,  nu i gryningen,  nu i ljuset,  ljuset som du väntade på då,   nu, i evigheten,,,

söndag 13 juni 2010

Vackra Förorter

Hälsade på en nära vän som flyttat till Bredäng ifrån Aspudden.
Va!
Var min spontana kommentar när jag fick flyttkortet för 1 månad sedan.
Jag arbetade i närheten av Bredäng för några år sedan och har själv bott i Aspudden i 11 år.
Och får ångest av de där jättelika betongklossarna,
spöklika som hela Bredäng ser ut att bestå av.
Men bostaden var ljus och välplanerad,105 kvm och billigare än min 83 kvm,
som är en mörk dåligt planerad lägenhet.
Men den ligger i stan.
Parabolantennerna var oräkneliga på alla oräkneliga balkonger.
Man håller  ju på att rusta upp i förorterna Skärholmen, Bredäng med flera.
Planterar träd i centrum målar om betongklossarna.
Det var en ofantlig utsikt dessutom från vännens balkong.
Och det finns så mycket natur därute i buschen.
Som ju inte är någon busch alls utan en gammal gedigen förort.
Men jag skulle känna mig så ensam därute på 6e våningen trots all natur och utsikt.
Jag blev indragen på Vivo  i centrumet,
Vivo som är så mycket billigare priser än inne i stan  sa min vän.
Roligt med förorten ibland,men jag trivs här i stan på alla gator och  att se alla människor.
Förutom alla trendiga bostadsrättsinnehavare,oftast ifrån medleklassen
som tagit över stora delar av arbetarklassens områden,
som Södermalm varit en gång i tiden.
Där bodde jag och familjen mina första år i livet.
5 personer i 1 rum och kök.
Min mamma berättade att i en familj så sov pappan i badkaret.
Min pappa sov i hallen i våran bostad.
Jag känner mig deppad  ute i tysta  förorter,där man ser en och annan människa gå utanför husen,
fast  det bor så många, därinne i betongklossarna.
Fast jag kanske måste flytta snart,
på grund av marknadshyror och omvandling till bostadsrätter,
här också i det området jag bott i nu i 16 år och mina 5 första år i livet.
Kanske blir det Telefonplan eller Midsommarkransen  vem vet ?
Föresten  så var jag  i Skarpnäck på  en studentmottagning i fredags,
5 vänner har de  sista 2 åren flyttat ut dit ut ifrån Söder och stormtrivs.
Mycket natur, men jag känner den där tysta deppiga,
 tomhetskänslan därute också,så dött liksom,kanske vore bäst att flytta till en ö.
 Som Mia Skäringer gjorde när hennes barn var små.
 Eller tänk att bo på en båt och bo dit man kommer...

lördag 12 juni 2010

Ett Värdigt Avslut

Alla människor är värda att få ett värdigt avslut.
När det gäller att dö eller att avsluta en relation.
Tänker på alla som arbetar inom sjukvården.
Alla de som hjälper människor i livets slutskede,att få dö en värdig död.
Oavsett bakgrund omständigheter ålder eller orsak.
Alla som ger smärtlindring,ger omsorg,bäddar rent,
tvättar en kropp som inte klarar detta själv.
Klär i rena fina kläder,matar,tröstar,plåstrar om.
Och som tar detta åtagande i full respekt och omtanke för den människan det gäller.

Samma slags respekt och ansvarstagande och åtagande.
Gäller det att ta för en relation som inte höll.
Ansvaret och det åtagande av att inleda en relation.

Och speciellt om relationen baserades på den stora kärleken och själsfränden.
Att ge respekt för det som var kärlek och som var en relation.
Be om förlåtelse för det destruktiva  som skapades.
Att ge förlåtelse,att reda upp,och reda ut,det som var,det som inte blev.
Det är så mycket lättare då,att försonas med det slutgiltiga.
Att man måste säga adjö.Om man nu måste avsluta relationen.

Det svåraste som finns gällande relationer.
Är att mötas och att skiljas,som en par-terapeuft sade.
Och det är fantastiskt som par-terapeuften sade.
Att möta människor som inte ger upp,utan kämpar vidare,
trots fel och brister som vi alla har.
Trots misstag,snedsteg och illagörande,trots det ena och det andra.

Finns det verklig kärlek och vilja till närhet och en "relation".
Finns kampen och viljan till att utvecklas och att gå till mötes.
Ja då kan relationen leva vidare och vidare i all oändlighet.
Men saknas kärlek för en själv och saknas respekten och åtagandet för relationen.
Ja då vet man att det finns ingen där för en själv och det finns ingen  verklig relation.
Inget verkligt möte i det mötet som man själv trodde var ett möte.
Men som skulle visa sig till att vara ett missbruk av ens egen potential vilja kraft och engagemang.

Och gällande mötet med en sex,kärleks och relationsmissbrukare.
Samt alkoholist och någon form av personlighetsstörning.
Så saknas utvecklingspotentialen.
Och passionen och attraktionen är bara en kick för det tomma och kalla egot.
Att tanka upp sig själv av det man innefattar som människa,läs: objekt.
Objektet för en grandios egoist och missbrukare.
Och allt det som man själv trodde som människa att man mötte.
Existerar alltså inte mer än en kick för missbrukaren och egoisten.

Det tar tid att förstå innebörden av det missbruk av en själv som man faktisk har varit med om.
Kicken och trippen för sex,kärleks och relationsmissbrukaren.
Själv "går denne vidare" som om ingenting har hänt.
Och det har det ju inte heller för missbrukaren av "människor" och "relationer".
Alla människor är utbytbara objekt.

Och den grandiose egoisten och missbrukaren går vidare utan att vända sig om.
Efter den människa som var i "relationen".
Går vidare som den grandiose kallar sin missbrukare väg genom livet för.
Genom kroppar hjärtan och själar.

En chock för livet för den som har varit med om att sänkas och kränkas.
Och missbrukas.Allt det som kan kosta den människan som möter,
en grandios egoist och missbrukare  sitt eget liv.

Och den kärlek och empati den tid som gick till en grandios egoist och missbrukare.
Visar sig till att ha varit en bortkastad tid.
För den människa som trodde att ha mött en annan människa.
I ömsesidig vilja  till kärlek och intimitet.
Allt en lögn och ett bedrägeri för den grandiose missbrukaren och egoisten.
Som själv kickar av att efter sin missbrukare-resa.

Kickar av att jaga vidare efter en ny vem som helst "människa".
Och kickar av att vända ryggen emot den "människa" som kryper omkring på botten.
På botten efter ett krig.Det krig som en grandios egoist och missbrukare utövar.
Emot det objekt som målmedvetet sökes för att kicka upp sitt tomma ego av för en tid.
Och för att kunna agera ut sina drifter sina behov och sina tillkortakommanden.

Därför är all kunskap viktig för den som har mött det grandiosa vansinnet.
Det vansinne som består av egoism hat illvilja kyla och tomhet.
Allt det som den grandiose visar upp i fullt dagsljus när slutet är nära.
Slutet på missbrukare resan för den här gången.

Och ett värdigt avslut kan aldrig ske med en grandios egoist och missbrukare
Eftersom respekt saknas för den "människa" som har varit där.
Har varit där i tron av att ha mött varandra i en ömsesidig vilja till varandra.
Allt en enda lögn och ett bedrägeri för den grandiose.
Allt det som man som människa inser bit för bit del för del dag för dag.
Då pusslet läggs av en själv efter att ha mött den kalla och tomma egoisten och missbrukaren.
Den utan all värdighet kärlek ansvar solidaritet och välvilja.







Tystnaden

Tystnaden den är effektiv,
för den lämnar inget utrymme.
Den ger tomhet, och tomhet triggar.
 Att aldrig få de där svaren,
 man borde ha fått
,för längesedan.
Förklaringarna, förståelsen,
förlåtelsen,försoningen.
Kort sagt att få mötas,
 i den kärlek och respekt man är värd,
 som den människa man är och alltid varit.
Den som utövar tystnadens makt,
den vet vad den gör och ger.
Det är frågorna som plågar en människa mest,
 som en präst uttryckte det apropå själslig vånda.
Men även om jag skulle ställa alla frågor, om och om igen,
 till den som utövar tystnadens makt.
Så skulle svaren alltid vara fyllda av icke kommunikation,
icke respekt, icke förlåtelse, icke försoning.
Tystnaden har alltid utövats som en stark makt faktor på alla maktarenor.
Inga kommentarer, personen har gått under jorden,  är ej anträffbar,
 kan ej nås för tillfället....!

onsdag 9 juni 2010

Någon valde att Hoppa Idag

Idag valde en till människa att avsluta sitt liv,på egen hand.
Jag var på väg på tunnelbanan i morse ,stressad och målinriktad,
efter min dotters skolavslutning gjort upp tider med alla inblandade i min vardag.
På väg innan jobb, att vattna nyplanterade frön,
som jag inte hunnit vattna på 1 vecka i mitt fulltecknade liv.
Men tunnelbanan hann jag in i, då ropar föraren ut i högtalarna inne i vagnarna ,
här kommer vi att bli stående i minst 20 minuter.
Jag utbrast spontant men shit då.
 Runt omkring mig satt tonåringar som tagit studenten eller var på väg att göra det.
Dom utbrast detsamma,en tjej sa men shit också pratande i sin mobil,
någon har hoppat framför t banan  vid slussen,
men shit då men shit då.....!
Alla tonårstjejer runtomkring mig,
gapade och kastade sig in i en tunnelbana åt andra hållet istället.
Detsamma gjorde jag,funderade hur jag skulle ta mig dit jag skulle.
Jag hade förlorat min riktning plötsligt och utan förvarning.
Då kom jag på det,men herregud en människa har valt att ta sitt liv,
 för en kort stund sedan,
och alla bara stressar runt och blir irriterade
 att ej komma dit vi ville just nu.
Jag valde någonting annat att göra istället,
och ringde upp min kära vän och talade om detta och om,
allt annat i livet,som känns viktigt.
Varje gång en människa dör
 blir vi som fortfarande lever påminda om att vi lever,
men  att döden finns närsomhelst och påminner om oss att fundera över  våra egna liv.
Och varje gång en människa har valt att ta sitt eget liv
 berörs många människor runt omkring.
Med så många frågor som aldrig kommer att få några svar,
bara teorier,om varför?
Varför ?
Och min tanke är att det måste finnas någon just då att kontakta,
i den där totala övergivenheten
i den stunden då en människa  överväger eller tar det oerhörda beslutet,
att beröva sig själv sitt eget liv
Att överge sig själv och därmed alla andra.
Att kontakta någon,
söka en annan väg i stället för att göra det.
Hoppa framför ett tåg,eller liknande.

En Tillfällighet....

Det finns två människor i mitt liv,som har haft lika ambivalens i relationen till mig.Den ena var en kvinnlig vän.Som kontakten bröts mellan oss två gånger.Med många års mellanrum då vi återsågs en kort tid.I går skulle jag åka med tvärbanan som jag aldrig åker med i vanliga fall.Åkte dessutom en halvtimme tidigare än vad jag behövde.Går in i en av vagnarna sätter mig efter tvekan gå till höger eller vänster.Brevid en kvinna.Tittar till efter några sekunder,och upptäcker det är hon.Går ej att låta bli att säga hej,sedan var samtalet igång.Hon berättade om något mycket allvarligt som hänt henne.Jag började att gråta,sedan skrattade vi medans vi talade.Hon såg  lite  tveksam ,lite skuldmedveten ut  när hon skulle gå av men sade vi hörs på något sätt...

måndag 7 juni 2010

När spelet var slut

När spelen var slut,din teaterscen var ödelagd.
Åskådarbänkarna  stod tomma.
Ridån gick varken upp eller ner.
Strålkastarljusen hade alla slocknat en efter en.
Texterna hade tragglats om och om igen ur ditt välskrivna manus.
Ingen orkade lyssna längre,allra minst jag.
Du dök upp en dag med en ny skådespelerska,
du sa att ni inte hade mötts på "Din Teater",  men på en dejtingsajt.
Du var inte ens kär verkade det som.
Men det var lugnt sade du.Är du lycklig ?Frågade jag.
Du svarade som alltid på denna fråga.
Lycklig är man väl aldrig.
Du passade på att tala om hur dåligt allt varit mellan oss.
Jag tände en cigarett medan jag lyssnade på dina sedvanliga predikningar.
Allsmäktiga utlägg, varvat med nöjet, att ha fått in ytterligare en kil i mitt hjärta,som vanligt.
Jag läste om dig en dag  några år efter det sista samtalet,vad det stod, kan jag inte berätta nu.

Men ditt öde verkade utstakat.
Vilket det kanske är för oss alla?
Fast jag tror man har ett val,alltid!
Jag går förbi ,din tomma teater ibland,den har börjat se skamfilad ut.
Jag gråter lite sentimentaliska tårar,över tiden som var,det som inte blev....
Och jag kan inte tacka dig för någonting för vad du gav mig i "relationen".
Det enda jag minns nu är allt det du inte gav,och aldrig kan ge.

Bara Relationer

Läser om Karin Alvtegen i Dn idag.Om ett par månader kommer hennes bok ut som heter" En sannolik historia" Som är en relationshistoria som helt saknar våld och kriminalitet.-Jag Zappade bland Tv kanalerna en fredagskväll på bästa sändningstid Efter bara några minuter hade jag tittat på 8 mord 2 våldtäckter och flera misshandelsfall som var underhållningsvåld.Då kände jag att jag fått nog,förklarar hon och påpekar att hennes två senaste böcker -"Skam" och "Skugga"-inte var skrivna som några riktiga deckare.Den nästkommande boken kommer att skilja sig en del jämfört med de tidigare. Själv beskriver hon det som att den här gången börjat i botten och jobbat sig uppåt. Istället för som tidigare då hon startat i botten och grävt sig neråt.Den som läst Karin Alvtegens böcker är också  bekant med hennes förmåga att måla upp de olika karaktärerna med alla deras brister och skavanker. Själv säger hon att det var något som hon lärde sig efter att ha gått i terapi i flera år,vilket hon påpekar är ett av hennes bästa beslut.Det var efter att hennes bror avlidit i en klättringsolycka som Karin till slut insåg att hon inte orkade bära på all sorg och sökte hjälp.Under lång tid var hon sjukskriven,men på vägen ut ur mörkret väcktes skrivarlusten.Taget ur Dn Familj Måndag 7 Juni 2010.Karin har skrivit 5 Romaner .Debuterade 1998 med boken Skuld har därefter gett ut 4 romaner "Saknad ", "Svek", "Skam"och "Skugga ".

One Day In Your Life

"One Day In Your Life "
 
En låt som Michael Jackson sjunger på en samlingsskiva från 80-talet.
Inköpt på Emmaus av min son för 10 kr. Ja tänk dig att du vill vara "One Day In My Life"!
Det skulle kanske kunna räcka för en sån som dig.
Bara "One Day,"skulle räcka för dig,men inte för mig.

Jag nöjer mig aldrig mera i mitt liv, med att känna den där längtan,
som Michael J sjunger ut i denna låt. Alla dagar som gick åt till att vilja vara med dig.
Alla dygn bortkastade till ingenting eftersom allt med dig blev till ingenting.
Att sitta och vänta frustrerad förbannad uppriven men med en längtan i grunden,
att få vara med om det som jag trodde var att vara med om dig i kärleken.
Allt som du påstod dig att söka med just mig.



I MISS YOU

Ja jag miss you very very much.
Trots allt!
Det var nu vi möttes,
 denna årstid då allt stod i full blom,
och vi gick där på trottoarerna och hade funnit varandra !
Vi pratade som man bara kan göra,
då någonting har väckts och börjat spira,
förtjusningen i varandras själar !
Ögonkontakten allt precis,
 allt är intressant.
Men jag vet ju att du inte,
"Miss Me So Very Much"!
Du har gått in i glömskans regioner,
 där allt är förlorat,
utplånat,som ett stick av en geting,
 påminns du kanske i dina minneskammare,
om allt som var, om allt som blev,
som inte blev, som kunde ha blivit så mycket mera !
Men nu är nedsmulat till några flagor,
som kastats av dig utifrån  den där bron,
 där vi stod då,
"och du ville mig"....!
(Och jag ville dig) !

torsdag 3 juni 2010

Maktmissbruk

Maktmissbruk kan ta sig många olika uttryck.
Jämför en nära relation med klasstillhörighet.
Är relationen jämlik ?
På så sätt att du kan välja, och bestämma, lika mycket på lika villkor?
Har du möjligheterna att kunna förändra och utveckla rådande förhållanden ?
Eller upplever du, eller har upplevt ?
Att vad du än försökt och  försöker med,
att få rätt i exempelvis dina känslor,dina behov !
Så fick du och  får du aldrig, den rätten, eller du trodde du fick det.
Men i backspegeln så ser du, att du kunde inte bestämma någonting,
allt var på den andres villkor.
Hur kan det bli så?
Kan man undra med facit i handen.
Jo det handlar om maktmissbruk, på ett slugt sätt.
Manipulationer, uttnyttjande av känslor,
att  den som utövar makt och kontroll,har gått ut med någonting,
 helt annat ifrån början,för att få dit den andre, i just makt och kontroll.
Att en arena som en  maktmissbrukare kan få in sin maktposition,
är just i en nära relation, utan att det märks så tydligt,
och det kan ta sådan tid att se vad som pågår.
En arbetsplats  t.ex,  är en mycket tydligare  makt arena,
där positionerna redan är etablerade.
Se bara på chefer i topp - positioner och politiker,
de har sin maktposition etablerad och  de  kan maktspråket och de  kan alltid formulera sig.
Och behöver därför  aldrig stå till svars,
för när någonting som är i grunden helt fel,vad de än månde vara,
 just  för  att de kan konsten att alltid säga rätt och få rätt.
Makt ger credit och känns bra för den som har makten,
men för den som förtrycks av makten finns det bara två vägar, att slåss för sitt liv mentalt,
verbalt, fysiskt  eller att fly.
Ett krig kan aldrig vinnas, bara förloras, där makten råder.
För det är den som njuter av makten som har tagit sig rätten att utöva den och att vinna alla strider.
Det gäller även i nära relationer där det finns en maktobalans.
En kärleksrelation t.ex kan aldrig handla om att utöva makt och missbruk,
av motpartens känslor och behov !
Det är inte kärlek !
Men en makt och kontroll människa vet hur den ska gå ut,så att säga,
för att få dit den människan, den behöver just då, just där i sitt liv !
Och när  greppet är etablerat.
Då börjar maktmissbrukandet på alla plan.
Alla  maktstrukturer bygger på krigsföring.
Där maktalliansen inte får rubbas.
Därför skördar  kriget offer, det ingår i alla diktaturer !
Och börjar du ifrågasätta maktens villkor,
då blir du obekväm och kriget tar aldrig slut,om inte du flyr,
eller väljer att stå kvar tills makten har nått sitt mål.
Att förtrycka allt som inte är hanterbart för den som sitter i sin maktposition,
tills du själv ger upp !

tisdag 1 juni 2010

Inspirerande

Har under årens lopp sett Jens Assurs foton i bland  annat Expressen.
Starkt påverkande bilder tagna ifrån delvis,katastrofdrabbade länder.
Vackra bilder och talande bilder och framförallt med engagemang bakom varje bild.
Jens Assur har brytt sig och bryr sig om vad som sker i världen.
Nu 40 år och i gång med ett stort fotoprojekt " Hunger ".
 Projektet startade för ganska precis 1 år sedan då jag kände mig
 konfunderad över vart världen är på väg.
Vi lever i en tid då både miljön och ekonomin är i gungning.
Vi uppmuntras att, konsumera mindre för miljöns skull,
samtidigt som vi uppmanas att konsumera mer för ekonomins skull.
Hur ska den ekvationen gå ihop ?
Säger Jens Assur i en artikel i tidningen City 31 Maj.
 En eldsjäl som Jens Assur behöver vi många av i världen .
Som använder sin proffesionalitet för att påverka och uttrycka någonting
 som berör många människor.
Det är inspirerande.
Mötte även en kvinna i går som är 43 år och inga barn.
Hon skulle nu ta ledigt i 1 år och resa till Indien i några månader,
 gå på meditations och yoga kurser.
Sedan resa vidare till Australien och Nya Zeeland.
Spännande!

söndag 30 maj 2010

Underbart...

Det är underbart med människor som bryr sig,
som tar ansvar,som ställer upp,
ställer till rätta,
hör av sig kort sagt finns till för någon annan människa än sig själv.
Jag har haft förmånen att möta många sådana människor i mitt liv !
Och det vill jag verkligen tacka för !
Solen lyser för alla er,
just idag, och imorgon,
och resten av era liv.
Även om det blir moln emellanåt , ösregn, stormar.
Ni  finns, ni står kvar,
och ni bryr er väldigt mycket.
Ett speciellt tack till den kvinnan som erbjöd sin hjälp vid  en busshållplats,
där jag stod och blödde rejält av en skada på mitt ben.
Vilken hjälp !
 Bara  sådär,
som sagt änglar finns även här på jorden.........!
Och du som aldrig brytt dig ,det finns alltid  möjligheter , idag !
 I  morgon kan allt vara försent.............!

lördag 29 maj 2010

Underbara möten

Dessa underbara möten i livet.Jag blev bjuden till en gammal väns födelsedagsfest idag.Sköna Maj Välkommen.Men det var både regn och sol idag.Kastanjeträden i full blom,syrenerna och alla andra träd och buskar som har slagit ut.Och så du som stod där mitt i alla blommor.Dina 6 barn som är vuxna nu,dina blommor som sjöng och läste dikter för dig.Och alla dina vänner som var där och gratulerade dig.Underbart,och så dessa möten med människor som man kan dela upplevelser och tankar med.Helt fantastiskt att få vara med om.Utbyten och fortsatt kontakt.Det är ju livet när det är som underbarast.Alla bilder på dig som stod lite  överallt  i  rummet, där festen var.Ditt liv sedan många år tillbaka bröllop dop vardagsbilder ,tiden har gått och fortsätter under resans gång.Alla dessa dagar,alla dessa nätter och år.Önskar dig ett fortsatt rikt och inehållsfyllt liv framåt. Vi ses igen.Vi möts igen.Det är det bästa med vänner,det tar aldrig slut så länge vi lever......

fredag 28 maj 2010

Rättvisa och Mening

Många människor ställer sig dessa frågor efter svåra erfarenheter.Finns det någon rättvisa??Till  exempel när någon  utnyttjat och missbrukat en människa enbart efter sina behov,och saknar helt och hållet  motiv att efter missbrukandet att vilja  ställa till rätta och gottgöra den människan.Nej tyvärr skulle jag vilja svara.Den enda mening som finns är den du själv kan åstadkomma,men inte ensam och inte utan stöd .Finns det någon rättvisa?Var frågan. Nej ibland så gör det inte det.Människor som  begått brott av  kriminell art eller på andra sätt och vis mot en annan människa.Kommer ej att kunna ställas till svars och sona sitt brott.Det är här man kan famla i mörkret, i all sorg , i all smärta , i alla svåra tankar,  och känslor av egen skuld som förövare oftast lägger över på sitt offer. Men  går själv vidare , helt befriad, utan skuld samvete eller ånger.Utan t.om kan se sig själv som ett offer. Det är då man kan önska att tala med en präst som har svaren på alla dessa frågor förhoppningsvis. Eller en advokat , terapeuft , medmänniska, eller  söka  självhjälpsgrupper.Det viktigaste är att uttrycka alla dessa tankar och känslor och succesivt  kunna  läkas.

Att fortsätta att leva efter.

"Fortsättning efter den felande länken"
 Det blev en väldigt  lång  beskrivning  av psykopaternas värld och dess offer.
Att leva vidare efter att ha blivit djupt kränkt i kropp och själ,är en svår process.
Det kan alla de människor som suttit i rättsammanhang intyga.
Att stå framför en gärningsman eller flera som inte tar på sig någon som helst skuld.
Eller visar den minsta ånger för de faktiska brott som den eller de har begått.
Den vanmakten ,ilskan,sorgen,smärtan,och insikten om att du kommer aldrig att får rätt.
Du kommer aldrig att få upprättelse, vad du än säger gör eller bevisar.
Det är troligen en  av de värsta   upplevelser en människa kan vara med om.
Och för alla de som upplevt att bli grundlurad  av t,ex en människas motiv
När man börjar se att allt var en enda stor lögn  ifrån  början till slutet.
Att en människa utger sig för att vara någon som sedan visar sig inte stämma i någonting.
Att vakna upp ur den villfarelsen manipulationerna och lögnerna.
Det gör fruktansvärt ont och sätter djupa spår i kropp och själ.
Det är därför det är så viktigt att söka kunskap.
Hur en manipulativ och beräknande personlighet fungerar,agerar samt relaterar.
Att möta andra människor som kan delge sina upplevelser och känslor
.För du är aldrig ensam om det som du upplevt, fast du tror kanske det.
Det är oerhört viktigt att söka stöd omtanke och ta emot andra människor som vill väl.
Att möta människor som har goda motiv.
Och inte använder och missbrukar den eller de människor de behöver ta och ha så länge det roar dem.
Det är inte en lätt uppgift att gå vidare efter sådana möten i livet.
Samt det kan ta mycket lång tid om det rört sig om en nära relation !
Men sanningen och kunskapen är det som behövs för att se klart.
För att kunna leva vidare efter kränkning maktmissbruk manipulationer och psykiskt  eller fysiskt våld.
Och framför allt  att vara i  goda relationer  och  goda möten !

Rum