I SKOGEN

Jag blickar ut genom fönstret, nu i gryningen,ser bort emot skogen,som nu står  så grön i Juni månad. Jag tror att du  vaknar nu, som du alltid gjorde,i gryningen. Det var då du var så öppen och nära, det var då jag trodde, du hade hittat hem. Hem till mig, och det var där du ville vara. Skogen står så tät där borta, och jag undrar om du sover nu  eller har vaknat, just nu när solen går upp. En hare springer över gatan utanför mitt fönster nu, jag hör bara duvorna här i stan och koltrastarna. Men så hörs en tjäders upprepade som skrik därifrån skogen, därifrån ända hit. Jag försöker att somna om ,men tjäderns skrik följer med mig  in i drömmarna, när jag äntligen sover som i dvala. Jag undrar om du lever fortfarande, därborta i den mörkgröna skogen, jag undrar om du har vaknat nu som du alltid gjorde i gryningen, jag undrar om du fryser, och om du tänker på mig och om du minns när jag höll om dig som om du alltid ville vara här, här hos mig nu i gryningen, nu i soluppgången nu i en ny dag, en till dag ,en av alla de här dagarna, alla de där nätterna, som var som kommer,som väntar,som väntar på dig ,där borta därborta  i skogen, där du sover nu, där du kanske vaknar nu,  nu i gryningen,  nu i ljuset,  ljuset som du väntade på då,   nu, i evigheten,,,