Vackra Förorter

Hälsade på en nära vän som flyttat till Bredäng ifrån Aspudden.
Va!
Var min spontana kommentar när jag fick flyttkortet för 1 månad sedan.
Jag arbetade i närheten av Bredäng för några år sedan och har själv bott i Aspudden i 11 år.
Och får ångest av de där jättelika betongklossarna,
spöklika som hela Bredäng ser ut att bestå av.
Men bostaden var ljus och välplanerad,105 kvm och billigare än min 83 kvm,
som är en mörk dåligt planerad lägenhet.
Men den ligger i stan.
Parabolantennerna var oräkneliga på alla oräkneliga balkonger.
Man håller  ju på att rusta upp i förorterna Skärholmen, Bredäng med flera.
Planterar träd i centrum målar om betongklossarna.
Det var en ofantlig utsikt dessutom från vännens balkong.
Och det finns så mycket natur därute i buschen.
Som ju inte är någon busch alls utan en gammal gedigen förort.
Men jag skulle känna mig så ensam därute på 6e våningen trots all natur och utsikt.
Jag blev indragen på Vivo  i centrumet,
Vivo som är så mycket billigare priser än inne i stan  sa min vän.
Roligt med förorten ibland,men jag trivs här i stan på alla gator och  att se alla människor.
Förutom alla trendiga bostadsrättsinnehavare,oftast ifrån medleklassen
som tagit över stora delar av arbetarklassens områden,
som Södermalm varit en gång i tiden.
Där bodde jag och familjen mina första år i livet.
5 personer i 1 rum och kök.
Min mamma berättade att i en familj så sov pappan i badkaret.
Min pappa sov i hallen i våran bostad.
Jag känner mig deppad  ute i tysta  förorter,där man ser en och annan människa gå utanför husen,
fast  det bor så många, därinne i betongklossarna.
Fast jag kanske måste flytta snart,
på grund av marknadshyror och omvandling till bostadsrätter,
här också i det området jag bott i nu i 16 år och mina 5 första år i livet.
Kanske blir det Telefonplan eller Midsommarkransen  vem vet ?
Föresten  så var jag  i Skarpnäck på  en studentmottagning i fredags,
5 vänner har de  sista 2 åren flyttat ut dit ut ifrån Söder och stormtrivs.
Mycket natur, men jag känner den där tysta deppiga,
 tomhetskänslan därute också,så dött liksom,kanske vore bäst att flytta till en ö.
 Som Mia Skäringer gjorde när hennes barn var små.
 Eller tänk att bo på en båt och bo dit man kommer...