Det Som Finns Kvar

Det som finns kvar är ingenting.Det finns ingenting kvar.Här av dig.
Men i mig finns vissa spår kvar.Och dom är jag stolt över att ha gjort det stora arbetet.
För att tillfriskna efter dig.
Och att jag har klarat av att resa mig efter allt.
Efter allt det som du projicerade över mig.
Av din destruktiva läggning och din inkapabla personlighet.

Du är inte viktig.
Det viktigaste är livet och du är inte liv.
Du är inte livet.Alla ord som sagts,alla ord som skrevs i alla brev.
Visserligen var det jag som skrev,du själv skickade ett endaste vykort .
Och en liten lapp och två mycket ambivalenta brev.
Där ingenting var på djupet och det sista iskalla brevet.
Det som jag slängde direkt.Då jag såg ditt hat som slog emot mig.
Med full kraft som en piskande vind rakt i ansiktet.

Alla smsen, alla telefonsamtal,alla promenader,alla "möten".
Alla dina manipulationer och ditt målmedvetna förgörande.
Av allt som ingår i en intim relation.All bortkastad tid för mig som gick åt till dig.
Som gick åt till dig och dina missbruksproblem.
Och  alla dina oändliga och olösliga problem med dig själv och ditt ofattbara ego.

Jag står på bron i dag,och det blåser isande vindar,trots att det är Juni månad nu 2010.
Då för 100 år sedan,då var det varmt där uppe på bron,
där vi gick tillsammans, och samtalade.

Det som finns kvar är alla frågor,alla tankar, alla kval,drömmarna dom finns inte kvar.
Illusionerna och önskningarna.Men känslan finns kvar,tomheten,i den finns ingenting kvar
bara  ett gapande hålrum i hjärtats artärer och kammare.
Det som fanns kvar var hoppet att  någonting fint fortfarande kunde ha skett och borde ha kunnat ske.

Men det fanns inga fler landskap att upptäcka påstod du en gång i Maj för tusen år sedan nu.
(Som o du ville någonting ville någonting mera än din destruktivitet).
Det som finns kvar är allt, allt det som var, allt det som är.
(Allt det som inte blev).Jag finns kvar, och alla drömmar ,som jag drömmer på nätterna.
 Den där seglingen som aldrig blev av, den där resan till Berlin, till Amsterdam,
till Köpenhamn,  till skärgården,till fjällvärlden.

Det finns bara din tomhet kvar i mg.
Den som du injicerade och kickade av att göra det.
Du finns inte kvar.Du har gått för tusen år sedan.
Och du kommer aldrig tillbaka.

För du finns inte du har aldrig funnits.
Du vill inte finnas.(Din kick).Din tripp.