Sång Om Den Oförutsedda Kärleken

Ingen ska förstå vällukten hos din mages mörka magnolia.
Ingen ska veta hur du plågar kärlekens kolibri mellan tänderna.
Tusen små persiska hästar ska sova på din pannas månbelysta torg,
medan jag i fyra nätter omfamnar din midja som är fiende till snön.
Din blick mella gips och jasminer ska vara en kvist med bleka knoppar.
Jag ska söka åt dig i mitt bröst bokstäver av elefenben som säger alltid.
Alltid alltid:min smärtas trädgård,
din undflyende kropp för alltid dina ådrors blod i min mun,din mun utan ljus intill min död.

  Frederico Garcia Lorca.    Översättning av Artur Lundqvist.

 Kan någon skriva en mer fantastisk kärleksdikt ?
Jag bara undrar !