torsdag 13 maj 2010

Den dubbla solen

Solen -blek eller hel,
den följde oss på vägen mellan höghusens långa skuggor.
Dess hår snuddade vid oss i vrål av ljus sprang vi sjungande ut
och bländade staden med frisk kärlek.
Luften-kall eller blå den la sig i vi frös eller kramade våra händer.
Jag var hon och du var hon vi var det dubbla könet och vi andades liv i stadens sten.
Eld-den brann bättre nu,
för syre göder flammorna och dina ögon sände strålar kinderna fick färg,
medan jag tungt drog andan blev blek och svajade som ett höghus i storm.
 Luften finns här alltid/överallt.
 Solen försvinner när den vill och snabbast under dessa
 Vita dygn "Jag är offer " sa du.du kunde inte lysa mer på mig
."Jag är himlen"sa jag.jag ville ge dig rymd till din resa.
Farväl och aldrig mera ses. 
Mörker i piller och vin
,jag blödde i Svart och utan Sol jag sökte min sista sömn i Svart
 och det fanns inte luft åt drömmar,
jag gömde mig tung och tankefri i mörkrets kalla sten.
Min levande.
Ett dubbelt dygn-med död och ro,
så kom jag ut igen ut i långa skuggor,och stadens sten
 slog liv i mig och solens sista nådaljus
 värmde mig in genom ryggen och påminde mig om dig.
 Det ringde-så trött jag trots allt var och jag såg gammal ut.
Hallå rösten i luren var din du talade som mjukt ljus i mitt sovande öra.
En gnista -något annat var det inte,en fjärran stjärna kallad "sol".
Jag kunde andas slå hål i luften.
Jag var luft och du var eld jag gav näring,
du gav värme så jag steg och glömde min jordiska skugga.
Du var eld för mig och jag var luft för dig.
Jag är luft för dig ännu,tanken på dig äter mitt blod tanken på mig är en mygga på ditt knä.
Mörker i musik och vin,jag blöder tyst och utan tårar och drömmarna dansar sig själva
 till döds innan jag kan minnas dem.
Telefonen river i mig utan dig,
mörkret blöder bittert ljus utsugna strålar av hågkommen sol-och vilken stjärna på himlen är du?
Var spelar du in i ditt liv,din film och vem har huvudrollen nu?
 Kyla-jag andas mörker tungt,ett foto av dig står fruset fast hårt och kallt som plast och pop.

Michael Strunge

Inga kommentarer:

Rum