torsdag 9 september 2010
Höst
I detta vackra röda,gula orange,guld,flyger en sista rest utav sommaren igenom,bladverket.Solen värmer några dagar till.Borden och stolarna står ensamma,och väntar på de sista människorna,som söker strålarna,innan regnet faller.Innan snön faller,innan isarna har lagt sig ovanpå.jorden,vattnet,som fortfarande blänker i blått.Mina tankar drömmer sig tillbaka till havet.Ökenhettan solbränd hud.Och simtagen utåt horisonten,som nu läggs i mörker tidigare och tidigare för varje kväll.Vi tänder ljusen,vi öppnar alla böcker som legat och väntat hela sommaren på att bli öppnade.
tisdag 7 september 2010
Jag Har Varit Där
Ja jag har varit där.
Där i det vackraste, och i det närmaste.
Som kan uppstå mellan två människor.
Jag var där,men du var aldrig där!
Jag vet inte varför du var där överhuvudtaget?
Varför just jag skulle möta dig?
Och varför sökte du just mig?
Vad var meningen med det?
Men det är väl som många säger.
Det finns ingen mening,med katastrofer.
Bara den man kan skapa själv.Ur det till synes meningslösa.
"Jag Har Varit Där".
Och jag vet att jag kan få uppleva det igen!
Den kärleken som jag själv kände.
Och när hjärtat kroppen och själen öppnas i kärlek.
Jag har varit där.
Och jag vet att jag kan vara där igen.
Som någon sade efter den smärtsamma chocken och insikten.
Att ha fått veta att den man älskade.
Och som man trodde att man delade kärleken och intimiteten med.
Solidariteten i det mest intima.
Visade sig att kunna vara med vem som helst.
Och när som helst.
Jag har varit där.
Och jag vet att jag kan vara där igen
Jag trodde att det var med dig.
Som jag skulle få vara med om den stora kärleken.
Men det visade sig brutalt.
Att du var inte kärlek.
Och det sörjer jag.
Det låter cyniskt att säga gå vidare.
(Som du själv alltid talade om).
Och som du så enkelt bara kunde göra.
Skulle det visa sig med facit i handen.
Som att det är att gå vidare.
Att genom att byta ut en människa som varit där.
Mot en en annan och emot vem som helst.
Och det så enkelt och så kallt och så målmedvetet.
Som du själv har visat.
Att du kunde bara göra.
Som om människor och den kärleken man får möta.
De gånger i ett liv som det sker.
Bara enkelt och smärtfritt.
Kan bytas ut som på ett löpande band.
Så enkelt kan det aldrig vara.
Om man har varit där på riktigt.
Då tar det tid och bör göra det.
Och för mig ska det ta sin tid.
I all smärta sorg och separationsarbete.
För att jag vill aldrig mera i mitt liv.
Möta det jag mötte hos dig, eller av dig igen.
Där i det vackraste, och i det närmaste.
Som kan uppstå mellan två människor.
Jag var där,men du var aldrig där!
Jag vet inte varför du var där överhuvudtaget?
Varför just jag skulle möta dig?
Och varför sökte du just mig?
Vad var meningen med det?
Men det är väl som många säger.
Det finns ingen mening,med katastrofer.
Bara den man kan skapa själv.Ur det till synes meningslösa.
"Jag Har Varit Där".
Och jag vet att jag kan få uppleva det igen!
Den kärleken som jag själv kände.
Och när hjärtat kroppen och själen öppnas i kärlek.
Jag har varit där.
Och jag vet att jag kan vara där igen.
Som någon sade efter den smärtsamma chocken och insikten.
Att ha fått veta att den man älskade.
Och som man trodde att man delade kärleken och intimiteten med.
Solidariteten i det mest intima.
Visade sig att kunna vara med vem som helst.
Och när som helst.
Jag har varit där.
Och jag vet att jag kan vara där igen
Jag trodde att det var med dig.
Som jag skulle få vara med om den stora kärleken.
Men det visade sig brutalt.
Att du var inte kärlek.
Och det sörjer jag.
Det låter cyniskt att säga gå vidare.
(Som du själv alltid talade om).
Och som du så enkelt bara kunde göra.
Skulle det visa sig med facit i handen.
Som att det är att gå vidare.
Att genom att byta ut en människa som varit där.
Mot en en annan och emot vem som helst.
Och det så enkelt och så kallt och så målmedvetet.
Som du själv har visat.
Att du kunde bara göra.
Som om människor och den kärleken man får möta.
De gånger i ett liv som det sker.
Bara enkelt och smärtfritt.
Kan bytas ut som på ett löpande band.
Så enkelt kan det aldrig vara.
Om man har varit där på riktigt.
Då tar det tid och bör göra det.
Och för mig ska det ta sin tid.
I all smärta sorg och separationsarbete.
För att jag vill aldrig mera i mitt liv.
Möta det jag mötte hos dig, eller av dig igen.
Var allt en lögn...
Var allt en lögn ?
Det är en fråga som många människor, frågar sig.
När den brutala sanningen uppdagas.
När allt, precis allt visade sig vara en lögn !
Att hitta tillbaka till den verklighet,
man själv tror på, och vill leva i.
Det är den enda vägen, ut ur lögnernas träskmarker.
Att se sanningen är inte roligt.
Jag tror på att få uppleva det som jag själv kände och som var verklighet för mig !
Jag har varit där !
Jag tror på att jag kommer att få uppleva det igen !
" Jag har varit där " som någon sa.
Så vackert!
Så stort !
Det är en fråga som många människor, frågar sig.
När den brutala sanningen uppdagas.
När allt, precis allt visade sig vara en lögn !
Att hitta tillbaka till den verklighet,
man själv tror på, och vill leva i.
Det är den enda vägen, ut ur lögnernas träskmarker.
Att se sanningen är inte roligt.
Jag tror på att få uppleva det som jag själv kände och som var verklighet för mig !
Jag har varit där !
Jag tror på att jag kommer att få uppleva det igen !
" Jag har varit där " som någon sa.
Så vackert!
Så stort !
Lycka
Lycka kan aldrig ske på någon annans bekostnad! Lycka kan vara,att ha rett upp allt som är möjligt.Att ha gett det bästa,att vilja väl.Att bry sig,att hantera möten på ett respektfyllt sätt,på alla plan.Att skapa goda förutsättningar,att ha gett någonting av sig själv,till en annan människa.Utan att tänka på egen vinning.Att gå till mötes.Det är där man kan växa,utvecklas och skapa ringar på vattnet.Som berör flera människor på ett bra sätt.För det är genom att ge som vi får,och genom att förlåta, som vi får förlåtelse.Det är genom att älska som vi blir älskade.Detta borde ju vara självklarheter.Men tyvärr så ser ju inte verkligheten ut så i vissa sammanhang och möten, på vår livsresa.Det är någonting större, som behövs,då det inte är möjligt att åstadkomma detta.Och detta större,kan vara det minsta möjliga.Det borde vara enkelt.Men det behövs goda grunder för allt detta.När grunden saknas.Då får man börja bygga den,tegelsten för tegelsten.Materialet behöver införskaffas först.Var hittar man det? Det kan man bara avgöra själv.Det är det stora ansvaret som människa man bär.Det går, om man är villig att försöka.
lördag 4 september 2010
Kvinnoroller
Funderar på hur långt utvecklingen kommit gällande mans och kvinnorollerna i vår värld i vårt land idag, 2010. Idag när kvinnor kan både vara mamma älskarinna arbeta och sköta om sig sjäv,så att säga. En gång i tiden drog männen hem födan efter jakten.Om kvinnan var bunden vid barnafödsel och att skydda barnen ifrån vilda djur,och därför måste stanna kvar i hemmet. Idag får många kvinnor både dra hem käket, fixa käket,fixa barnens tillvaro,fixa pengarna till allt som behövs i en vardag, i ett hem.Samtidigt så ska livet utvecklas vidare framåt på alla plan och kännas ok.Vad är jämlikhet? Vad är mans och kvinnorollerna? Vilka är förebilderna?
- ÄR NI KÄRA?
- ÄR NI KÄRA?
På denna fråga svarade Prins Charles, tveksamt - Ja.... vad nu kärlek betyder.
Detta skedde på en presskonferens i samband med offentlig-görandet,
av förlovningen mellan honom och den blivande prinsessan Diana.
Denna replik, som kan tolkas som ärlig eller enbart blase,
beroende på vem man frågar,
blev startskottet för serietecknaren Liv Strömquvists nya album,
"Prins Charles känsla".
Om hennes serietecknarskap, läser jag i dag i DN,
och citerar vidare hennes tankar och ideer.
Liv Strömqust är född 1978 bosatt i Malmö.
I "Serien De Fyras Gäng"
drar Liv S paraleller mellan Tim Allen och tre andra amerikanska komiker,
Jerry Seinfeldt, Ray Romano och Charlie Sheen.
Förutom att de är vita män i ungefär samma ålder,
och har avlöst varandra på listan över de bäst betalda tv-komikerna,
så har de ett likartat förhållande till kvinnor.
I deras respektive världar har kvinnan i egenskap av flickvän mamma eller fru en hämmande funktion.
De har ett ambivalent förhållande till kvinnor.
Hon framställs som en begränsning,
en boja som de hela tiden försöker undvika.
Men om de verkligen känner så,
varför flyttar de då inte ut i skogen och startar ett mansseparatistiskt samhälle,
som Nalle Phu och Christoffer Robin?
- Jo därför att mansrollen blir extremt bräcklig utan den sortens bekräftelse.
För att kunna leva självständigt,
och förverkliga sig själv måste mannen hämta kraft någonstans ifrån.
Det sker via tillfälliga sexuella förbindelser.
I seriesviten "Vårda en man - VM",
En sorts nobelpris i omvårdnad,
fortsätter Liv S i samma tankebanor.
Här får läsaren möta de kvinnor som tagit hand om Ernest Hemingway,
Ronald Reagan och Charlie Chaplin på ålderns höst.
Det behövs en villkorslös kärlek och en solid grund för att kasta sig in i kreativa projekt.
Det är inget fel med att vara kärleksfull eller visa omsorg - det jag saknar däremot är fler 60 åriga kvinnor som är fulla och odrägliga och pissar på Dramatens fasad.
Kvinnor som tas om hand av inoljade män som är 20 år yngre än dem själva.
Inte tvärtom (skratt).
Liv S är både serietecknare och programledare.
På denna fråga svarade Prins Charles, tveksamt - Ja.... vad nu kärlek betyder.
Detta skedde på en presskonferens i samband med offentlig-görandet,
av förlovningen mellan honom och den blivande prinsessan Diana.
Denna replik, som kan tolkas som ärlig eller enbart blase,
beroende på vem man frågar,
blev startskottet för serietecknaren Liv Strömquvists nya album,
"Prins Charles känsla".
Om hennes serietecknarskap, läser jag i dag i DN,
och citerar vidare hennes tankar och ideer.
Liv Strömqust är född 1978 bosatt i Malmö.
I "Serien De Fyras Gäng"
drar Liv S paraleller mellan Tim Allen och tre andra amerikanska komiker,
Jerry Seinfeldt, Ray Romano och Charlie Sheen.
Förutom att de är vita män i ungefär samma ålder,
och har avlöst varandra på listan över de bäst betalda tv-komikerna,
så har de ett likartat förhållande till kvinnor.
I deras respektive världar har kvinnan i egenskap av flickvän mamma eller fru en hämmande funktion.
De har ett ambivalent förhållande till kvinnor.
Hon framställs som en begränsning,
en boja som de hela tiden försöker undvika.
Men om de verkligen känner så,
varför flyttar de då inte ut i skogen och startar ett mansseparatistiskt samhälle,
som Nalle Phu och Christoffer Robin?
- Jo därför att mansrollen blir extremt bräcklig utan den sortens bekräftelse.
För att kunna leva självständigt,
och förverkliga sig själv måste mannen hämta kraft någonstans ifrån.
Det sker via tillfälliga sexuella förbindelser.
I seriesviten "Vårda en man - VM",
En sorts nobelpris i omvårdnad,
fortsätter Liv S i samma tankebanor.
Här får läsaren möta de kvinnor som tagit hand om Ernest Hemingway,
Ronald Reagan och Charlie Chaplin på ålderns höst.
Det behövs en villkorslös kärlek och en solid grund för att kasta sig in i kreativa projekt.
Det är inget fel med att vara kärleksfull eller visa omsorg - det jag saknar däremot är fler 60 åriga kvinnor som är fulla och odrägliga och pissar på Dramatens fasad.
Kvinnor som tas om hand av inoljade män som är 20 år yngre än dem själva.
Inte tvärtom (skratt).
Liv S är både serietecknare och programledare.
Uppvaknandet
Jag vaknar med hjärtklappning av en hög ringsignal på telefonen.Glömde stänga av den.
Innan jag lade mig i går kväll.Hjärtat fortsätter att slå snabbt, en lång stund efteråt.
Skräckkänslan att någonting är fel.Hjärnan hinner aldrig koppla samtidigt, med hjärtat.
Tänka vad är det som känns hotande. Förlust?Saknad?Någon är borta för evigt.
Inte död men inte närvarande.Och aldrig här aldrig där.
Kanske hjärtat slutar att slå så här snabbt en dag?När allt är över,
och friden kanske kommer tillbaka.Innan allting började,det plågsamma,
det som blev så fel.Du är borta ?Du som jag trodde var min stora kärlek.
Själsfrände,vän och förtrogne.Jag minns när du skrev,äntligen har jag hittat rätt i livet.
(Tänk att någon kan bli så fel som kändes så rätt).
Du skrev så fint där och då att jag har funnit dig och kärleken i mitt liv.
Men allt var tydligen bara en illusion för dig och en enda stor lögn.
Den narcissistiska illusionen som den som sökes för kärleken och intimiteten.
Dras med i.I tron att allt är på riktigt.
I tron att det handlar om ett verkligt möte mellan två själar och två kroppar.
Som ville varandra.Jag önskar att allt det jag såg hos dig var den jag mötte.
Och att kärleken kommer tillbaka.Den önskan delar jag med många andra.
Alla de som har varit med om mötet men fick vara med om värsta resan.
Resan mot botten med en missbrukare av kärleken och passionen.
Innan jag lade mig i går kväll.Hjärtat fortsätter att slå snabbt, en lång stund efteråt.
Skräckkänslan att någonting är fel.Hjärnan hinner aldrig koppla samtidigt, med hjärtat.
Tänka vad är det som känns hotande. Förlust?Saknad?Någon är borta för evigt.
Inte död men inte närvarande.Och aldrig här aldrig där.
Kanske hjärtat slutar att slå så här snabbt en dag?När allt är över,
och friden kanske kommer tillbaka.Innan allting började,det plågsamma,
det som blev så fel.Du är borta ?Du som jag trodde var min stora kärlek.
Själsfrände,vän och förtrogne.Jag minns när du skrev,äntligen har jag hittat rätt i livet.
(Tänk att någon kan bli så fel som kändes så rätt).
Du skrev så fint där och då att jag har funnit dig och kärleken i mitt liv.
Men allt var tydligen bara en illusion för dig och en enda stor lögn.
Den narcissistiska illusionen som den som sökes för kärleken och intimiteten.
Dras med i.I tron att allt är på riktigt.
I tron att det handlar om ett verkligt möte mellan två själar och två kroppar.
Som ville varandra.Jag önskar att allt det jag såg hos dig var den jag mötte.
Och att kärleken kommer tillbaka.Den önskan delar jag med många andra.
Alla de som har varit med om mötet men fick vara med om värsta resan.
Resan mot botten med en missbrukare av kärleken och passionen.
fredag 3 september 2010
Maktlöshet
Så var det dags igen, hyresrätten blev bostadsrätten,nu lyckades hela bostadsrättsföreningen.
Hela detta stora bostadsområde som så många andra hyreshus,här i innerstan är nu bostadsrätt.
Vad jag vet är hela Hornstull omvandlade hyresrätter till bostadsrätter.
Här sitter jag och blir inte godkänd av bankernas hårda iskalla villkor
.Det känns som när jag var 5 år och min mamma ,min bror och jag fich lämna mitt barndomshem, med min pappa och en bror kvar.
Vi kom aldrig tillbaka, och jag återsåg min pappa och bror på eget initativ efter 15 års tystnad och frånvaro.
Vi ägde ingenting, vi fick bo provisoriskt i ett sommartorp i några år med vedspis utedass och dragiga väggar.
När det var 25 minusgrader och snö upp till halva fönstren.
Barnets utsatthet,väcks upp nu i maktlöshetskänslan.
Att det bara handlar om makt, pengar kapital vinster.
Och de som har råd kan fixa till det, vi andra får huka oss krypa till korset, och be om nåden att få låna pengar till kontant insatsen, och till miljoner.
Men vi får avslag för vi tjänar för lite ,och saknar medlåntagare,m.m.
Det är skrämmande att en hel hyresrättsmarknad har utarmats av kapitalstarka vinst intressen.
Där klasstillhörigheten syns tydligt.
Vilka kan bo kvar i innerstaden? Vilka av våra barn som växer upp kommer att ha någonstans att bo?
Vi som inte tjänar mera än en normalinkomst?
Och inte har föräldrar med god ekonomi bakom ryggen?
Och redan nu så sitter vuxna barn, kvar hemma hos föräldrar mycket längre än vad som är sunt.
På grund av ekonomiska situationer
. Jag vet hur det känns att ens hem känns hotat.
Jag har varit där ,utan hem och trygghet.
Och nu tvingas jag att flytta trots att jag trivs här och min dotter vill bo kvar och går i skolan i närheten.
På grund av kapitalstarka marknadskrafter,som vill äga, göra vinster och har makten och tillgångarna att styra över bostadsmarknaden.
Det är verkligen en het politisk fråga ,bostadsmarknaden.
Klass-skillnaderna .
Segregationen.
Så länge det råder ojämlika uppväxtvillkor,och stora klyftor ekonomiskt sett, så har vi ett klass-samhälle,som är ojämlikt, orättvist och som leder till stora negativa konsekvenser i alla avseenden.
Såsom psykisk och fysisk ohälsa ,utanförskap utslagning.
Det känns inte ok,
och det ger maktlöshetskänslor som utarmar livskraften på många plan.
Och det är inget som är positivt för hela samhällssystemet i stort.
Hela detta stora bostadsområde som så många andra hyreshus,här i innerstan är nu bostadsrätt.
Vad jag vet är hela Hornstull omvandlade hyresrätter till bostadsrätter.
Här sitter jag och blir inte godkänd av bankernas hårda iskalla villkor
.Det känns som när jag var 5 år och min mamma ,min bror och jag fich lämna mitt barndomshem, med min pappa och en bror kvar.
Vi kom aldrig tillbaka, och jag återsåg min pappa och bror på eget initativ efter 15 års tystnad och frånvaro.
Vi ägde ingenting, vi fick bo provisoriskt i ett sommartorp i några år med vedspis utedass och dragiga väggar.
När det var 25 minusgrader och snö upp till halva fönstren.
Barnets utsatthet,väcks upp nu i maktlöshetskänslan.
Att det bara handlar om makt, pengar kapital vinster.
Och de som har råd kan fixa till det, vi andra får huka oss krypa till korset, och be om nåden att få låna pengar till kontant insatsen, och till miljoner.
Men vi får avslag för vi tjänar för lite ,och saknar medlåntagare,m.m.
Det är skrämmande att en hel hyresrättsmarknad har utarmats av kapitalstarka vinst intressen.
Där klasstillhörigheten syns tydligt.
Vilka kan bo kvar i innerstaden? Vilka av våra barn som växer upp kommer att ha någonstans att bo?
Vi som inte tjänar mera än en normalinkomst?
Och inte har föräldrar med god ekonomi bakom ryggen?
Och redan nu så sitter vuxna barn, kvar hemma hos föräldrar mycket längre än vad som är sunt.
På grund av ekonomiska situationer
. Jag vet hur det känns att ens hem känns hotat.
Jag har varit där ,utan hem och trygghet.
Och nu tvingas jag att flytta trots att jag trivs här och min dotter vill bo kvar och går i skolan i närheten.
På grund av kapitalstarka marknadskrafter,som vill äga, göra vinster och har makten och tillgångarna att styra över bostadsmarknaden.
Det är verkligen en het politisk fråga ,bostadsmarknaden.
Klass-skillnaderna .
Segregationen.
Så länge det råder ojämlika uppväxtvillkor,och stora klyftor ekonomiskt sett, så har vi ett klass-samhälle,som är ojämlikt, orättvist och som leder till stora negativa konsekvenser i alla avseenden.
Såsom psykisk och fysisk ohälsa ,utanförskap utslagning.
Det känns inte ok,
och det ger maktlöshetskänslor som utarmar livskraften på många plan.
Och det är inget som är positivt för hela samhällssystemet i stort.
torsdag 2 september 2010
Sann Lycka
Ser min yngsta dotters leende när hon sneddar uppför trappan.
Hon vinkar ivrigt till mig där jag står och spanar efter henne i fönstret,där vi bor
.Sedan kommer ett utbrott för att jag lät så sur över någonting.
Smäller igen dörren och skriker jag hatar dig rör mig inte.
Jag fortsätter laga middagen i köket.
Och en stund senare så får jag trösta henne när hon gråter floder för någonting som hände under skoldagen.
Vi handlar senare höststövlar och en höstjacka.
Och trängs med alla människor i en fullpackad buss.
Jag säger bara en sak vad vore livet,
utan att få vara med om denna underbara tjej,som växer och växer
.Samt konfronterar mig på alla plan !
Hon vinkar ivrigt till mig där jag står och spanar efter henne i fönstret,där vi bor
.Sedan kommer ett utbrott för att jag lät så sur över någonting.
Smäller igen dörren och skriker jag hatar dig rör mig inte.
Jag fortsätter laga middagen i köket.
Och en stund senare så får jag trösta henne när hon gråter floder för någonting som hände under skoldagen.
Vi handlar senare höststövlar och en höstjacka.
Och trängs med alla människor i en fullpackad buss.
Jag säger bara en sak vad vore livet,
utan att få vara med om denna underbara tjej,som växer och växer
.Samt konfronterar mig på alla plan !
tisdag 31 augusti 2010
Kärlek Och Krig
Idag vaknar tusentals,kanske miljoner människor upp i ett krig.
Med sönderslagna hjärtan, krossade drömmar,
och en förödelse till kropp och själ.
Kärlekens land, har förvandlats till en krigszon.
Slagen kan handla om att vilja få rätt, rätt i att känna de känslor man har rätt till att känna.
Det kan handla om åratals besvikelser, behoven som aldrig tillfredställdes
försök till att reda upp konflikter,
som lagrats som pistolskott som ligger i en låda,
och bara väntar på att få användas som vapen,till att kriga med.
Ett krig som bara kommer att leda till nya strider,nya konflikter.
Och ingenting går att lösa den vägen.
Många människor hamnar då i rättsprocesser,vårdnadstvister, m.m.
I vissa fall kan striderna avta, och man kommer till en konfliktlösning.
Man uppnår fred.
Men i andra fall, fortsätter striderna,tills en av de stridande, ger upp och kapitulerar.
Fredszonen i ens eget hjärta går att upprätta,
även om den andre aldrig ger upp sitt krigande.
Med ett enda mål att aldrig ge sig.
Det är de här krigen som kostar liv och skördar nya offer.
Med sönderslagna hjärtan, krossade drömmar,
och en förödelse till kropp och själ.
Kärlekens land, har förvandlats till en krigszon.
Slagen kan handla om att vilja få rätt, rätt i att känna de känslor man har rätt till att känna.
Det kan handla om åratals besvikelser, behoven som aldrig tillfredställdes
försök till att reda upp konflikter,
som lagrats som pistolskott som ligger i en låda,
och bara väntar på att få användas som vapen,till att kriga med.
Ett krig som bara kommer att leda till nya strider,nya konflikter.
Och ingenting går att lösa den vägen.
Många människor hamnar då i rättsprocesser,vårdnadstvister, m.m.
I vissa fall kan striderna avta, och man kommer till en konfliktlösning.
Man uppnår fred.
Men i andra fall, fortsätter striderna,tills en av de stridande, ger upp och kapitulerar.
Fredszonen i ens eget hjärta går att upprätta,
även om den andre aldrig ger upp sitt krigande.
Med ett enda mål att aldrig ge sig.
Det är de här krigen som kostar liv och skördar nya offer.
torsdag 26 augusti 2010
Det Handlar Inte Om Dig
Så talar Då Elin Nordegren ut, om hela karusellen omkring,Tiger Woods otrohetsaffärer.
Det låter klassiskt alla känslor,om hur hon känt, och känner sig.
Många känner igen sig,hur det kan upplevas att vara med om otrohet i en nära kärleksrelation.
Och otrohet i relationen med en sex och kärleksmissbrukare.
Och det handlar varken om vem man är själv,som partner,till den som väljer att vara otrogen.
Utseende, status, ålder,om man är gift,eller inte gift, har barn,lever ihop eller inte.
Oavsett hur det ser ut, runt omkring,ekonomi, yrke, bakgrund med mera.
Det handlar om att ens partner gjort ett val, att vara otrogen.
Och gäller det en sex / porr och kärleks- missbrukare som är personlighetsstörd dessutom.
Så kan det handla om flykt, besatthet,tvång och beroende.
Och behov av att kränka sin egen partner och utöva makt och kontroll genom att vara otrogen.
Det kan också handla om att medvetet och sadistiskt, riskera relationen, och kränka kärleken.
Skada förtroendet,tilliten intimiteten, kärleken och samhörigheten.
Det handlar om den som beter sig skadegörande emot sin partner.
Och skadorna som tillfogas den som blivit utsatt för otroheten.
Det bästa som sagts om otrohet, är att du kan aldrig skylla på någon annan,
eller omständigheterna, än dig själv, att du valt att vara otrogen.
Och det tycker jag är klockrent !
Just det kan en personlighetsstörd individ använda emot sin partner.
Genom att säga ja jag gjorde det för att jag ville och jag står för det.
Med tillägget, men relationen var så dålig och bla bla bla.......
Alla billiga ursäkter som de flesta har fått höra angående otroheten / otroheterna.
Relationen var så dålig / jag var full / jag var si, jag var så.
Du var så eller så relationen var så dålig.
För stora krav på kärlek,bekräftelse närhet respekt och intimitet.,
Och behov av att vilja vara tillsammans,och dittan och dattan.
Det inger hopp att det finns människor,som insett hur destruktivt det är att vara otrogen,
speciellt om det rör sig om sex / porr och kärleks - missbrukande.
Som söker hjälp för sitt skadegörande beteende och relaterande.
De som valt ett s : k fritt förhållande har ju valt någonting de tror på.
Men den som älskar och känner samhörighet,och kan anknyta till sin partner,
väljer inte otroheten, framför sin partner.
Och om det skulle röra sig om en enstaka otrohet,så gör den som varit otrogen,
allt för att reparera skadandet,emot sin egen partner och relationen.
Någonting som en personlighetsstörd individ aldrig gör.Tvärtom!
I så fall det sker är det bara ett spel om partnerns känslor och kärlek.
Samt ett spel om ånger enbart,för att behålla sitt sjuka grepp om sin partner.
Samt en störd personlighet fortsätter sitt sex / kärleks och relationsmissbruk.
Utan ånger,ångest, självrannsakan eller förändring.
Utan vare sig sorg smärta eller en vilja till att reparera skadan som getts.
Tvärtom.Ett maktspel i en kärleks- relation som kan leda till mycket destruktiva och farliga efterspel.
Någonting som en narcissist / psykopat njuter av i sin sjuka relaterande!
Ju mer skada ju större kränkning desto större nöje för det grandiosa kalla och tomma egot!
För de som verkligen söker tillfrisknande,
så finns det idag en mängd självhjälpsgrupper samt terapier.
Otrohet är troligen det mest smärtsamma,man kan vara med om i en relation,
som Åsa Hellberg sade i en intervju angående hennes bok,
" Casanovas Kvinna "
Och visst kan det handla om en eller flera otroheter,antalet spelar ingen roll.
För den som är partner till den som, är otrogen!
Det som börjar med en otrohet,kan visa sig handla om ett antal.
Vilket är mycket vanligt om man haft,med en sex/porr /kärleks och relations missbrukare att göra !
Samt personlighetsstörd.
Då rör det sig oftast om ett flertal, snedsteg,
några kastade i ansiktet på sin kärleks - partner.
Andra väl dolda för att vid ett lämpligt tillfälle under relationen,eller i dumpningsfasen
kasta otroheterna i ansiktet för att ytterligare kränka sitt kärlekskick- objekt.
Ett målmedvetet sadistsikt illagörande emot den som kan älska och tror på kärleken och intimiteten.
Och denne skyller alltid på relationen,omständigheterna,sin partner,
och ber inte om äkta förlåtelse.
De anser sig ha rätt att vara otrogen,samt saknar moral,empati samt skuldkänslor.
Tvärtom kan en eller flera otroheter vara helt berättigade.
Och otroheterna vara ett sätt att utöva makt och kontroll emot sin egen partner.
Det är handlingen som gör ont och tilliten,samt närheten som skadas i en intim relation.
Och det är precis det som en personlighetsstörd individ är ute efter.
Känslan av kränkning,samt att man är utbytbar när som helst av vem som helst.
Vilket man också visar sig att vara.
Otrohet är effektivt som ett maktmedel,att få sin egen partner
att känna sig utbytbar, kränkt,sårad, otrygg och oälskad.
Trigga svartsjuka,vilket kan få förödande konsekvenser i en nära relation.
Inte ett kärleksfyllt relaterande precis av sin egen partner.
Det handlar inte om kärlek, och det handlar inte om dig.
Glöm aldrig det.
Du som varit med i en relation med en sex /kärleks och en relationsksmissbrukare.
Och personlighetsstörd individ
Eller upplevt otrohet i en annan slags relation.
Det låter klassiskt alla känslor,om hur hon känt, och känner sig.
Många känner igen sig,hur det kan upplevas att vara med om otrohet i en nära kärleksrelation.
Och otrohet i relationen med en sex och kärleksmissbrukare.
Och det handlar varken om vem man är själv,som partner,till den som väljer att vara otrogen.
Utseende, status, ålder,om man är gift,eller inte gift, har barn,lever ihop eller inte.
Oavsett hur det ser ut, runt omkring,ekonomi, yrke, bakgrund med mera.
Det handlar om att ens partner gjort ett val, att vara otrogen.
Och gäller det en sex / porr och kärleks- missbrukare som är personlighetsstörd dessutom.
Så kan det handla om flykt, besatthet,tvång och beroende.
Och behov av att kränka sin egen partner och utöva makt och kontroll genom att vara otrogen.
Det kan också handla om att medvetet och sadistiskt, riskera relationen, och kränka kärleken.
Skada förtroendet,tilliten intimiteten, kärleken och samhörigheten.
Det handlar om den som beter sig skadegörande emot sin partner.
Och skadorna som tillfogas den som blivit utsatt för otroheten.
Det bästa som sagts om otrohet, är att du kan aldrig skylla på någon annan,
eller omständigheterna, än dig själv, att du valt att vara otrogen.
Och det tycker jag är klockrent !
Just det kan en personlighetsstörd individ använda emot sin partner.
Genom att säga ja jag gjorde det för att jag ville och jag står för det.
Med tillägget, men relationen var så dålig och bla bla bla.......
Alla billiga ursäkter som de flesta har fått höra angående otroheten / otroheterna.
Relationen var så dålig / jag var full / jag var si, jag var så.
Du var så eller så relationen var så dålig.
För stora krav på kärlek,bekräftelse närhet respekt och intimitet.,
Och behov av att vilja vara tillsammans,och dittan och dattan.
Det inger hopp att det finns människor,som insett hur destruktivt det är att vara otrogen,
speciellt om det rör sig om sex / porr och kärleks - missbrukande.
Som söker hjälp för sitt skadegörande beteende och relaterande.
De som valt ett s : k fritt förhållande har ju valt någonting de tror på.
Men den som älskar och känner samhörighet,och kan anknyta till sin partner,
väljer inte otroheten, framför sin partner.
Och om det skulle röra sig om en enstaka otrohet,så gör den som varit otrogen,
allt för att reparera skadandet,emot sin egen partner och relationen.
Någonting som en personlighetsstörd individ aldrig gör.Tvärtom!
I så fall det sker är det bara ett spel om partnerns känslor och kärlek.
Samt ett spel om ånger enbart,för att behålla sitt sjuka grepp om sin partner.
Samt en störd personlighet fortsätter sitt sex / kärleks och relationsmissbruk.
Utan ånger,ångest, självrannsakan eller förändring.
Utan vare sig sorg smärta eller en vilja till att reparera skadan som getts.
Tvärtom.Ett maktspel i en kärleks- relation som kan leda till mycket destruktiva och farliga efterspel.
Någonting som en narcissist / psykopat njuter av i sin sjuka relaterande!
Ju mer skada ju större kränkning desto större nöje för det grandiosa kalla och tomma egot!
För de som verkligen söker tillfrisknande,
så finns det idag en mängd självhjälpsgrupper samt terapier.
Otrohet är troligen det mest smärtsamma,man kan vara med om i en relation,
som Åsa Hellberg sade i en intervju angående hennes bok,
" Casanovas Kvinna "
Och visst kan det handla om en eller flera otroheter,antalet spelar ingen roll.
För den som är partner till den som, är otrogen!
Det som börjar med en otrohet,kan visa sig handla om ett antal.
Vilket är mycket vanligt om man haft,med en sex/porr /kärleks och relations missbrukare att göra !
Samt personlighetsstörd.
Då rör det sig oftast om ett flertal, snedsteg,
några kastade i ansiktet på sin kärleks - partner.
Andra väl dolda för att vid ett lämpligt tillfälle under relationen,eller i dumpningsfasen
kasta otroheterna i ansiktet för att ytterligare kränka sitt kärlekskick- objekt.
Ett målmedvetet sadistsikt illagörande emot den som kan älska och tror på kärleken och intimiteten.
Och denne skyller alltid på relationen,omständigheterna,sin partner,
och ber inte om äkta förlåtelse.
De anser sig ha rätt att vara otrogen,samt saknar moral,empati samt skuldkänslor.
Tvärtom kan en eller flera otroheter vara helt berättigade.
Och otroheterna vara ett sätt att utöva makt och kontroll emot sin egen partner.
Det är handlingen som gör ont och tilliten,samt närheten som skadas i en intim relation.
Och det är precis det som en personlighetsstörd individ är ute efter.
Känslan av kränkning,samt att man är utbytbar när som helst av vem som helst.
Vilket man också visar sig att vara.
Otrohet är effektivt som ett maktmedel,att få sin egen partner
att känna sig utbytbar, kränkt,sårad, otrygg och oälskad.
Trigga svartsjuka,vilket kan få förödande konsekvenser i en nära relation.
Inte ett kärleksfyllt relaterande precis av sin egen partner.
Det handlar inte om kärlek, och det handlar inte om dig.
Glöm aldrig det.
Du som varit med i en relation med en sex /kärleks och en relationsksmissbrukare.
Och personlighetsstörd individ
Eller upplevt otrohet i en annan slags relation.
tisdag 24 augusti 2010
Ondska
Det är intressant med bokrecensioner idag i DN,
läser jag recensionen av boken skriven av Ann Heberlein,
"En liten bok om ondska"
Recenserad av MajGull Axelsson.
Det står bland annat att numera vet vi att de flesta av oss fullt vanliga människor,
vi som aldrig har utsatts för misshandel eller gått hungriga,
vi som vårdar våra trädgårdar och är snälla mot barn,
är fullt kapabla att begå mycket onda handlingar.
Skriver alltså MajGull Axelsson.
Vet vi det?
Och vad menas med mycket onda handlingar undrar jag?
MajGull skriver också att trots att vi lever mitt i den stora tryggheten,
och trots att vi vet att risken,
för att vi själva någon gång ska utsättas för en annan människas renodlade ondska är minimal?
Eller leker vi bara med vår fruktan?
Speglar oss i ett slags ondskans skrattspegel?
Apropå människors fascination över dessa synliga ondska-gärnings människor,
Josef Fritzl, Anders Eklund, Helge Fossmo, Åsa Waldau, Mary Bell, Adolf Hitler.
Jag bara undrar,
vad MajGull menar med mitt i den stora tryggheten?
Vilken trygghet?
Och risken är minimal att vi ska utsättas för en annan människas renodlade ondska???
När hon skriver att vi de flesta av oss ,
fullt vanliga människor är fullt kapabla att begå mycket onda handlingar??
Hur som helst så ska jag låna boken på Stadbiblioteket denna gång.
För att själv bilda mig en uppfattning ,
om vad Ann Heberlein vill säga med denna bok som handlar om ondska.
läser jag recensionen av boken skriven av Ann Heberlein,
"En liten bok om ondska"
Recenserad av MajGull Axelsson.
Det står bland annat att numera vet vi att de flesta av oss fullt vanliga människor,
vi som aldrig har utsatts för misshandel eller gått hungriga,
vi som vårdar våra trädgårdar och är snälla mot barn,
är fullt kapabla att begå mycket onda handlingar.
Skriver alltså MajGull Axelsson.
Vet vi det?
Och vad menas med mycket onda handlingar undrar jag?
MajGull skriver också att trots att vi lever mitt i den stora tryggheten,
och trots att vi vet att risken,
för att vi själva någon gång ska utsättas för en annan människas renodlade ondska är minimal?
Eller leker vi bara med vår fruktan?
Speglar oss i ett slags ondskans skrattspegel?
Apropå människors fascination över dessa synliga ondska-gärnings människor,
Josef Fritzl, Anders Eklund, Helge Fossmo, Åsa Waldau, Mary Bell, Adolf Hitler.
Jag bara undrar,
vad MajGull menar med mitt i den stora tryggheten?
Vilken trygghet?
Och risken är minimal att vi ska utsättas för en annan människas renodlade ondska???
När hon skriver att vi de flesta av oss ,
fullt vanliga människor är fullt kapabla att begå mycket onda handlingar??
Hur som helst så ska jag låna boken på Stadbiblioteket denna gång.
För att själv bilda mig en uppfattning ,
om vad Ann Heberlein vill säga med denna bok som handlar om ondska.
lördag 21 augusti 2010
Flow
Ibland kan en annan människa, förmedla ett flöde, ett ljus och allt är fullständig koncentration .Många artister konstnärer filmregissörer säger,att allt skapande handlar om kärlek, att kunna ge ut den till andra människor,också. Magin i den universiella kärleken som om man har den inom sig kan delge den i just konstnärliga uttrycksmedel. Jag har upplevt den magin, b.la när jag sett en dans eller teaterföreställning lyssnat till poesi, läst poesi eller en fantastisk roman, skapat någonting själv, när en musiker sångerska eller sångare uttryckt sig och allt är bara här och nu som ett flöde..Det är kanske det som är konstens uppgift. Magin som bara är just då just här just nu.......Och kan förhöja ens livskänsla och rymma allt som inte bara är det vi ser och kan förklara.med ord.
torsdag 19 augusti 2010
Illa Blir Sämre - eller?
Läser Hanne Kjöller ledarskribent, hennes inlägg Illa Blir- bättre eller? i Dn idag. Som vanligt handlar hennes åsikter om att det är gnäll att påstå att vi i Sverige inte har tillgång till det ena eller det andra.Vi har blivit sjukskrivna alldeles för lätt i åratal, och att påstå att sjukvården inte fungerar tillfredställande, stämmer ej för att nu , finns det jättebra sjukvård b.la i Stockholm påstår hon,samt drar upp en massa fakta om kortare vårdköer, m.m, m.m. Hon nämner ingenting om hur lång väntetid det kan bli på akutmottagningarna i Sveriges största stad. 8 timmars väntan med ett sjukt barn i ett litet väntrum med kräkande barn och febriga gallskrikande barn, (det trodde inte jag var möjligt.) Men jag har varit med om detta flera gånger,och då var mitt barn allvarligt sjuk.( Detta fenomen kan nog många individer intyga som sökt akutvård, även som vuxen,tro mig!) Men enligt den som sitter i kassan och ska bedöma prioritetnivån bedömdes mitt barn tydligen inte så sjuk. Hon nämner en annons i Södermalmstidningen om en liten, märk väl sällsynt punktinsats för de barn som har skilda eller separerade föräldrar, det erbjuds nu gruppsamtal för barn mellan 9 och 12 år,som hon inte anser behöver få stöd med skattefinansierade pengar. Och som hon skriver det finns förstås individer grupper eller verksamheter som kommit i kläm,när det gäller sjukvården. Inga klara fakt hur många de individerna är i Sverige idag år 2010, där deras livstillvaro har ställts på ända på många plan. Kontentan av hennes resonemang är som oftast,i alla de artiklar om sjukvård,m.m handlar om är att vi bara gnäller, krisen som alla talar om existerar inte i Sverige. Välfärden bör inte vara skattefinansierad, eller? Att klass- skillnaderna idag är större än någonsin är väl inget påhitt? Att flera människor har slagits ut ifrån arbetsmarknaden, och att barn och ungdomar i utsatta familjer löper större risk för psykisk och fysisk ohälsa.Men då får väl alla de människorna, skylla sig själva eller? Alla har inte råd att gå i terapi varken själv eller med sitt barn. En liten punktinsats som Södermalms stadsdelsförvaltning erbjuder i höst just detta år, är förutom förut nämda, de föräldrar, som har trotsiga och bråkiga barn och behöver stöd i sin föräldraroll. De insatserna ska väl ej skattefinansieras anser hon. De tillhör livets villkor när vart, 4e barn enligt SCB, lever med skilda eller separerade föräldrar, anser hon och det är väl att uppförstora svårigheterna att klientifiera hela generationer och att överlåta till betalda experter att prata om känslor med våra barn. Jag vill påstå att de barn och föräldrar som får tillgång till det stöd de behöver i vissa skeenden i sina liv,kan förebygga psykisk ohälsa och spara pengar till samhället i framtiden. Genom att inte behöva belasta vare sig psykvården eller socialvården, eller kriminalvården för den delen, eller missbruksvården. Stödsamtlal och terapisamtal har alltid varit funktionella i alla tider, och vare sig det är normalt att ha skilda föräldrar eller ej så mår allt fler barn och ungdomar dåligt i dag, delvis beroende av otrygga familjestrukturer.Och socialt utsatta förhållanden såsom arbetslöshet missbruksproblematik och ekonomiskt dåliga resurser. Därmed inte sagt att alla separerade föräldrar eller låginkomsttagare eller arbetslösa eller sjukskrivna m.flera inte klarar av att ge den trygghet som behövs till sina barn, men som sagt alla har inte den ekonomin som krävs för att betala dyra terapisamtal. Hur ska välfärden finansieras för alla människor då? Alla som inte har vuxit upp i ekonomiskt goda förhållanden.Alla som inte går ut skolan med toppbetyg, alla som inte platsar på arbetsmarknaden,alla de som behöver bli sjukskrivna och få sin sjukpenning i tid. Alla som inte har allt som behövs för att leva ett något, sånär fungerande liv. Får skylla sig själva och bara gnäller? För det finns ingen kris vare sig på arbetsmarknaden eller i sjukförsäkringssystemet, eller i socialförsäkringssystemet. Eller gällande skolans resurser? Vi har alla samma villkor,vare sig man är fattig eller rik??? Och det är man själv som väljer i alla lägen? Och hennes förslag till de som vill betala mera i skatt för att få en bättre fungerande sjukvård kan väl betala genom ett inbetalningskort! Vilket bra förslag för vilket parti då? Vem nappar? Alla höginkomsttagare , banker och storföretag????
onsdag 18 augusti 2010
Separations-Kris
Läste för några år sedan ett av David Eberhards alla de debattinlägg,
som han regelbundet skrivit genom årens lopp.
Och i alla möjliga sammanhang.David Eberhard som är psykiater,
överläkare och tidigare anställd på Sankt Görans sjukhus.
Numera arbetar han så vitt jag vet på Danderyds sjukhus.
I detta debatt inlägg så skrev han att den vanligaste orsaken,
till att människor söker sig till psykakuten.
Är att man mår jättedåligt,på grund av separationer läs:akut- kris.
Han ifrågasatte om det verkligen var psykvårdens sak,
att ta hand om dessa hjälpsökande individer.
Ett mycket cyniskt sätt att se på människor i ångest och kris.
Vilket är fler än vad man kan tro som på grund av en separation befinner sig i akutkris.
Och i värsta fall behöver söka psykakuten för att få hjälp.
Vilket kan vara ett stort steg att ta då man befinner sig i ett akut ångesttillstånd och i kaos och kris.
En hjälp som kan visa sig till att inte ens finnas i vissa fall på just psykakuten.
Och dessutom kan man inte boka tid längre på en psykiatrisk mottagning.
Utan måste ha en remiss från en så kallad husläkare.
Vilket har visat sig vara en stor risk för felbedömningar och brist på kunskap,
om människors psykiska tillstånd.
Och självmordsfrekvensen i Sverige har inte minskat genom årens lopp utan tvärtom har den ökat.
Vi lever ju i dag i ett samhällssystem där många människor lever ensamma,
och utan stöd av närstående människor.
Samt i ett samhälle där alla har fullt upp med sina egna liv,med allt vad det innebär.
Och hjälpen kan handla om liv eller död i vissa fall.(Det vet självfallet David E om).
Jag hoppas att någon människa verkligen fått hjälp och stöd på psykakuten.
Att komma till denna akutmottagning och som man ofta får göra inom sjukvården idag.
Behöva att sitta eller ligga i timmar innan man överhuvudtaget får prata med en läkare.
Och miljön i sig är inte den roligaste miljö man kan befinna sig i.
Det är nog inte det roligaste man kan vara med om.
Där man får möta kliniska och neutrala proffs,som gör en bedömning av ens tillstånd.
Och man sitter där i sin akuta ångest och tror att man inte kommer att klara en enda minut till.
Jag tror inte någon vill utsätta sig för detta i onödan.
Och alla de som behöver och kommer att behöva söka den sortens hjälp.
Borde få det stöd och omsorg de behöver just då i denna sortens livskris.
Om man då har som ofta kan vara fallet,en ohanterbar ångest och tårar som fryst fast.
För att smärtan är för stor och stark att bära.
Och som har lett till sömnlösa nätter i veckor kanske även i månader.
" Där kärleken är borta " " Gone for ever ".
(Om den alls har funnits där).Men man var i en kärleksrelation trodde man i alla fall.
Och paradiset har bytts ut till helvetets förgård, eller innergård.
Och det finns inga ord som räcker till just då.
Då man inte tror att man kommer att klara en minut,eller en timme till.
Och även om det finns vänner,jourtelefoner,så måste man ju gå igenom detta helvete helt själv.
Alla som arbetar med människans psyke,vet ju att separationer väcker gamla trauman till liv.
Samt det är i separationer vi är tillbaka till hur vi har växt upp.
Och de första relationerna i vårt liv skapades.
Alla har inte vuxit upp med trygghet och hanterbara separationer.
Man kan som människa hamna på den totala botten,o
och uppleva en ohanterbar ångest och smärta,
Och därmed känna att man inte kommer att klara av att leva vidare.
Och begå självmord vilket är ju inte helt ovanligt.
Just på grund av den övergivenheten och ångesten som väcks upp av en separation.
Speciellt om man har blivit lämnad och övergiven, av den man älskade.
Då kanske man söker sig till just psykakuten,för att man har inget annat val just då just där.
För att eventuellt få insomningstabletter,så att man kan få sova några timmar i sträck,
förhoppningsvis, och lugnande medel något som lugnar ner ångesten en stund i alla fall.
I bästa fall borde man ju också kunna få ett antal terapi-samtal,
vilket ytterst få människor kan få idag genom psykiatrin.
(Det kan dröja år om man ens hamnar på väntelistan).
Skrämmande fakta och en svår erfarenhet om man har klarat sig igenom den ångesten och kan blicka tillbaka med facit i handen..
Alla har ju inte den ekonomin att kunna betala 800kr upp till 1200 kr för terapisamtal.
Om man har ångest 24 timmar om dygnet så är det självfallet en omöjlighet,
att klara av att gå till ett jobb och klara av en normal vardag
När man inte sovit mera än en timme i taget under flera veckor.
Det kan i ett sådant läge vara en omöjlighet.
Och har man dessutom barn att ta hand om som ska till skola och dagis .
Det är ohållbart i sådana lägen.Att då få vila ut en tid i alla fall och komma tillbaka till en vardag,
då den akuta ångesten,sorgen och smärtan som ligger under successivt börjar att släppa.
Det kan väl ändå inte vara för mycket begärt?
Med tanke, på ett av David Es,övriga uttalanden om att det har varit så lätt för patienter,
att styra läkare till att bli sjukskrivna.
En verklighet som väldigt få troligen har upplevt.
Och speciellt för alla människor som inte har sina privata läkare och försäkringar
och söker sig till en vanlig vårdcentral.
Där ytterst få läkare sjukskriver och i så fall har man tydligen bara tur idag
att få träffa en förstående och mänsklig läkare.
Som kan se helheten och behovet av en kortare eller längre tids sjukskrivning.
Även för 15 år sedan så var det svårt att få sin rätt till en sjukskrivning eftersom läkare har alltid ett maktöverläge över patienten.
Och kan diktera sina villkor oberoende av vad man som patient känner tycker och mår.
En skrämmande och tråkig erfarenhet att vara med om som människa i Sverige.
(Och som skattebetalare).
Att en läkare alltid har överläget det vet ju David E självfallet om i sin yrkesroll.
Och har självfallet använt i sin yrkesroll utan en tanke på den "människa" som han har framför sig.
Och dessutom så har ju försäkringskassans egna läkare
makten i dag att ogiltigförklara sjukskrivningar.
Vilket leder till en ekonomisk katastrof för alla de som inte har en bra ekonomi.
Eller föräldrar och släkt med pengar att låna ut.
Eller inte tillhör en ekonomiskt välbärgad grupp.
Att inte kunna betala en hyra i tid räkningar,skulder,
eller ha mat på bordet om man har ett eller flera barn,som behöver mat.
Detta är en verklighet för många människor i nöd,
som kanske för första gången i sitt liv behövt söka hjälp i en akut livskris.
Och har betalat skatt i många år,och får inte ta del av den trygghet som ett humant samhälle,
borde kunna ge när en människa behöver det.
Jag undrar vilken samhällsklass alla dessa människor,både sakkunniga och yrkesmänniskor,
som påstår att det är för lätt att bli sjukskriven tillhör ?
Att det varit så lätt jag undrar för vilka då?Och nu ska det bli så svårt, för att spara en massa pengar,
som påståtts ha betalats ut i åratal, i överskott.Och även om det har gjort det i många fall,
så är det faktiskt en mänsklig rättighet att få vara sjukskriven,
för kortare eller längre tid vid sjukdom,psykisk kris, eller psykisk sjukdom.
Idag finns inte den trygg och rättigheten kvar i vårat samhälle.Inte för alla.
(Javisst ja det var ju psykvården jag började att skriva om,
dess funktion för människor i akut separationskris).
Den funktionen som inte alla vågar att söka utan faktiskt begår självmord i stället.
Men David E har nog inte tänkt på alla dom människorna.
De som behövde söka psykakuten innan allt var försent men kanske inte vågade ta just det steget.
Utan tog istället ett steg som ledde ingen vart mer än till en slutstation där ingen återvändo finns.
Tänker då på en artikel om en man som hamnade i total kris efter en stormig relation.
Med mycket bråk och separationer och till sist blev det slut.
Och han mådde urdåligt och tog in en massa tabletter
och lade sig på en parkbänk för att somna in.
Och blev hittad av någon vänlig själ som körde honom till sjukhus.
Och väl där blev han magpumpad och hemskickad.Historien upprepade sig
men denna gång fick han ett antal terapisamtal vilket räddade honom enligt han själv.
Han återfick balansen och har nu återhämtat sig.
Tack vare en bra psykvårdhjälp.då han behövde den som mest.
som han regelbundet skrivit genom årens lopp.
Och i alla möjliga sammanhang.David Eberhard som är psykiater,
överläkare och tidigare anställd på Sankt Görans sjukhus.
Numera arbetar han så vitt jag vet på Danderyds sjukhus.
I detta debatt inlägg så skrev han att den vanligaste orsaken,
till att människor söker sig till psykakuten.
Är att man mår jättedåligt,på grund av separationer läs:akut- kris.
Han ifrågasatte om det verkligen var psykvårdens sak,
att ta hand om dessa hjälpsökande individer.
Ett mycket cyniskt sätt att se på människor i ångest och kris.
Vilket är fler än vad man kan tro som på grund av en separation befinner sig i akutkris.
Och i värsta fall behöver söka psykakuten för att få hjälp.
Vilket kan vara ett stort steg att ta då man befinner sig i ett akut ångesttillstånd och i kaos och kris.
En hjälp som kan visa sig till att inte ens finnas i vissa fall på just psykakuten.
Och dessutom kan man inte boka tid längre på en psykiatrisk mottagning.
Utan måste ha en remiss från en så kallad husläkare.
Vilket har visat sig vara en stor risk för felbedömningar och brist på kunskap,
om människors psykiska tillstånd.
Och självmordsfrekvensen i Sverige har inte minskat genom årens lopp utan tvärtom har den ökat.
Vi lever ju i dag i ett samhällssystem där många människor lever ensamma,
och utan stöd av närstående människor.
Samt i ett samhälle där alla har fullt upp med sina egna liv,med allt vad det innebär.
Och hjälpen kan handla om liv eller död i vissa fall.(Det vet självfallet David E om).
Jag hoppas att någon människa verkligen fått hjälp och stöd på psykakuten.
Att komma till denna akutmottagning och som man ofta får göra inom sjukvården idag.
Behöva att sitta eller ligga i timmar innan man överhuvudtaget får prata med en läkare.
Och miljön i sig är inte den roligaste miljö man kan befinna sig i.
Det är nog inte det roligaste man kan vara med om.
Där man får möta kliniska och neutrala proffs,som gör en bedömning av ens tillstånd.
Och man sitter där i sin akuta ångest och tror att man inte kommer att klara en enda minut till.
Jag tror inte någon vill utsätta sig för detta i onödan.
Och alla de som behöver och kommer att behöva söka den sortens hjälp.
Borde få det stöd och omsorg de behöver just då i denna sortens livskris.
Om man då har som ofta kan vara fallet,en ohanterbar ångest och tårar som fryst fast.
För att smärtan är för stor och stark att bära.
Och som har lett till sömnlösa nätter i veckor kanske även i månader.
" Där kärleken är borta " " Gone for ever ".
(Om den alls har funnits där).Men man var i en kärleksrelation trodde man i alla fall.
Och paradiset har bytts ut till helvetets förgård, eller innergård.
Och det finns inga ord som räcker till just då.
Då man inte tror att man kommer att klara en minut,eller en timme till.
Och även om det finns vänner,jourtelefoner,så måste man ju gå igenom detta helvete helt själv.
Alla som arbetar med människans psyke,vet ju att separationer väcker gamla trauman till liv.
Samt det är i separationer vi är tillbaka till hur vi har växt upp.
Och de första relationerna i vårt liv skapades.
Alla har inte vuxit upp med trygghet och hanterbara separationer.
Man kan som människa hamna på den totala botten,o
och uppleva en ohanterbar ångest och smärta,
Och därmed känna att man inte kommer att klara av att leva vidare.
Och begå självmord vilket är ju inte helt ovanligt.
Just på grund av den övergivenheten och ångesten som väcks upp av en separation.
Speciellt om man har blivit lämnad och övergiven, av den man älskade.
Då kanske man söker sig till just psykakuten,för att man har inget annat val just då just där.
För att eventuellt få insomningstabletter,så att man kan få sova några timmar i sträck,
förhoppningsvis, och lugnande medel något som lugnar ner ångesten en stund i alla fall.
I bästa fall borde man ju också kunna få ett antal terapi-samtal,
vilket ytterst få människor kan få idag genom psykiatrin.
(Det kan dröja år om man ens hamnar på väntelistan).
Skrämmande fakta och en svår erfarenhet om man har klarat sig igenom den ångesten och kan blicka tillbaka med facit i handen..
Alla har ju inte den ekonomin att kunna betala 800kr upp till 1200 kr för terapisamtal.
Om man har ångest 24 timmar om dygnet så är det självfallet en omöjlighet,
att klara av att gå till ett jobb och klara av en normal vardag
När man inte sovit mera än en timme i taget under flera veckor.
Det kan i ett sådant läge vara en omöjlighet.
Och har man dessutom barn att ta hand om som ska till skola och dagis .
Det är ohållbart i sådana lägen.Att då få vila ut en tid i alla fall och komma tillbaka till en vardag,
då den akuta ångesten,sorgen och smärtan som ligger under successivt börjar att släppa.
Det kan väl ändå inte vara för mycket begärt?
Med tanke, på ett av David Es,övriga uttalanden om att det har varit så lätt för patienter,
att styra läkare till att bli sjukskrivna.
En verklighet som väldigt få troligen har upplevt.
Och speciellt för alla människor som inte har sina privata läkare och försäkringar
och söker sig till en vanlig vårdcentral.
Där ytterst få läkare sjukskriver och i så fall har man tydligen bara tur idag
att få träffa en förstående och mänsklig läkare.
Som kan se helheten och behovet av en kortare eller längre tids sjukskrivning.
Även för 15 år sedan så var det svårt att få sin rätt till en sjukskrivning eftersom läkare har alltid ett maktöverläge över patienten.
Och kan diktera sina villkor oberoende av vad man som patient känner tycker och mår.
En skrämmande och tråkig erfarenhet att vara med om som människa i Sverige.
(Och som skattebetalare).
Att en läkare alltid har överläget det vet ju David E självfallet om i sin yrkesroll.
Och har självfallet använt i sin yrkesroll utan en tanke på den "människa" som han har framför sig.
Och dessutom så har ju försäkringskassans egna läkare
makten i dag att ogiltigförklara sjukskrivningar.
Vilket leder till en ekonomisk katastrof för alla de som inte har en bra ekonomi.
Eller föräldrar och släkt med pengar att låna ut.
Eller inte tillhör en ekonomiskt välbärgad grupp.
Att inte kunna betala en hyra i tid räkningar,skulder,
eller ha mat på bordet om man har ett eller flera barn,som behöver mat.
Detta är en verklighet för många människor i nöd,
som kanske för första gången i sitt liv behövt söka hjälp i en akut livskris.
Och har betalat skatt i många år,och får inte ta del av den trygghet som ett humant samhälle,
borde kunna ge när en människa behöver det.
Jag undrar vilken samhällsklass alla dessa människor,både sakkunniga och yrkesmänniskor,
som påstår att det är för lätt att bli sjukskriven tillhör ?
Att det varit så lätt jag undrar för vilka då?Och nu ska det bli så svårt, för att spara en massa pengar,
som påståtts ha betalats ut i åratal, i överskott.Och även om det har gjort det i många fall,
så är det faktiskt en mänsklig rättighet att få vara sjukskriven,
för kortare eller längre tid vid sjukdom,psykisk kris, eller psykisk sjukdom.
Idag finns inte den trygg och rättigheten kvar i vårat samhälle.Inte för alla.
(Javisst ja det var ju psykvården jag började att skriva om,
dess funktion för människor i akut separationskris).
Den funktionen som inte alla vågar att söka utan faktiskt begår självmord i stället.
Men David E har nog inte tänkt på alla dom människorna.
De som behövde söka psykakuten innan allt var försent men kanske inte vågade ta just det steget.
Utan tog istället ett steg som ledde ingen vart mer än till en slutstation där ingen återvändo finns.
Tänker då på en artikel om en man som hamnade i total kris efter en stormig relation.
Med mycket bråk och separationer och till sist blev det slut.
Och han mådde urdåligt och tog in en massa tabletter
och lade sig på en parkbänk för att somna in.
Och blev hittad av någon vänlig själ som körde honom till sjukhus.
Och väl där blev han magpumpad och hemskickad.Historien upprepade sig
men denna gång fick han ett antal terapisamtal vilket räddade honom enligt han själv.
Han återfick balansen och har nu återhämtat sig.
Tack vare en bra psykvårdhjälp.då han behövde den som mest.
torsdag 5 augusti 2010
Modet
Är så imponerad av att få höra människors ärliga bekännelser och livskamp.
Det finns ingenting större och mera givande.
Vi delar alla människor så mycket mera än vi tror.
Därför är det så viktigt att få vara med om möten
då vi blottar vårt innersta och ingen dömer,vad som är rätt eller fel.
Det finns ingenting större och mera givande.
Vi delar alla människor så mycket mera än vi tror.
Därför är det så viktigt att få vara med om möten
då vi blottar vårt innersta och ingen dömer,vad som är rätt eller fel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
-
" Jag levde med en narcissist ". Andreas 48, trodde att han hade hittat sin livs kärlek - sedan började helvetet. "Jag f...
-
Det är många människor som befinner sig i en farlig relation, eller har tagit sig ur en farlig/förgörande relation. Sedan finns det många ...