Ondska

Det är intressant med bokrecensioner  idag i DN,
  läser jag recensionen av  boken skriven av Ann Heberlein,
  "En liten bok om ondska"
Recenserad av MajGull Axelsson.
 Det står bland annat att numera vet vi  att de flesta av oss fullt vanliga  människor,
vi som aldrig har utsatts för misshandel  eller gått hungriga,
vi som vårdar våra trädgårdar  och är snälla mot barn,
är fullt kapabla att begå mycket onda handlingar.
 Skriver alltså  MajGull Axelsson.
Vet vi det?
 Och vad menas med mycket onda handlingar undrar jag? 
MajGull skriver också att trots att vi lever mitt i den stora tryggheten,
 och trots att vi vet att risken,
 för att vi själva någon gång ska utsättas för en annan människas renodlade ondska är minimal?
Eller leker vi bara med vår fruktan? 
Speglar oss i ett slags ondskans skrattspegel?
 Apropå människors fascination över dessa synliga ondska-gärnings människor,  
 Josef Fritzl,   Anders Eklund, Helge Fossmo, Åsa Waldau,  Mary Bell, Adolf Hitler.
Jag bara undrar,
   vad  MajGull  menar med mitt i den stora tryggheten?
 Vilken trygghet?
 Och risken är minimal att vi ska utsättas för en annan människas renodlade ondska???
 När hon skriver att vi de flesta av oss ,
fullt vanliga människor är fullt kapabla att begå mycket onda handlingar??
Hur som helst så ska jag låna boken på Stadbiblioteket denna gång.
För att själv bilda mig en uppfattning ,
 om vad Ann Heberlein vill säga med denna bok som handlar om ondska.