Jag Har Varit Där

Ja jag har varit där.
Där i det vackraste, och i det närmaste.
Som kan uppstå mellan två människor.
Jag var där,men du var aldrig där!
Jag vet inte varför du var där överhuvudtaget?
Varför just jag skulle möta dig?
Och varför sökte du just mig?
Vad var meningen med det?
Men det är väl som många säger.
Det finns ingen mening,med katastrofer.
Bara den man kan skapa själv.Ur det till synes meningslösa.
  "Jag Har Varit Där".
Och jag vet att jag kan få uppleva det igen!
Den kärleken som jag själv kände.
Och när hjärtat kroppen och själen öppnas i kärlek.
Jag har varit där.
Och jag vet att jag kan vara där igen.
Som någon sade efter den smärtsamma chocken och insikten.
Att ha fått veta att den man älskade.
Och som man trodde att man delade kärleken och intimiteten med.
Solidariteten i det mest intima.
Visade  sig att kunna vara med vem som helst.
Och när som helst.

Jag har varit där.
Och jag vet att jag kan vara där igen
Jag trodde att det var med dig.
Som jag skulle få vara med om den stora kärleken.
Men det visade sig brutalt.
Att du var inte kärlek.
Och det sörjer jag.
Det låter cyniskt att säga gå vidare.
(Som du själv alltid talade om).
Och som du så enkelt bara kunde göra.
Skulle det visa sig med facit i handen.
Som att det är att gå vidare.
Att genom att byta ut en människa som varit där.
Mot en en annan och emot vem som helst.
Och det så enkelt och så kallt och så målmedvetet.
Som du själv har visat.
Att du kunde bara göra.
Som om människor och den kärleken man får möta.
De gånger i ett liv som det sker.
Bara enkelt och smärtfritt.
Kan  bytas ut som på ett löpande band.

Så enkelt kan det aldrig vara.
Om man har varit där på riktigt.
Då tar det tid och bör göra det.
Och för mig ska det ta sin tid.
I  all smärta sorg och separationsarbete.
För att jag vill aldrig mera i mitt liv.
Möta det jag mötte hos dig, eller av dig igen.