Inlägg
Tänker på alla som kämpar för livet i olika situationer.
Och i olika relationer och konstellationer.
I vissa fall handlar det om liv och död
Och där orkar man inte befinna sig konstant, varje dag.
Men förr eller senare kommer en period i livet eller flera.
Som handlar om ren överlevnad.
Underbart att vakna upp till helt vanlig,ovanlig dag.
Då det är bara en vardag igen.
Allt är ganska så enkelt, och hanterbart,igen.
Och inte speciellt dramatiskt, eller omtumlande.
Jag tackar för den dagen och de dagarna.
Och den tiden, som kommer efter katastrofen.
Om man överlevde den vill säga !
Jag tackar åter livet min egen kraft och livsvilja.
Och de underbara människor som finns.
Och som försöker att kämpa.
För det bästa, vackraste och finaste.
Tack livet!
Tack för kärleken.
Och modet att välja kärlekens väg.
26 kommentarer:
Ja visst är det underbart att vakna upp till en dag då inte en konstant hotande katastrof väntar runt hörnet. Kram M
En mycket bra liknelse, katastofen,
om man överlever den.
Efter en katastrof börjar upprensningsarbetet.
Då gäller det att arbeta systematiskt för att röja upp bland alla vrakspillror, d.v.s. alla känslor som ligger utspridda.
En här, en där, några i klump, någon helt utplånad.
Arbetet efteråt tar tid då uppröjningsarbetet också översköljs av inte logiska tankar utan översvämmas av emotionella känslor som inte går att kontrollera men så är också det arbetet som ofta tar lång tid.
Det beror ju på hur länge och hur hårt katastrofen har drabbat den som utsatts.
Det som också är viktigt är att ta till vara på de dagar som är lugna
för att få kraft och energi till att orka och vilja komma till ett mycket bättre och kärleksfullare liv. Både för en själv och den omgivning som medföljer.
Allt har sin tid, även läkningsprocessen som ofta också är mycket svår för den som fullständigt tillintetgjorts av en människa som varken kan eller vill älska någon annan människa.
Livet kan aldrig bli detsamma som innan katastrofen inträffade.
Det går inte att trycka error och så har det aldrig hänt men livet kan ändå bli gott när insikten om att det var en endaste människa som orsakade katastrofen inte hela kollektivet. Det hjälper inte i den svåra stunden att tänka så men
ju längre tiden går och distansen infinner sig så blir tankar och känslor klarare.
Att hitta sig själv igen tar tid och den tiden måste få finnas för
din egna skull.
Ta väl vara på dina harmoniska dagar och låt tiden gå med allt vad den kommer att innehålla av uppröjningsarbete i ditt inre.
Sinnesfriden finns runt hörnet,
fast att du kanske har svårt att tro på det just nu.
Och till sist,
Var rädd om dig i alla lägen för det är du värd.
Du det finns inte ord för hur illa man drabbas av en sjuk och störd missbrukare av kärleken och samhörigheten två människor möts i.Jag jobbar på fortfarande i flera år efter en sex kärlek och relations missbrukare.Dessutom alkoholist och som jag tror har flera personlighetsstörningar utan att ha sökt för dessa tidigare i sitt vuxen liv.Denna människa går omkring i dag och lever på lögnerna om varför relationen tog slut, och lögnen om mig och hur jag var och är.Precis på pricken såsom du och alla andra beskriver en psykopat eller narcissist.Han spelar oxå på lögnen att han dumpade mig.En helt igenom vidrig människa som jag verkligen älskat, men i dag avskyr som pesten själv.Tack för alla dina kloka beskrivningar de hjälper mig i min ilska i dag över denna sjuka människa.Att å ena sidan veta att jag är frisk men å andra sidan att denna vidriga människa tror att han är något är det värsta av allt.Han sökte så mycket stöd i sin spelade sårbara missbruks själ.Men är en totalt iskall människa .Du vet vad jag menar och alla ni andra som mött ondskan personofierad i en yttre sårbar attityd.Grandiositeten som visade sig efter ett tag och sen en riktig nolla i grunden.
Vem sklle vilja vara den där falska uppblåsta egotrippade loosern i grunden?Att omge sig med likasinnade relationsmissbrukare ofta alkoholister och omogna trots en ansenlig ålder.Ingen har bildat familj eller har betett sig reko i tidigare relationer innan.Dessa små killar som leker häftiga män men beteer sig som en outvecklad tonåring som trotsar sin morsa i de kvinnor de lyckats få dit.Det är ingen lycka att behöva möta.Men har det hänt så fall tillbaka på de vettiga män du mött tidigare och som finns överallt.Dessa är en liten procent av kollektivet faktiskt.
Det är därför man som kvinna blir kallad för dominant krävande om man säger ifrån och själv faktiskt behöver någonting.Samtidigt avskyr en sån här typ av man svaka kvinnor är man sårbar är det fel vill man själv ha nåt är det fel.Maktspel dominans krävande allt detta styr psykopaten själv, det är därför man har inte en chans till att få äkta kärlek samspel och stöd och solidaritet med en tyrann.Allt är spel och de njuter av sitt grepp när de fått dit en i lögnerna om kärlek passion och åtrå.
Det kommer även positiva dagar. Idag skiner solen. Jag behöver inte spegla någon rätt. Jag behöver inte bli dränerad på energi av någon. Jag kan börja med nya aktiviteter och sköta min träning utan att någon har synpunkter på det. Jag behöver inte ligga och oroa mig för relationen längre. Nu vet jag ju varför det aldrig fungerade. Idag känner jag mig så glad att det är över. Börjar komma tillbaka till den glada och positiva killen som jag var innan jag återupptog en relation med en störd person.
På jobbet tycker de att det är kul att jag skrattar igen och att jag skojar som jag brukar. Jag har rest mig fortare än vad jag trodde var möjligt. Idag är jag glad. Hoppas på många sådana här dagar. Aldrig mer ska jag släppa in en energitjuv och narcissist i mitt liv. Däremot tänker jag inte tveka att ta emot äkta kärlek även om det får dröja en tid till. Kram till alla.
Ja det är fattbart när man fått kunskapen om psykopaterna och narcissisterna att det är så här de agwerar och relaterar som du beskrivit så bra.Otroheter kyla förakt översitteri dumpa förgöra byta ut ambivalensen separationsprocessen vidrigaste än vidrigaste som hela relationen var men visar sig fullt synligt i avslutningsfasen hur sjuk och illvillig psykopaten verkligen varit och är.Helt utan kärlek för en själv avsaknad av moral mänsklighet empati och värdighet.Du har prickat av listan för kriterierna många gånger om för dessa galningar och livsfarliga människor.Tack för all din kunskap och förmågan att beskriva dessa störda männiksor och alla vi som drabbas av dem i kärleksrelationerna .
Kan inte bli bättre beskrivet hur en missbrukspersonlighet "tuggar" i sig andras kärleksfyllda energi för att överleva ett tag till i sin
mycket sjuka och bisarra värld där allt förvrids till missbrukspersonens fördel för det missbruk som utövas överges inte så länge den beroende gör vinster på de kärleksfylldas bekostnad.
Alltså, drag undan den trygga mattan för "offret" som har haft det så tragiskt och mår så dåligt över sitt liv så vips har du förvandlats till ett omänskligt monster. Stygg och elak, empatilös och känslokall. Usch och fy va jag är grym....Visst gick jag på det!
Hu, hur kunde jag vara så oförstående inför den missbrukandes tragiska livshistoria och nuvarande tomma svarta inre hål?
Jag blev skuldbelagd av en totalt självupptagen individ som inte har någon skuld alls. Totalt skuldfri inför mig och vår relation enligt
missbrukspersonligheten.
Va, stånk, pust och stön!
Dessa personligheter är experter på att dupera och få sina medmänniskor att ifrågasätta sina friska reaktioner och till slut funderar du på om det verkligen är sant att du är så mossig och inkompetent till att tycka och känna rätt.....som missbrukspersonligheten anser att du gör.
Hur vore det att dra undan skyddsnätet, familjärt och andra samhällsprogram för dessa människomissbrukare, tvinga de att ta ansvar eller gå under?
Något att fundera på,alla väljer vi våra liv på ett eller annat sätt. Särskilt när dessa missbrukspersonligheter knaprat i sig sista brödsmulan av all hjälp omgivningen bistått med.
Har då den missbrukande rätt till mer hjälp om den inte lett till insikt och vilja till att avsluta ett snylteri på andras bekostnad?
Jag efterlyser och frågar er andra vad ni tycker och anser.
Hu för dessa själskannibaler...
jag blir riktigt förbannad över deras offermentalitet!
Varför ínte skicka räkningen till missbrukaren själv, för alla terapier och arbetstid det krävts att bearbeta mötet med en missbrukare av kärleken och empatin och engagemanget man gav helt utan resultat !
Hej Blåsigt värre ! Du verkar väldigt bitter och arg.Vill rekommendera dig att gå till öppna möten Tolvstegsprogrammen för missbrukare eller med beroende.Där kan du finna din individuella väg till tillfrisknande ! Annars läs om missbrukare så kan du finna ut varför en missbrukare beter sig sjukt och är sjuk i sitt missbrukande av alkohol droger sex kärleken eller andra beroenden.Du kommer att bli kärleksfullare mot den du anser ha missbrukat dig och flytt vidare utan skuld moral eller skam.Jag lovar kärleken kommer då med kärleksfyllda ögon släpper bitterheten och harmen.
Jag tror oxå att man läker och växer av att bearbeta mötet med en missbrukare och börjar vägen mot och till tillfrisknande.Släpp harmen och öppna ditt hjärta du kommer att se den du älskat så mycket men som var en störd sjuk person med nya ögon.
Blåsigt värre..Har du verkligen älskat denne som du kallar missbrkare och offer.Trasig uppväxt m.m tomma liv.Ja jag bara undrar då du verkar så uppfylld av nåt slags förakt och ilska.Har du gått i terapi rannsakat dig själv ?Väckte denna relation upp din egen smärta och sorg, ensamhet och förtvivlan maktlöshet och inre tomhet ???Om så är fallet passa på att gå till botten med detta.Den dagen du har kommit till din egen läkning så kommer du att se den du kallar för offer trasig människa med kärleksfyllda ögon.Var personen personlighetsstörd så gäller det att du verkligen söker stöd och kunskap.Gå gärna till medberoende terapi och få hjälp med ditt medberoende. Om du bara har flytt in i en ny relation är risken stor att du bara kör vidare i allt ditt hat nu,sök i stället ensamheten gärna i flera år,bestäm dig för att avstå alla sex och kärleksrelationer.Det är ofta en bra väg att avstå från såna relationer,ofta bara en flykt ifrån alla de känslor som väcks upp av en missbruksrelation ! Att verkligen gå inåt våga känna all sorg och tomhet en sån här relation väcker.
Försoning måste man hitta i sig själv. Personen du försökte bygga ett liv med var störd. Släpp honom eller henne. Den personen är störd och kommer aldrig att få uppleva de starka känslor som vi andra gör, såväl i kärlek som i sorg. Deras försvarsmekanismer är så starka så äkta känslor finns inte. Skulle vi montera ner dessa försvarsmekanismer skulle personen i fråga förmodligen ta sitt liv ty de är mycket trasigare än vad vi andra någonsin kan bli.
Jag har släppt hatet. Jag tycker mest synd om den kvinna som jag försökte bygga ett liv med. Det nya objektet planerar hon nog att flytta ihop med snart. Mig fick hon aldrig dit. Jag tror att min självbevarelsedrift sa nej till det som tur är.
Kanske det som var min räddning. Jag mår riktigt bra idag och tänker fortsätta med det. Kram till alla
Jag instämmer i vad som skrivits men min vrede över att blivit utnyttjad och använd som en avfallskvarn av både jättebäbisen d.v.s den sjuke och vårdapparaten står mig upp i halsen.
Tio år som gick, jag kunde istället levt ett gott liv utan att ta hand om en människa som absolut inte vill förändra sig och leva ett sunt liv.
Allt som spelades upp av martyrskap och tycka synd om syndrom och fortfarande gör har bara ett syfte och det är att få fortsätta utnyttja andra för att få fortsätta blandmissbruket.
Min ilska och bitterhet som stundom blossar upp är mig också till gagn.Jag lät mig trampas på av
en slug och beräknande omgivning och dit hör missbrukaren framförallt, missbrukarens vänner som håller missbrukaren om ryggen, släkten,syskon som slapp rycka in och alla instanser.
Nä fy faan för ömkandet och daltandet av den människa som endast har som intresse att utnyttja och bränna andra.
Iska, vrede, bitterhet är också läkande för det motverkar att bli ytterligare utnyttjad av gänget som hade nytta av mig för att till slut dumpa mig då jag ifrågasatte för mycket. Om du inte delar en grupps uppfattning då har du heller inget att göra i gruppen.
Dessa känslor är också utvecklande.
Ödmjukhet, den finns, gu ske pris,
men inte just nu för nu florerar ilskan över att jag lät mig tryckas ner av en sjuk värld och
förlorade alldeles för många år till själslig misär. Alltså är skulden för dessa tio bortkastade år min skuld. Så egentligen är min ilska också riktad till mig själv att jag lät mig luras av en falsk människa som använder sin tragik för att få fortsätta leva sitt liv med sitt blandmissbruk och en vård som aldrig avslutar en så beräknande människa. Vård? knappast, upprätthållande av ynklighet vill jag istället påskina.
Nä, någon avfallskvarn blir jag inte en gång till, jag erkänner mig besegrad av dessa människor som bara använde mig så länge som jag gick i ledband och var lätthanterlig för att de behövde mig på sina olika sätt men med min erfarenhet som jag har nu så kommer jag att springa för livet om någon någon mer gång vill använda mig som objekt och projicera sin jättebäbis på mig.
Det är så att jag vill kräkas.
Nu när jag vräkt ur mig min ilska så mår jag mycket bättre, trycket har lättat, kanske kan jag nu känna lite ödmjukhet, eller? Hu.
Livet går vidare, tur är väl det.
Jag njuter av min sol.
Tyvärr förmörkas den ibland av påminnelser om mitt tidigare destruktiva liv som jag lät pågå alldeles för länge.
Av kärlek till den som använde mig som soptipp.
Nu ser jag klart när det gäller missbrukspersoner hur de relaterar till andra. Du har helt rätt i dina beskrivningar om dessa egotrippade människor.Inte konstigt att gå på det när man är naiv och fylld av kärlek till människan som verkligen kan dupera.
Hal som en ål i alla lägen.
Min kärlek var bara bra att få och kunna dumpa all sin skit över. I tio år kastades dynga över mig växelvis med spelad kärlek förstår jag nu som jag tog emot därför att jag i min iver att få kärlek tillbaka och insikt om att livet är värdefullt endast utnyttjades för eget bruk till att förgöra min tro på livet. Nu långt efteråt använder människan sig fortfarande av mig som ett objekt när vi hörs av på grund av olika orsaker.
Att få vältra över sitt missnöje på mig är efterlängtat och troligen njutbart. Ingen ånger eller något förlåt har kommit över den människans läppar över vad som hände i uppbrottet. Fortfarande en jättebäbis intrasslad i vård som inte ger ett dugg utan bara upprätthåller eländet. Hur kan vården vara så kravlös gentemot en vårdtagare som bara utnyttjar den för eget bruk och få prata lite skit? Slappt och ansvarslöst är det. Jag är skattebetalare och mina pengar kan göra bättre nytta på annat håll.
Din förståelse är skön att få, den avhåller mig ifrån att drämma något hårt i skallen på människan som skadat mig medvetet, det är oförlåtligt. Låt dessa illasinnade människor få en egen stad i norrland där de kan få härja fritt utan andra människor som de kan utnyttja till bristningsgränsen.
Ja, du har verkligen humor, en egen ö till jättebäbisarna, det vore nått!
Nu vårdar jag mig själv, bryr mig om mig själv, lyssnar på mitt inre och fokuserar på en harmonisk vardag med äkta människor. Ger omsorg och välvilja till mig själv och andra som vill ta emot kärlek som du skriver men att bara se på hur samhällsapparaten fungerar gör mig vansinnig för det finns så mycket bigotteri inom vården och pengar att tjäna på dessa dränerare som inte har någon som helst lust att förändra sig och bli missbruksfria.
Nä vet du vad, satsa detta kapital istället på alla nära och kära som får lida till vanvett. Alla barn som får utstå otrygghet, falskhet, våld i olika former, ont i magen, lidande skolgång, name it.
Visst är det konstigt att så mycket energi och pengar läggs på den som medvetet är slug och nyttjar andra för att få denne frisk, sund och bli en god smahällsmedborgare i all oändlighet och lämna, överge de andra som blivit utsatta för missbrukspersonlighetens angrepp, såsom ilska, opålitlighet, upprepade svek, lurendrejeri, illasinnade manipulationer, själsliga lidande, skador inombords för livet i sticket.
Jag anser att de som blivit utsatta för en så självisk person i första hand bör tas om hand av vården men hos oss finns väl inte tillräckligt mycket money att inkassera? För vi läks ju så småningom och behöver inte mediciner eller annan sysselsättnings el arbetsterapi för att bli stabila samhällsmedborgare? Lite terapi för att gråta ut men absolut inte hur länge som helst. På din sorg är det krav men inte på ett missbruk, konstig inställning. Samhället är skevt när det gäller detta problem tycker jag. Samhällsapparaten håller missbrukspersonen under armarna med både det ena och andra medan de som blivit utsatta oftast får en klapp på axeln och får höra Det blir säkert bra, det går över, tiden läker alla sår.
Vilken sjuk och arrogant inställning till de som farit illa och blivit sjuka av en dränerare som aldrig ger upp att finna nya offer för att få tortera.
Maktlösheten inför samhällssynsättet när det gäller missbruksperonligheter gör mig
både förbannad och frustrerad. Satsa allt på en dränerare när resurser behövs till barn, ungdomar och vuxna som fått utstå skräck under åratal va är det för syn på krigsoffren?
Helt sjukt.
Mitt fokus ska jag behålla som du skriver men en debatt behövs, fördela resurser mer rättvist fast att det inte ger vinst i vårdapparatens kassa statlig el privat. För vi repar ju oss, sakta men säkert om dräneraren elimineras på ett el annat sätt.
Stackars de barn som har en sådan vidrig förälder som är en jättebäby!
Tack för ordet och din humor!
God morgon!
Har nu läst din fantasilista om gottgörelse som missbrukspersonligheten helt frivilligt skulle vilja åta sig att utföra men tyvärr förblir det en önskedröm hur mycket vi än önskar.
Det som smärtar oss drabbade allra mest är nog att den missbruksrelaterande människan ofta utförde sina handlingar genomtänkt och medvetet.
Att förstå och veta att dessa medvetna illasinnade handlingar
utfördes för att få oss att må dåligt. Känna oss elaka, inkapabla, obegåvade, snåla, missunsamma och mycket till.
Att förstå och veta att vi utnyttjades i vår kärlek som var äkta som kändes ända in i märgen.
Att förstå och veta att vår längtan till sund gemenskap, jämbördigt samspel och ett liv i glädje medvetet utnyttjades för att få fortsätta sitt medvetna genomtänkta falska spel mot oss tills bubblan sprack.
När inget längre fanns att hämta hos oss av missbrukspersonligheten fick vi höra Hej då, vi passar inte ihop, vi är för olika, alla ursäkter som fanns att legimitera en separation på grund av att vi var utsugna och inte längre kunde ge näring av empati, lyssnande, omhändertagande av missbrukspersonligheten.
En separation sker också någonstans genomtänkt och medvetet anar jag.Hur sedan separationen utförs och går till är ju en annan sak men troligen, sker den ofta utdraget och med raseri som visas upp på flera olika plan över att missbrukspersonliheten inom sig vet att objektet är förbrukat och färdignyttjat. Detta skrämmer också för ett nytt objekt måste snarast ersätta de gamla.
Där står vi med oändlig sorg och förstår och vet att vi genomtänkt och medvetet våldtagits fast att vi inte förstod när det hände.
Det är det värsta av allt, en medveten planering av utnyttjande i vår kärlek. Kärleken blev förgripen och besudlad av en ful gubbe el gumma. Mentalt och kroppsligt utnyttjad.
Medvetna övergrepp det svider i vårt inre och smärtan går inte över men blir kontrollerbar, tiden läker inte alla sår, istället får vi lära oss att leva med den skadan el traumat som inträffat.
Så blir livet efter att vi mött en missbruksmänniska som medvetet utnyttjat oss tror jag.En erfarenhet rikare men den kunde jag varit utan för priset är alldeles för högt.
Nu något roligare, möta den nya dagen med en solig promenad.
Ha det gott.
Har ett bättre förslag lås in alla dessa psykopater narcissister kärleks sex och relationsmissbrukare tvångsvårda med intensiv terapi så alla försvaren rämnar.Och alla dessa skador de har tillfogat alla som brytt sig visat kärlek enagemang och empati ! Så de får de genomleva själva allt lidande sorg och smärta som de enbart har skapat och gett i den relationen. Utan flyktmedel.Det skulle vara det bästa priset de fick betala tillbaka.Alla dessa små outvecklade män och kvinnor som krossar hjärtan förgör och förstör tid och liv för alla inblandade,och sen går bara vidare själva som om ingenting hänt.Horribelt,det finns inte ord för min avsky i dag mot den där lilla loosern som förstörde mitt liv i flera år, tog min tid kärlek och engagemang, för att sedan kränka och förakta allt som relationen var med mig.Precis såsom du beskrivit en kärleksrelation med en sådan här illvillig genomvidrig människa .Tack för din blogg ditt engagemang och mod att tala om allt detta som många möter i kärleken.Gå ut till ditt nya friska liv nu utan den där galningen du fick möta i vad du troddee var din stora kärlek själsfrände och vän för livet !Du är värd allt glöm inte det !!!!!
Då jag är mycket imponerad av ditt språk att hitta ord, meningar som är lättförståeliga och flytande har jag kommit fram till att du har ett språkbruk som påminner om Ann Heberlein. Hon skriver fantastiskt bra, en begåvning i sitt sätt att sätta ord på vad hon vill få sagt och framförallt når hon fram till läsaren.
Du gör det samma och därför efterlyser jag att du skriver om dina känslor i kärleken till den som missbrukade dig. Hur känns kärleken, glädjen, förhoppningsfullhet inför livet med människan som du länge väntat på som skulle uppfylla dina önskningar i och av kärlek.
Dina känslor av besvikelser när din kärlek möttes av frånvändhet och avståndstagande av den som utövade maktbissbruk gentemot dig?
Dina och dessa känslor genom pennan väntar jag med glädje på för du kanske kan uttrycka och förmedla ett igenkännande för oss andra som har upplevt hur det är att vara i relation till en missbrukspersonlighet och narssicist genom dina ord och din superbehövda blogg.
Jag önskar dig en riktigt go dag i din stad.
Ja, du har uttryckt dina känslor på ett mycket medryckande sätt, jag förringar dig inte alls utan jag tycker att du skriver otroligt bra. Om jag vore du skulle jag låsa in mig på min kammare och skriva ur hjärtat.
Din begåvning är avundsvärd!
Du har helt rätt, att möta en personlighetsstörd narcissist är att ovetandes begå harakiri.
När du stannar i relationen är det av kärlek och förhoppning om att ett kärleksfullt liv väntar runt hörnet när allt rett upp sig men det reder aldrig upp sig hur du än sliter.
Och det förstår man inte, inte ens under separationen då den tar all energi och kraft.
Att i relationen bli tillintetgjord är ringa mot avslutningen, uppbrottet.
Där beskriver du på ett verklighetstroget sätt hur den "störde" eldar upp sig för att en gång för alla trampa skiten ur dig. Där får du verkligen se det sanna ansiktet av den du älskade som du har brunnit för och den obeskrivliga chocken över hur en människa kan vara så utan hänsyn till sin medmänniska.Inget stoppar missbrukspersonligheten för att medvetet förgöra, krossa,
tillintegöra och få över så många andra människor som möjligt på sin sida. Beteendet är helt absurt och overkligt, det som sker kan inte ske, men ändå gör det så.
Då du kanske har missuppfattat mig i vad jag har eftersökt att få läsa av dig så försöker jag på mitt vis berätta hur det möjligtvis kan kännas för många av oss i hjärtat, efteråt, när tiden fått gå efter mordförsöket....
Det sägs att om man tappar en spegel så får man sju års olycka.
Nu har det snart gått den tiden
och först nu kan jag se mig i den.
Är det jag frågar jag spegelbilden och får ett nickande till svar.
När jag blickar bakåt och ser den fullständigt galna relationen, är mitt hjärta fortfarande söndertrasat men mitt förnuft säger - totalt bortkastade år som du kunde levt bättre. Jag säger - Aldrig kärlek mer,aldrig mer att få ligga jämte någon och höra dennes andetag, aldrig mer att få insupa dennes doft, aldrig mer att få känna någon annans hud. Aldrig mer.
Jag vill inte, kan inte, det utplånar mig.
Min spegelbild ler och säger -
Var inte dum, klart det finns någon därute som verkligen vill vara med dig. Lita nu på någon, släpp din rädsla, tillåt någon, förlora inte viljan, möjligheten till äkta kärlek.
Jag svarar min spegelbild - Du är förmäten,löjlig och arrogant.
Vad vet du om kärlek? Jag älskade av hela mitt inre, gav mer än allt och nu då? Oförmögen till närhet, tillit,framtidstro med en annan människa, fullständigt söndertrasad, berövad på alla illusioner. Ser människans grymma, fula, vidriga, sig själv närmast tryne. Jag hatar människor!
Min spegelbild - Nu överdriver du allt,kom igen, sitta där och låta livet gå dig förbi...
Jag - Du har rätt, jag är knäpp, sårad i djupet av min själ, berövad min tro men va faan nån vettig människa bör väl finnas därute? Jag kan aldig älska någon människa någon mer gång, det går inte, jag trasas sönder...
Min spegelbild - Självklart...
Jag - Hm, jag kanske ska göra som Lycka säger, byta kön? Hm, köpa lite herrkläder, byta stil, förändra mig....men jag gråter ändå över spilld mjölk.
Min spegelbild - Ta dig samman, du beteer dig som om du vore mördad..
Jag - Allt är patetiskt, hur kunde jag låta mig utplånas? Jag vet, av kärlek, den ville inte tas emot, den föraktades och det fann jag mig i för om hörnet väntade ju lyckan för oss, trodde jag på då, som jag blev totalt blåst på.
Min spegelbild - Så kan det också gå men nu vet du bättre...
Jag - Ja, det vet jag men tror du herrkläder är rätt melodi?
Livet efter en narcissistiskt störd person kan aldrig återgå till livet som det som var innan,
det är en omöjlighet och läkning tar tid utefter vad vi blivit utsatta för. Jag hoppas på att våga älska igen, det vore att få leva men det gör förbannat ont
att våga inleda en seriös relation!
Tack Lycka för dina tankar och känslor för de sporrar oss andra!
"När du stannar i relationen är det av kärlek och förhoppning om att ett kärleksfullt liv väntar runt hörnet när allt rett upp sig men det reder aldrig upp sig hur du än sliter."
Det citatet från Dora är så talande. Exakt så känns det. Bara jag fixar det här blir det bättre. Nej det blir aldrig bättre. Aldrig någonsin att man får känna ömsesidighet och lugn och ro.
Tips på en låt att lägga ut på bloggen är Ratata "Skönt att det är över". Den texten kunde jag ha skrivit själv efter alla erfarenheter med en narcissist. Nu är det över. Jag är fri att göra vad jag vill. Jag slipper all ångest över ett destruktivt förhållande. Det konstiga är att jag faktiskt inte känner mig rädd längre om äkta kärlek skulle dyka upp. Jag tror inte att man kan lyckas med att träffa ytterligare en så vidrig människa.
Framtiden är min egen och jag tycker att den ser bra ut. Stor kram till er alla.
Håller med dig anonym, det vidriga är över då jag stundom kunde ha hoppat ur skinnet av en fullständig ångest som dumpats över mig.
Jag instämmer fullt ut med att nu kan ingen "lura" in mig i en sjuk och självupptagen relation där jag används enbart för att den narcissistiskt störde har andvändning för mig och gör vinster på mig där jag sakta men säkert töms på all glädje, energi och kraft.
Som också anonym skriver Jag känner mig inte rädd längre om äkta kärlek skulle dyka upp och framtiden är min egen instämmer jag till fullo i men det har tagit väldigt lång tid att få relationen och allt som hände på distans.
Nu vågar jag möta en annan människa men testar personen kanske lite väl mycket och länge för att se om människan kan bli min kamrat eller vän. Någon kärlek har jag inte vågat mig på men genom Lyckas blogg har jag nu bestämt mig för att det blir inte att byta kön och inhandla herrkläder....det leder ingenstans.
Tänk va fort en del beslut kommer när de väl får en knuff i rätt riktning av en modig, klok och medkännande medmänniska!
Jag känner att det rätta är att tankens kraft får genomslag i verkligheten och det är att jag vill få ynnesten att verkligen visa min kärlek till någon som vill ta emot den.
Det vore härligt, ett liv i glädje, samhörighet, ett vi som finns både i sol och mörker. Att finnas till för varandra i vått och torrt.
Därför avslutar jag här min rädsla, mitt djupt sårade jag, min gråt som pågått länge nog, den lägger jag på hyllan,
för att istället dra ett djupt andetag och ge mig ut i vida världen, öppna mina ögon för äkta kärlek och glada skratt.
För jag vill inte bli en kopia på den självupptagna människa jag av hela mitt hjärta älskade. Det vore ett bittert öde för mig och min omgivning som behöver få en glad, hjälpsam, rolig och kärleksfull förälder, vän och kamrat.
Tänk vad medmänniskan som delar med sig av sina tankar och känslor kan göra underverk med en själv.
Jag tackar Er alla för att jag nu har kommit ur min skrubb och riktigt längtar till att få möta våren och grönskan.
Ett extra stort och varmt tack till Lycka, gissa om du är nyttig för oss andra? Kram på Er därute i vårt avlånga land och sköt om Er allihop.
Nej du hade aldrig kunnat vara bättre vackrare gladare kärleksfullare skärptare.Samt en människa av kött och blod med all rätt till din egen sårbarhet och dina behov av kärlek empati och gemenskap.Allt det som en narcissist vill förgöra sabotera döda och detta helt utan sympati,empati moral självrannsakan eller kärlek.En allt igenom som du anonym skrivit i flera av dina inlägg genomvidrig människa som du faktiskt älskade till absolut ingen glädje och kärlek för din egen del.Det är detta du bloggare är fenomealt bra på att beskriva på alla plan.Denna kyla förakt och kränkande av dig din kärlek ditt självvärde Och dessutom vansinniga översitteri.Tack för ditt skrivande och styrka och skärpa. !
Så är det. Erkänner att det sköljer över en emellanåt. Efter allt man försökt med i att ställa upp och visa sin kärlek så blev man trampad på. Jag fick möta ren och skär ondska. Nu springer hon omkring som en nippertippa med det nya objektet och är så där lycklig och kär igen som hon aldrig varit förut. Jag tar det ändå med ro för jag vet ju att hon aldrig kan uppleva äkta känslor. Hon spelar bara olika roller för att nå sina mål. Det nya objektet kommer också att vara förbrukat en dag.
Jag lever hellre som lycklig singel än att släppa in en dränerare och manipulatör i mitt liv igen.
Jag känner mig ändå trygg med att de allra flesta människor inte lider av en personlighetsstörning.
Exakt. Deras ego växer när de får byta ut eller bedra. Varför undrar jag? Jag hade väl, som du säger, kunnat gjort precis likadant men jag är inte en sådan person. Mitt ego skulle inte växa av ett så vidrigt beteende. Jag skulle skämmas ögonen ur mig och må skitdåligt om jag har sårat någon som jag älskar. Ett sådant beteende visar att det aldrig fanns respekt eller kärlek. Det fanns bara ondska och utnyttjande.
Men nu är det äntligen över. Nu är man general över sina egna styrkor och förhoppningsvis har man lärt sig massor under resans gång även om jag önskar att ingen skulle behöva dessa erfarenheter. När man är som allra sämst strax efter uppbrottet så fanns iaf för mig tanken på att avsluta allt. Fruktansvärt jobbigt.
Konstigt nog har jag rest mig och förnuftet vinner över känslorna mer och mer för varje dag.
Vill också tillägga till all kunskap du beskrivit här i dina skarpa inlägg,är att de oerhörda krav denna störda människa satte på dig.Att du skulle bevisa det ena och det andra, du var för mycket si eller så .Du skulle inte ha krävt ditten och datten .Som du beskrivit så bra, det gäller ej för denna lilla fega oärliga outvecklade och störda människa själv.En outvecklad litten sprätt som levde upp av just din kärlek och attraktion, för att sedan kicka vidare efter att ha dränerat dig på precis allt ! Detta är psykopatens största kännetecken.Ofta alkoholister eller drogmissbrukare spelmissbruk porr sex allt som går att kicka upp sig på och av.Den dagen du möter den där lilla ynkryggen igen så lovar jag dig att det är en exakt likadan alkoholist eller nåt ragg som denna lyckats greppa i sitt målmedvetna egotrippsliv.Var lugn livet för en sån här looser är aldrig lycka kärlek och sinnesfrid.Hat förtryck och kränkningar kommer ett nytt objekt få erfara och en dag så slår någon tillbaka.Är det inte du i dag så kommer nästa att hämnas.Förr eller senare.Dessa förgörare får sitt straff i sitt eget skitiga liv.
Skicka en kommentar