Har läst en del av Stefan Einhorn författare, forskare föreläsare och läkare.
Författare till b.la boken, " Konsten att vara snäll ".
Jag har också lyssnat en del på samtal med honom i olika sammanhang.
Häromdagen var han med i ett Tv program med Fredrik Lindström,
i samtal om olika mänskliga frågor och dilemman.
Bland annat handlade det om den stora frågan,
om vad innebär ansvar för oss människor ?
Stefan E, återgav b.la vad en filosofi menar om hur långt vårt ansvar sträcker sig.
Den filosofin menar att vi har ansvar för alla människor här i världen.
Våra närmaste och käraste och alla övriga.
Jag tänker då själv på åtagandet i alla de relationer man som människa går in i,
som innebär ett ansvar hela vägen.
Att alltid ta sitt fulla ansvar i alla delar som ingår i relationen.
Att det man ger ut till en annan människa ger alltid ringar på vattnet i olika formationer.
Gällande både relationen och hela vägen igenom och framåt och även om relationen tar slut.
Att även ta sitt ansvar för ett värdigt ansvarsfyllt avslut.
Gällande separation eller döden som infinner sig som ett slut.
Ansvarsfrågan är ju en stor och komplex fråga i grunden.
Och det delade ansvaret finns tyvärr inte med alla människor,
hur mycket ansvar man än tagit själv och sitt åtagande på fullaste allvar.
Det är alltid en frid att lyssna till Stefan Einhorn saklig, ödmjuk, öppen och intilligent.
Fylld av mänsklighet omtanke och värme.
Och han kan konsten att delge sin mänsklighet om att vara människa och medmänsklig !
Prenumerera på
Inlägg
Kommentarer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är många människor som befinner sig i en farlig relation, eller har tagit sig ur en farlig/förgörande relation. Sedan finns det många ... -
Vill påpeka att denna text handlar inte om de människor som har valt att leva i fria relationer. Eller riktar sig till dem som mår bra av ...
12 kommentarer:
Att vara snäll innebär att våga och vilja stå upp för sig själv anar jag.
Sätta gränser, vad är rätt/fel utan att påtvinga andra din uppfattning. Acceptera och respektera andras uppfattningar,
inte lätt alla gånger.
På tal om min liknele om båten,
en livräddning sker titt som tätt under orkan. Min fråga blir, när upphör vårt medmänskliga ansvar, är det när vi har gjort vad vi förmått och mer därtill för den vi kämpar för och med och denne,a person väljer att avvisa vår hjälp
och medvetet klart och tydligt fortsätter sin destruktiva livsstil eller bör vårt medmänskliga ansvar upphöra för en människa som gör andra illa tidigare då människor runtomkring oss börjar fara illa och lider eller upphör vårt medmänskliga ansvar först när du själv hoppar ur båten, för det finns endast plats för en person. Om du väljer det sista alternativet så lämnar du också andra människor som behöver dig. Jag anser att mitt medmänskliga ansvar upphör när min hjälp har avvisats gång på gång och den som jag har försökt hjälpa klart och tydligt visar att jag har ingen betydelse i dennes liv.
Under den långa tid som jag på alla sätt och vis fanns till hands för missbrukspersonen for andra illa som hade behövt mig bättre och därför borde jag ha kommit till insikt tidigare om att min hjälp var lönlös, tyvärr får jag nu bita i det sura äpplet och försöka reparera andra relationer som blev lidande för att jag blev känslomässigt blind inför den som jag hade en stark relation till. Alltså tycker jag också att medmänskligt ansvar inför en person som inte vill förändra sitt liv bör upphöra tidigare, innan andra inblandade har farit för illa. Jag vill bli respekterad
i mina val då får jag också försöka acceptera och respektera den människa som väljer att fortsätta sitt mindre goda liv men det är oerhört svårt att komma till ro med den insikten. Undanbedes hjälp så är det ju så.
Medmänskligt ansvar är en stor fråga och hur ser du Lycka och ni andra på den filosofiskt och i det verkliga livet med en missbruksperson vid er sida?
Tackar igen för din kommentar.En missbrukande människa tar ju definitivt inget ansvar för relationen.Ett totalitärt ego som kräver allt och ger enbart ett hästjobb.Gällande ansvar för hela relationen och avslutandet frånlägger denne allt ansvar på den som försökt i det oändliga.Uppskattar den filosofin att vara människa innebär ett ansvar för alla människor.Men hur ska man kunna ägna ett liv åt till att ta på sig ansvar för en ansvarslös människa ?Där ställs ansvaret på denne själv att ta ett vuxet ansvar och bli en ansvarsfylld människa som står för sina åtaganden i alla de relationer denne själv gick in och sedan kastade bort i sitt sjuka missbrukande.Kan man lämna över lite av ansvarsbiten till hela universum och lätta sina bördor av att ha belastat sig själv med en sjuk människas ryggsäckar ?Att då ta hand om de som faktiskt älskar och respekterar en för den människan man är och behöver ens fulla ansvar och omsorg det är väl det enda rätta ?Och de som man kan stöttapå vägen
Så kan man också se det, den människa som vill ha dig i sitt liv
och som du själv vill få i ditt liv, har ansvar inför varandra men den människa som avsäger sig dig har du inget större ansvar inför förutom det grundläggande medmänskliga ansvarstagandet tycker jag.
Om en människa använder dig som avfallshink och aldrig vill ta ansvar för sina egna handlingar har du då ansvar för detta?
Knappast, var och en som är "frisk" och kapabel till att ta ansvar, ansvarstagande inför sig själv och sina egna handlingar har skyldighet till att göra detta, även en missbruksperson som har en "frisk" hjärna fast att beroendet styr denne,as beteende.
En människa som inte vill eller inte kan bli fri ifrån ett beroende får också acceptera och respektera att andra människor lämnar det sjunkande skeppet för att vända sig till människor som behöver henne på ett mer ömsesidigt vis. Att bli lämnad, övergiven på grund av ett missbruk hur känns det för den som sitter fast i sitt beroende? När livräddningsflotten punkteras och sjunker? Uttrycket, så som du själv vill bli behandlad så ska du också behandla din medmänniska och det bör gälla de flesta av oss som inte är så skadade i vårt inre att vi vill göra andra illa.
De som vill och njuter av att göra andra illa hur ska vi förhålla oss till dessa människor? Gäller ansvarstagandet och medmänskligheten även där, hjälp till förändring av ett grymt beteende i all evig tid. En svårlöst nöt att knäcka för alla är vi människor med grundläggande rätt/skyldigheter gentemot varandra. Eget ansvarstagande och medmänsklighet utifrån vår förmåga bör ju gälla för alla är vi olika i vår kapacitet till ovan skrivna.
Att välja att undvika eget ansvar och att inte känslomässigt bry sig om sin nästa kan det accepteras och respekteras? Här kommer missbrukspersonens beteende in som nyttjar andra för att slippa förändra sin destruktiva nedåtgående livsspiral, istället försöker den människan att sko sig både på nära, kära och samhällets möjligheter till hjälp för att undkomma eget ansvar för att beroendet till fullo styr den människans liv. Ska hjälp till en sådan personlighet dras undan ifrån samhällets sida? Jag har inget bra eller hållbart svar, kanske har du eller några andra skribenter självklara svar???
Eget ansvar gällande missbruk är det viktigaste visst kan samhället erbjuda stöd och hjälp,men inte utan ansvarskrav.Tyvärr backar många missbrukare då de möter krav ifrån samhället nära och kära.Förvuxna barn som aldrig växer upp och knäcker de som bryr sig.Totala egon som Lycka så väl beskrivit.Samhället bör då också stöda alla offer för en sjuk och störd människa som en missbrukare blir och är.Tillkommer deswutom personlighetsstörning medfödd eller förvärvad då är skadorna oöverblickbara för den eller dem som älskat denna sjuka människa.Ansvaret läggs över på den som brytt sig som får bära hundhuvudet i alla lägen.Hur kunde du frågar sig normala människor och den störde säger du får väl skylla dig själv som älskade mig och flyr vidare.Därför lycka nu så har du stått upp för oss alla som tagit det stora ansvaret att tillfriskna och läka alla skador och du har delgett din kunskap och erfarenhet tack till dig och alla skärpta kommentarer ni är bäst ingen protest !
Tack för kommentarerna.Ofta är det just de som tar på sig stort ansvar är kämpande och välvilliga som dessa personlighetsstörda missbrukare väljer att få in i sitt nät.Avundsjuka och illvillighet till den som är kapabel till allt det som den störde själv inte är.Att inse att den man kämpat för aldrig kommer att växa upp ta sitt ansvar gottgöra ställa till rätta och stå för sitt åtagande när denne gick in i en seriös relation.Undrar vad Stefan E kan ge för kloka ord till alla dem som mött dessa flyktmänniskor som aldrig bryr sig om den ansvarslöshet den utsatt andra för och skadat i sitt ansvarslösa relaterande agerande och beteende.
Mycket bra fråga frågor här i kommentarerna och inlägget.De stördas illvilliga skadegörande människorna som går omkring fritt i vårat samhälle och värld tills de gjort det som kan synas utåt och leda till straffpåföjder.Där kan man verkligen undra över vårt samhälleliga ansvar.En gång i tidwen fanns ättestupan i vissa kulturer ställer man sig i rung runt den galne,förövaren ,störde, eller andra åkommor och gör vissa riter för att driva ut de onda andarna i dennes kropp och själ.Jag håller med dig lycka och alla andra som beskriver helvetet en störd illvillig personlighet ger priset är alldeles för högt och kan sluta med att offfret begår självmord.Ansvaret är en svår nöt att knäcka där för ingen kan hantera den typen av störning förrän det skett ett öppet våld vilket det gör förr eller senare men offret anmäler inte sittandes i den sjukes grepp.Var är alla proffsen i dessa dilemman som borde ta ett större ansvar för de offren som möter dessa kalla livsfarliga förgörare av ansvar kärlek empati och välvilja.
Absolut ansvar bör samhället ta mera gällande personlighetsstörda.Redan på dagis skolan med mera kan man se tecken på störningarna.Samt alla proffs bör stödja alla offer för en skadegörande psykopat eller narcissist.Offren tar sitt ansvar för att återfå livet igen efter en förgörare men förgöraren själv flyr bara vidare som alltid !
Tack alla ni som tagit ert stora ansvar att se klart på en ansvarslös flyktmänniska.Eran kunskap stödjer oss alla i vårt tillfrisknande ifrån dessa ansvarsbefriade illagörare och missbrukare av kärlek ansvar och medmänsklighet.
Varför inte ställa frågan till Stefan E för att få ett väl genomtänkt svar på ansvarsfrågan när det gäller en missbruksperson som går att fundera vidare på?
Det kommer du Lycka att fixa om du vill!
Anonym skriver några rader som tyvärr är fullkomligt sanna, de lyder, Hur kunde du frågar sig normala människor och den störde säger du får väl skylla dig själv som älskade mig. Här läggs ansvaret över på den som stannat kvar och försökt att hjälpa, den människan får bära hundhuvudet som anonym skriver. Kan det vara så att det är enklast för samhället d.v.s. människor att lägga över ansvaret på den som bränt ut sig? På så vis fritar de sig själva ifrån ansvar.
En ung kvinna som blir våldtagen får höra, du hade för utmanande kläder, du var för sminkad och snygg, du var mer än salongsberusad, du sneddade genom parken, hur dum får man bli, skyll dig själv.
Ansvaret för våldtäkten får kvinnan bära själv. Den unge man som förgrep sig på henne får förmildrande omständigheter för sitt övergrepp, han var ordentligt berusad där vettet gått ut och naturligt hormonstinn, väldigt ung som hänsyn bör tas till, arbetslös, dålig ekonomi och hårt pressad,
svåra uppväxtförhållanden, men aldrig tidigare straffad.
Säger någon till dennen unge man, skyll dig själv att du genade genom parken? Har någon sett en sådan rubrik i våra nyhetstidningar? Missbruk och dess konsekvenser verkar behandlas på ett snarlikt sätt tycker jag.
Ansvarsfrågan i missbruksproblematik verkar dumpas över på den som stannat kvar hos den människa som har problemen.
Det blir också dubbelt för om du lämnar får du skit för att du inte bryr dig, då blir du empatilös, egotrippad och hur kan du bara inte bry dig frågar omgivningen. En missbruksperson är ett förvuxet barn och barn behöver omvårdnad, är det där kärnproblemet finns för både den enskilde och samhällsapparaten när skulden läggs över på den missbrukandes omgivning. Du är en dålig förälder som inte har tagit hand om ditt barn på rätt sätt så skyll dig själv, något förenklat i denna fråga om ANSVAR som är mer än komplicerad. Ättestupa för anhöriga verkar det som ibland genom både psykologer, psykiatri, öppenvård, egna föreningar för missbrukare.
Det är så synd om den som har ett missbruksproblem och den människan ska få all hjälp, till sista blodsdroppen och skuld läggs gärna över på anhöriga av ovan nämnda instanser och vanliga Svenssons upplever jag det som.
När upphör vårt ansvar för den som missbrukar oss andra för att denne,a är personlighetsstörd med ett kemiskt missbruk eller andra missbruk. Barn har rätt till all omvårdnad men har förvuxna barn det som vägrar att ta ansvar för sina egna destruktiva handlingar?
Lycka, du med din vassa penna, hör med S.E., det skulle vara pricken över i:et och tills dess kommer jag att läsa med spänning på vad ni övriga debattörer har för tankar och funderingar !
Jag glömde att säga en sak,
Tack Lycka och alla ni andra som delar med er av era tankar, känslor och erfarenheter, ni är
värdefulla DIAMANTER för att kunna komma tillbaka till livet efter det värsta som hänt i våra liv!
Tackar så mycket igen för dina skärpta kusnkaper och delgivandet av värsta mötet och resan !Ja det ska jag absolut göra angående Stefan E en klok och skärpt medmänniska som det vore intressant att få lite synpunkter angående ett av de svåraste dilemman i livet.Att möta en missbrukare och den kärleken ansvaret empatin och omsorgen man kände,
som malts ned av den destruktive målmedvetet och fanatiskt.Kämpa på. Tillfrisknandet och livet väntar efter det stora hästjobbet att ta sig ut ur den destruktives nät av destruktivt relaterande agerande och beteende
Upprättelse kan man aldrig få från en dränerare av ansvarsfrågorna och gemensam kamp och välvilja. Frånvaron av den upprättelsen kan göra en människa desperat och besatt att aldrig få den från den som bör ge den.Mänskligt sett att gottgöra och ställa till rätta.Vissa människor kan bara rasera och knäcka en annan människa i sin illvilja hat och förtryckande.Ofta rör det sig om en narcissist eller psykopat med missbruksproblematik.Dessa själar skadar många under sin livsväg och mycket svårt att se var ansvaret för dessa förgörande själar kan bestå av för dem själva och för de som möter dem.Håller med er att det är offren som får alla krav och skot på sig medan förövarna går fria.Nu talar jag om de som utövar ett missbrukande av känslor i en nära relation.Tack för era skriverier och ni är guld värda själva !
Skicka en kommentar