Inlägg
Det finns inga gränser då i allt förakt och all medveten illvilja.
Det är då man som "människa får se i fullt dagsljus vem den grandiose är.
Den kalla och tomma fylld av sitt hat.
Sitt hat emot den man är och vill vara och söktes för att man är.
Den potentialen som man själv har och som den grandiose själv saknar.
Och kickade upp sig av för en tid.
All dennes hat när kickarna är över av sitt missbruk av en själv som "människa" läs:objekt
Då när man har dränerats på allt och visar att man själv inte orkar mer.
Och man har visat att man är för stark i grunden för att bli den där ingen.
Någon vem som helst och man vet att man kan aldrig nå fram till den kalla tomma.
Det finns ingen där bakom den människa som man trodde ville varandra.
Men allt handlade om dennes behov av att utöva sina missbruk.
Och agera ut sitt grandiosa vansinne över en annan människa.läs objekt.
Och man inser som människa att det finns ingen där.
Mer än en missbrukare och förgörare av allt som ingår i en intim relation.
Det finns ingenting där bakom den grandioses manipulationer svek och lögner.
Bara en missbrukare av den man är och det som man själv ville och är värd att få.
Alla påståenden om vem man var, vem man är,vem man var ifrån början,
Men enligt den grandiose missbrukaren och förgöraren.
Så har man förändrats, självfallet till det sämre.
Och man vet som människa i all efterbearbetning som man gör för att kunna tillfriskna.
Tillfriskna efter ett krig.
Det krig som man har varit med om ned till botten.
Ett krig emot kärleken passionen intimiteten solidariteten och "relationen".
Relationen som är dne arena där en grandios personlighet kan bli till någon här i livet.
Och känna sig som någon.
Genom att kicka upp sitt tomma ego av en annan människas potential.
Och göra allt för att knäcka och sänka den "människa" som målmedvetet söktes.
Och det finns inga vägar tillbaka.
Allt är förbrukat, uttömt och nedmonterat till den totala botten.
Enbart kistlocket väntar,de sista spikarna,som omsorgsfullt spikas in en efter en.
Alla målmedvetna svek snedsteg avvisande av kärlek och intimitet.
Alla arrangerade separationer och frustrationer.Alla kränkningar har nu nått sitt mål.
Och det finns bara botten kvar där kicken för den grandiose är som störst.
Att vända den som har "varit där" ryggen.Och fly vidare till en ny vem som helst.
För att leva ut sitt sex kärleks och relationsmissbruk och agera ut sitt drama återigen.
Det viktigaste då är att inse att det var det här.
Som var målet med det målmedvetna kriget emot den människa/objekt som "var där".
Nedbrytandet mot botten.förgörandet av allt vackert, och fint.
Gemenskapen och intimiteten.Förgörandet av kärleken och "relationen".
Och när målet är nått så byts man ut som objekt.
Om nu den störde har bestämt sig för att "gå vidare".
Gå vidare som sex,kärleks och relationsmissbrukaren kallar sin väg för.
(Fly vidare på sin missbrukare-väg genom livet och "relationerna").
Har "relationen" handlat om den "stora kärleken" och själsfränden.
Och objektet har gått in i relationen med sitt hjärta kropp och själ.
Så behöver den grandiose egoisten och sadisten någon "ny" för att gömma sig bakom.
I sitt sista slag i sitt målmedvetna krig emot kärleken och "relationen".
Och hatet skyr inga gränser för den som har "varit där".
Utan ett tack eller ett värdigt avslutande av " kärleks - relationen ".
Går den grandiose vidare och hatet för den som har "varit där" skyr inga gränser.
Det perversa våldet som den "människan" som har älskat får möta.
Och det grandiosa vansinnet utan nåd ansvar åtagande samvete skuld sorg eller smärta.
Man inser först med facit i efterhand att man var bara ett av alla missbruks objekten.
På förgörarens resa genom livet kroppar hjärtan och själar.
Allt var planerat ifrån början till slutet.
Just slutet fanns som ett inmatat mantra inom den störde.
Ingenting håller,ingenting är verkligt,kärleken existerar inte.
Allt ska krossas, och förgöras och smutsas ner.
Alla ska vi dö kan då den grandiose säga och mena det.(Gällande sitt utsugna objekt).
Som nu är svartmålad och måste nu krossas med alla brutala medel.
Kicken inom den grandiose är då som störst.
Att känna ruset där i sitt grandiosa vansinne av att veta att allt är nedbrutet av "relationen".
Allt är utsuget av den människan som söktes för sin potential.
För att kicka upp den tomma kalla grandiose egoisten.
Och för att brytas ned emot botten bit för bit del för del av det perversa våldet.
Som det grandiosa vansinnet inte för inte kallas för.
Och det vansinnet som består av att utöva ett krig emot den människa.
Den "människa" som har allt vad den grandiose själv saknar.
Att inse vidden av det hatet och all den illviljan.
Och det målmedvetna förgörandet av kärleken intimiteten och "relationen" tar sin tid.
Tid av bearbetning och insikter,om vem som man egentligen mötte.
Så väl dold i den förföriska inledningsfasen, till kärleken och "relationen".
Till ens kropp, hjärta, och själ.
Och en förgörare av all intimitet empati bekräftelse kärlek och ömsesidighet.
Och att den som man trodde var ens vän för livet och den som ville en själv allt väl.
Visade sig till att vara ens egen förgörare.
Det tar tid att bearbeta och ett stort arbete för att kunna tillfriskna ifrån effekterna av det mötet i livet.
8 kommentarer:
Jag skulle vilja säga att alla vi som gått från naivt ovetande till klart seende har vunnit en insikt som få har och som är ett skydd.
Det verkar tillhöra, att den människa som fastnat i någon form av missbruk utvecklar en konstant depression där livet ses som meningslöst för vi ska ju ändå dö.
Det är till ingen nytta att göra vare sig göra det ena eller andra.
Allt ska ju ändå utplånas förr eller senare. Glädje är något helt främmande och vem kan vara glad när världen ser ut som den gör.
Den här inställningen till livet är mycket farlig för den nära omgivningen för här ingår också förtäckta hot ifrån den missbrukande människan om att livet kanske ska få hjälp på traven för att avslutas. När missbruksmänniskan använder sig av livets meningslöshet och med förtäckta hot ytterligare binder upp sitt objekt vid sig för att få den bekräftelse som eftersöks, d.v.s att få stå i centrum av allas blickar för sitt dåliga måeende då är omgivningen riktigt illa ute. Sällan vågar någon i det läget gå emot den svårt deprimerade för vem vill bära en livslång skuld till att den människan som mådde så vansinnigt dåligt avslutade sitt liv för det du sa. Ofta är detta prat om att livet är totalt meningslöst för missbruksmänniskan ännu ett sätt för att få ha kvar de objekt som denne,a är rädd att förlora.
Objekt som kanske börjar ställa krav och som inte längre behandlar missbrukspersonen som en jättebebis, som vägrar att kamma medhårs, ställer frågor och vill få svar då är det en nödåtgärd ifrån den missbrukande att ta till dessa fula knep. Livet är meningslöst vad ska det vara bra för vi ska ju ändå dö.
I allt detta är det oerhört synd om missbrukspersonen ur denne,as ögon sett allt för att greppet ska hårdna om de objekt som är betydelsefulla i missbrukspersonens liv just då.
Ofta leder denna inställning och hot inte till mer än att omgivningen blir livrädd för vad missbrukspersonen kan ta sig till och det är denne,a mycket medveten om. Ännu en sträng att spela på för att få sitt ego i stunden tillfredsställt och självklart få fortsätta med sitt missbruk i lugn och ro.
Lycka du var snäll i Livet och Friheten åter, jag tror inte att den som dränerar sin omgivning på all livskraft har någon som helst lust att bemöda sig om en kista för sitt uttjänta objekt utan istället slängs den människa eller människor som inte längre är användbara bort för vinden och vart de blåser bryr sig inte utnyttjaren sig det minsta om därför att missbruket styr den människans liv på alla fronter.
Någon empati eller känsla för andra har inte missbrukspersonen tid över för eller råd med.
Inget får hota missbruket och dess medföljande begär.
En urna till dig, nej knappast men jag förstår din text och vad du vill få sagt.
Filosofi
Platon - Att leva är att dö
att dö är att leva
kanske kan det vara så men det får vi veta tids nog och under tiden får vi skapa ett meningsfullt liv
åt oss själva och i gemenskap med andra.Visst är "skapelsen" något vi också bör uppskatta och göra det bästa av?
Ni skriver om det helvete jag och många andra gått igenom.Grundlurad i charmoffensiven i starten av kärleksrelationen, nedmanglad och kränkt under och efter kärleksrelationen, som lycka så väl beskrivit hela processen och ni alla kommentörer.Håller med om att resurserna saknas i vårdapparaten framförallt.Psykiatrin verkar ej hängt med i samhällsutvecklingen heller.Det går runt sådana här livsfarliga förgörare lika destruktiva och livshotande att möta i en kärleksrelation,eller i övriga relationer som ute på gatan.Det våldet dessa galningar bär runt på och hatet som kan poppa upp i form av makt förtryck i en nära relation som i ett våldsamt utbrott i allmänna utrymmen.De kommer undan rättvisan så slugt om det inte skett en öppet kriminell handling.En kärleksrelation som spårar ur det psykiska våldet eskalerar ofta i fysiskt våld.Endera förövaren som känner sig pressad (självförvållat) men kan då inte kontrollera sitt inre våld, eller offret som blir desperat av all kyla och illvilja och tappar förnuftet och går längre än bara gråt och tandagnisslan.Farliga situationer pågår hela tiden i såna här relationer.Tenderar att bli ändå värre om galningen är sex och kärleks alkohol eller andra susbitut missbrukare.Helt ohanterlig då i sitt redan sjuka psyke.Själv går förövaren fri om relationen tagit slut.Till nästa och nästa objekt ofta en svagare och omedvetnare individ,som är lättare i längden att missbruka och misshandla än det förra offret.Men den omedvetne kan också må så dåligt av detta våldsutövande och kan gå mycket längre i sin förtvivlan om relationen eskalerar som den förre eller tar slut.Alla är ju inte lika skärpta och starka och ansvarstagande att söka stöd som finns (det lilla som finns att tillgå ute i samhället ). I en sådan relation kan kan offret bli den som anmäls för trakasserier av den galne förövaren och kan i vissa fall gå till väga handgripligen i sin maktlöshet av en kall hatisk och gränslös galning som det handlar o gällande narcissistisk och psykopatisk personlighetsstörning.Tack för din blogg och alla ni som skriver kommentarerna.
Tack för ditt förtroende men jag föredrar att försöka hjälpa den människa i den mån jag kan som finns i min närhet. Vänner som behöver prata eller som har en kamrat som behöver få avlasta sig i tredje hand genom mig.
I den lilla mån jag kan, stora arrangemang har jag inte kunskap om och inte energi över till därför vill jag överlåta dessa till bättre rustade personer men ett stort tack ändå för ditt förtroende.
Anonym häråvan verkar veta vad han,hon pratar om och kan med all säkerhet bli ett stöd om anonym själv vill! Jag håller med om att något nytt inom detta gebit bör få möjlighet till att utvecklas inom samhällsapparaten då psykiatrin också ofta går runt den som är vållande till annans själsliga skada som anonym så väl uttrycker. Men hur är en annan fråga som behöver stötas och blötas ett tag innan en start kan ske.
Ett samarbete med de som har utbildning inom beteende och de som lyckats avsluta sitt missbruk med de människor som fått lida i relation till en missbruksperson under samma tak vore nog en bra ide tror jag. Där fokus framförallt också ligger på de som med alla medel försökt att hjälpa den som fastnat i sitt beroende och utvecklat ett missbruk som medför skada för sig själv och
till andra. I centrum bör för en gångs skull de anhöriga få stå och missbrukspersonen får lära sig att ta ett steg tillbaka och fundera över sin negativa påverkan på de som vill denne,a väl. Kanske vore det något gott?
Så går det ja verkligen instämmande i det du skriver.Så går det till med en svag ynklig person som gömmer sig bakom sin grandiositet och maktfullkomlighet och missbruk.Ett tomt och kallt ego som du skriver.Frågan är vem och vad som kan stoppa en sådan personlighet.Nästa offer som blir desperat och det hela slutar i misshandel av den störde som lackar ur en gång för mycket.Eller den förra som anmäler och tar till metoder för att få den sjuke att skakas om lite till.Men i och för sig dessa kalla människor bryr sig inte om vad som händer och sker t.om döden lockar som Dora skriver också en perversitet en av alla att söka döden på olika sätt.Endera genom att driva sitt kärleksobjekt till självmord eller att gå över gränserna i otroheterna och driva sitt objekt till vansinne. Eller i separationsprocesserna och även efter relationen tagit slut.Den sluge vet vad den gav och njuter av sitt sadistiska relaterande som den utsatt sitt objekt för under och i slutet av relationen !Gud bevare mig väl vilka fruktansvärda människor och farliga för den som kommer närmast.
Tror absolut att det faller tillbaka på den störde förr eller senare.De kan inte relatera till en nära relation vare sig sexuellt eller kärleksfyllt.Den objektsynen som är att ta vad denne vill ha och köra sitt race håller aldrig hur länge som helst.Kombinerat med alkohol eller andra kemiska missbruk så slår missbrukandet tillbaka.Sex porr och kärleksmissbruk dessutom.I och för sig om denne väljer ett lätthanterligare objekt att köra med och spela sin teater nån som är omedveten och en svagare person så kan det missbrukandet köra på ett tag.Ofrivvilliga händelser uppstår i den livsstilen så ser livet ut även för dessa ynkryggar och svaga personligheter som spelar kung och tyrann och får dit en välvillig öppen själ.Vidriga parasiter !
Oj, här poppar ilska upp hos anonym och det är helt i sin ordning, jag instämmer i att den som missbrukar också är en både beräknande omedveten och medveten parasit gentemot sina medmänniskor på alla plan som erbjuds så länge spelet håller och när spelet börjar krackelera då bjuds motstånd av parasiten som inte är av denna värld men det tillhör ju
den människans beteende i sin empatilöshet och självupptagenhet. Som sagt, samhällets olika instanser lägger stor vikt vid att rehabilitera parasiter i olika former men väldigt lite resurser läggs på människor som skadats av dessa och det är rätt så snedvridet. "Missbruksoffret" får all hjälp som finns att tillgå men de som utnyttjats och missbrukats genom parasitens framfart får i regel ringa hjälp för återhämtning och stöd. Vi lever i ett väldigt ensidigt tänkande samhälle anser jag. Tänkvärt, Patrik Sjöberg och hans bekännelse, vad följer med den i nyhetsstoffet, blir det en förändring inom idrottsrörelsen, vad som sker inom familjen eller
skola, dagis, religiösa samfund eller återgår det till det gamla av gammal vana?
Samma när det gäller missbruksparasiter, hur ska samhället agera och vi som enskilda personer? Vi som står närmast och vill väl, som ställer upp hur illa gjorda vi än blir,
ska vi låta den människan få stå utanför, bli hårdhudade och säga, var och en får ta ansvar för sig själv och sitt liv? Kanske är det en väg att gå för ingen TVINGAR ju missbrukspersonen att tillföra sig nedbrytande och personlighetsförändrande material så på sätt och vis har anonym rätt. Väljer du att bli en parasit oavsett vad som hänt dig tidigare i ditt liv så får du också ta ansvar för ditt val med medföljande handlingar gentemot din nästa för du väljer både medvetet och omedvetet vilken väg du vill gå. HM, invändningar?
Här tror jag att Lycka kommer att formulera sig strålande!
Tack Jane för din skarpa formulering!Jag tror också att man kan se klarare än någonsin i sitt liv på tecken och allehanda beteenden i tid!Man har lärt sig en sådan kunskap som är oöverblickbar från början av det stora arbetet att lära sig hur en störd personlighet fungerar agerar och relaterar.Och hur man kan hamna i relationen och det jättearbetet att inse vem man mött och ta sig ut ur det greppet !Liv och död är vad det handlar om och närmare döden i all smärta och övergivenhet och maktlöshet av och inför en annan människas fruktansvärda relaterande.Tack Dora igen jag återkommer med lite tankar senare.
Skicka en kommentar