Är du lycklig nu ?

Jag frågade dig är du lycklig nu?
I ett av alla de där oändliga telefon-samtalen.
(De där samtalen som var en del av ditt egodrama).

Skulle det visa sig med allt facit i handen i all bearbetning efter dig.
I just det där telefon-samtalet liksom,
stoltserade du,med ditt"gå vidare" prat.(Du lät stark och fri).
(Fri att jaga vidare på din missbrukare-väg).Skulle det visa sig med facit i handen.
Och i all bearbetningsarbete efter dig och ditt ego-drama med just mig som objekt.

Jag undrade faktiskt om du var lycklig.
Så där som man undrar då man verkligen bryr sig om någon.
Du svarade lycklig är man väl aldrig.

Men jag tror att du var lycklig just då och där i ditt ego-drama.
Lyckan i att ha skadat allt som var och är kärlek solidaritet vänskap passion,
tillit intimitet och en relation.
Lyckan i att ha krossat och raserat allt och knäckt ned mig till botten.
Lyckan i ruset av ditt vansinne som du hade agerat ut till botten.
Lyckan där att känna dig fri nu och känslan av att jaga vidare efter nästa kick.
I ditt missbruk av en annan människa för att fylla upp din tomhet.
Och lyckan i allt ditt hat och svartmålande av mig som det nu uttömda objektet.
Som hade kickat upp ditt ego för en tid där i ditt egoliv.
(Lyckan i ruset av ditt vansinne din enda sanna lycka troligen).

Med ditt svar lycklig är man väl aldrig landade jag där på botten.
(På botten efter ditt krig).

Lyckan kan vara total det vet jag idag.Inom mig själv.
Kärleken den finns.Kärleken minns.Och den kan läka och göra oss människor hela.
Kärlekens kraft är stor det vet jag nu den kan gå över berg och ned i djupa dalar.
Den kan springa tusentals mil för att möta just den som man älskar och kämpar för.
Den kan kämpa till botten.Kärleken finns och den minns.
Den känns ända in i hjärteroten och i varje cell i nervsystemet.
Den kan se in i ögon som vill ge och som kan ta emot.
Den kan vara bestående om vi vågar möta den och vara i den.
Om vi bara vågar öppna våra hjärtan.Och stanna kvar där.
Kärleken kan öppna smärta och sy igen de sår som blöder.
Men bara i verklig kärlek som vill ge och som vågar att möta den.

Själva lyckan den kommer och går.Själva lyckan är aldrig evig.
Men lidandet är inte konstant.Genom lidandet renas själen,säger vissa läror.
Därför kan vi uppnå lycka.Men inte utan att genomlida smärta,
utan den kan aldrig verklig lycka uppnås.
Meningen är inte att skapa lidande,och ge andra smärta.

Lyckan finns helt klart där i hjärtat.Och som Dalai Lama säger
 "Vi är skapta för att leva lyckliga".

Utan konflikterna i själen skulle ju allt vara så enkelt.
Men vi består inte av smärta.