Det Är Farligt Att Leva.

Idag får jag äntligen träffa en läkare i praktiken och inte bara höra en röst i telefonen.
Det är på lungmottagningen.
Jag och läkaren tittar tillsammans på röntgenbilderna.
På den pingpongbollsstora tumören.
Den ser faktiskt ut som en vit pingpongboll där på bilderna.
Lite fascinerande att en tumör kan formas så där.
Och det visade ju sig senare att den inte sitter  på ena lungan.
Och det känns faktiskt bättre att den sitter på ett av revbenen.
Tydligen högt uppe på höger sida vid nyckelbenet.
Den kvinnliga läkaren har en schal runt huvudet och varma bruna ögon.
Och hon tittar rakt på mig hela tiden och det känns som hon ser in i  mitt hjärta.
Och speciellt när hon frågar mig du röker va?
Jag svarar som en liten skolflicka nja nej jo lite från och till,
och inte så många varje dag liksom.
Hur länge har du gjort det då frågar hon med sin mjuka och varma röst.
Ja det är många år men jag har hållit upp periodvis och som längst i  i sex år.
Men började igen.Och röker lite från och till sedan dess.
Jaha säger hon du kanske kommer att sluta  helt igen då.
Ja troligen svarar jag man blir ju orolig efter allt det här som varit på sista tiden.
Hon säger också att det är ofta så här man hittar en tumör när man kommer för någonting annat.
Ja det sa min läkare på vårdcentralen också.
Att det är på akuten man ofta upptäcker både det ena och andra.
Hon tillägger också angående tumören,
att hon kan inte påstå att  hon sett en tumör på just ett revben såhär.

Under ett antal år har standard frågan varit när man har kommit till en läkare.
Är du gift sambo eller ensamstående?
Och jag har varje gång tänkt att svara.
Nej är du det?
Samt  har då också tänkt  tilläga men jag är en sån där enastående!
Som klarar det mesta trots en stressig vardag med jobb,barn,ekonomisk stress,
hem och hushåll och allt annat som ingår i en stressfylld tillvaro.
Men det jag inte klarar av utan att bli sjukt stressad,
är en strulig och frustrerande  relation.
Och det är jag ju inte ensam om att inte klara av
 utan att bli sådär sjukt stressad eller hur?
Nu är tydligen standardfrågan röker du?
Och ja, jag vet att det är farligt att röka vill jag svara.
Men det finns så mycket annat som är farligt här i livet.
Bland annat en förgörande relation som bygger på frustration och vanmakt.
Och som faktiskt kan stressa ihjäl en människa.
Samt man kan av den stressen om man nu röker,också röka ihjäl sig.
Och i slutändan både få cancer och hjärtinfarkt på kuppen.
Och  av den stressen som det innebär att befinna sig i en faktisk farlig relation.
Och det även om man är rökare eller inte.
Men det säger jag inte idag heller,och inte till denna rara läkare.
Som berättar hur man resonerar omkring upptäckten av en tumör.
Varför man vill utreda den.
Och hon beskriver hur provtagningen kommer att gå till när man går in i den med en nål med mera.
Och jag går ut därifrån och ler emot alla som jag möter och jag tackar för livet igen
Tackar för att jag hinner åka till Danmark innan provtagningen.
Tackar för de omtänksamma och de seriösa vännerna som jag har.
Tackar för de övriga kärleksfulla och friska relationerna som jag har.
Tackar för att jag fick livet åter efter värsta resan.
Tackar för alla dessa änglar som finns inom sjukvården och gör stordåd vareviga dag.
Och jag tackar och jag bugar inför det stora fantastiska och ibland mycket farliga livet.
Det är farlig att leva.
Men det är också en gåva att få leva.
Att leva, att uppleva,och att överleva.
Och lyckan i att leva.