Den stora utmaningen är att smälta samman det naturalistiska med
det symboliska,det realistiska med det abstrakta,den helt övertygande
berättelsen med parablen.....det viss säga,att i en enda person hela tiden
sammanföra det psykologiska och det mystiska...och att knyta ihop tiden
och evigheten till en helhet utan sprickor.
Ur boken:Joyce Carol Oates.
Dagbok 1973-1982.
Prenumerera på
Inlägg
Kommentarer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är många människor som befinner sig i en farlig relation, eller har tagit sig ur en farlig/förgörande relation. Sedan finns det många ... -
Har du mött den så "villige".Den så villige just dig som människa. Den så villige just dig som människa. I den ömsesidiga vilj...
2 kommentarer:
Vilket fantastiskt skrivet stycke!
Det säger så mycket men är en total omöjlighet.
Om jag skulle försöka ge mig på varje betydelse i sin motpart och allt tillsammans skulle det ta mig en evighet så därför avstår jag!
Jag ägnar mig endast åt sprickor,
här och nu.
Vi ägnar så mycket tid åt drömmar och fantasier över hur vi vill få leva våra liv men livet kommer med så mycket annat som vi inte ens har den ringaste aning om.
Livet blir aldrig vad vi har tänkt oss utan blir på helt annat vis i mångt och mycket.
Ett liv fri ifrån sprickor finns inte men en del får mer och andra mindre av den varan.
Här på din blogg ventilerar vi vår inre smärta över att ha blivt medvetet grundlurade av en människa som vi verkligen brytt oss om. När ridån då går upp och insikten efter hand kommer till oss kan vi aldrig förstå hur någon som vi till hjärta och själ har omslutit vill oss illa.
Det är och förblir obegripligt.
Sprickan har uppstått i oss själva
och allt vad den medför.
Ett oändligt inre smärtsamt arbete väntar oss för att åter komma tillbaks till att våga tro på allt vad tillit står för och välja den vägen som vill ge och få äkta kärlek i mötet med en annan människa.
Denna väg är den enda vägen ifrån mörkret som den medvetet illagörande människan har valt på olika grunder inom sig själv.
Att leva sprickfri är och förblir en omöjlighet men tanken är vacker.
Återigen, en superbra text!
Tackar för dina ord!
Ja visst är texten bra!
Att kunna gestalta ondskan och mörkret som vissa författare kan är ju en begåvning djupet finns i de mänskliga draman som skrivs ned.
Själv kan man ju tycka att ha överlevt det värsta mötet kan vara det viktigaste och så finna en väg på olia sätt att läka succesivt.
Konsten är viktig den hjälper oss människor att uttrycka det som förenar oss.Även om livsödena ter sig olika och vi alla är individer!
Skicka en kommentar