Verklig Kärlek

Återigen tågresa till Norrland.
Mamma inlagd för 3 e gången akut på kort tid.
Den här gången visade det sig vara ändå allvarligare.
Jag kastar mig iväg på tåget fixar med barnen och jobbet.
Mamma, mamma,väl framme stegar jag upp till det stora sjukhuset.
Hjärtintensiven där ligger mamma.
Med sina släta kinder och lite rosafärgade.
Och jag gråter inte som jag tänkte att jag kommer att göra.
För nu är jag där,där jag ska vara.
Man brukar säga att när nöden är som störst så ser man vilka vänner man verkligen har.
Och jag tänker på all välvilja,och omtanke.
Den ena vännen som erbjuder sig att följa med upp hit,för min skull.
Den andre som säger ring mig när du vill även om mitt i natten.
Och i onsdags  nu i veckan då jag fick vara med om och bestämma med en överläkare i telefonen.
Om man ska sätta in en medecin som medför vissa andra risker.
Då ringde jag akut till några av de vännerna.
Det är kärlek.
Verklig kärlek.
Och som någon sa jag vet att du skulle göra detsamma för mig.
Kärlek bara är.
Den dribblar inte den kör inga spel,den manipulerar inte.
Den avvisar inte,kränker inte och gör ned.
Den vill väl och den gör väl.
Den består av omtanke,empati och förståelse.
Den visar sig i kärleksfulla handlingar,gång på gång.
Så är det bara.
Och jag vill bara gråta av den här kärlekskänslan och av all separationsångest.
Av att hela det liv vi delat mamma och jag som kommer att försvinna med henne.
Alla minnen,allt vi talat om  allt som vi tillsammans har varit med om.
All gemensam kamp i livet.
All solidaritet,systerskap,och stöd.
Jag såg  en rörlig bild mitt i värsta separationsångesthjärtklappningen,natten till onsdagen.
Mitt i den djupaste övergivenheten som känns rakt in i hjärtat,
hjärtat som slår så hastigt och gör så ont.
Jag såg som en avlång bil som körde rakt in i ljuset.
Och det var bara ljus som allt liksom flöt in i och upplöstes.
Och det är det jag vill tänka på nu älskade mamma, din kärlek,
ditt ljus och ditt mjuka leende.
Din kamp och din livskraft.
Din livsglädje din intelligens och din nyfikenhet.
Din välvilja,och din ibland krävande flickaktighet.
Och ja visst har vi bråkat och visst har jag varit så arg och tjafsat med dig,
i många år för länge sedan.
Och lite då och då lite smågnabb när vi mötts.
Men det är bara kärlek nu,och jag vet att jag alltid varit älskad.
Det enda viktiga i grunden
Det vet jag så innerligt nu i all smärta,
i all sorg och separationsångest.
I hjärtat som öppnades för kärleken.

Jag bär dig.
Jag lyfter dig.
Var inte rädd.