Har Inte Träffat Några Val ?

Du kom tillbaka efter kriget.
Lämnade bakom dig någon.
Du sa att det blev lika som med mig.
Var hamnade den som mötte dig och ditt krig?
Det vet ju inte jag.
Men  det vet kanske du ?
Du såg inte speciellt sliten ut.
Det verkar inte finnas några val hos dig.
Det bara blir sådär,sade du.
 - JAG kan inte ha en relation.
Som om den som mött dig och ditt krig.
Bara fortsätter sedan att leva.
Efter "relationen ", dig och ditt krig.
Som om ingenting har hänt.
DU kan inte ha en relation!
Tack och Hej  då liksom.
Men då vet du sa jag.
Valet att aldrig inleda en relation och ett krig finns ju.
Men det höll du inte med  mig om.
Jag ser den där ödemarken.
Bakom dig.
Jag ser någon som försöker att resa sig upp igen.
Någon som försöker att nå dig igen och igen.
Någon som sedan ska göra hela jobbet själv,att släppa dig helt.
För att det finns inget annat val till sist med dig och ditt krig.
Det är du som väljer sa du.
Jag ser de där krossade glasen,alla de spräckta drömmarna.
Den sönderslagna spegeln.
Kärleken du sätter igång och får.
Men lämnar bakom dig.
Som om ingenting har hänt.
Som om den som var där.
Finns inte mera.
Finns bara som ett vakuum.
Som en bortspolad flaska.
Som kanske fylls på igen.
Av dina drömmar,dina löften,dina illusioner.
Dina behov av att leka närhet.
Dina spel om viljan till närhet.
Kärleken du vet att man har som du vill ta och ha.
På dina kalla villkor.
Som blir som alltid ditt  avstånd och din oåtkomlighet.
Ditt tända och släcka relaterande.
Allt på dina villkor.
Har inte menat så sade du.
Det bara blev som det blev.
Du var med i det där kriget sade du.
Jag ser den där dörren som öppnas och som stängs igen och igen.
Jag ser de där tankarna,och konstruktionerna.
Känslorna som blottas.
Din övergivenhet din ensamhet din sårbarhet.
Attraktionen och passionen.
För att sedan bara försvinna.
Längtan efter kärleken.
Efter samhörigheten.
Den som finns där någonstans också hos dig.
Men bara för en viss tid.
Kärleken du får och den du verkar vilja.
Men som sedan slår så  hårt emot den som möter dig.
När den har förvandlats till ett ingenting.
Och man vill bara få fortsätta att älska dig.
All ömhet passion och attraktion och vänskap.
Allt det du sökte fick och slängde bort.
Och bytte bara ut till en ny.
Och man ville älska dig.
Men man  får inte man når inte.
Det går inte.
Kärleken skulle krossas och förvridas till ett mörker och hat.
(Fanns det någonsin kärlek där i ditt hjärta)?
Man hamnar bakom din mur.
Och slängs bort.
Igen och igen.
Om man nu ville tro på din vilja till kärleken,vänskapen,och tro på dig igen.
Jag ser dom där ljusen som slocknade.
Dom där orden som stannade mitt i.
Den där handen som inte höll.
Den där kroppen som avvisar all närhet och ömhet.
Den där evigheten som aldrig fanns.
Och jag vet nu.
Det är ett krig som utövas.
Ett konstant maktspel.
Och kontrollutövande.
Det finns ingen vinnare.
Det finns ingen nåd.
Det finns ingen kärlek där.
Det finns bara förlorad mark.
Död,sorg, längtan och smärta.

När ska du någonsin öppna ditt hjärta?