fredag 11 november 2011

De sista andetagen.

Jag stod där vid din dödsbädd, jag höll i din hand,det var en stel hand,
jag kan inte minnas nu  om det var höger eller vänster hand.
Din högra sida var förlamad av hjärnblödningen, det minns jag.
Dina andetag var det enda som hördes, i rummet,
de var så tunga och vibrerande dina sista andetag.
Hur kan en enda människas andetag fylla ett helt rum ?
När jag lyssnade på dem så var det som jag tyckte att du föddes ut ur mig.
Det sista andetaget kom sedan blev det tyst.
Det rann lite svart saliv sakta ned för din haka.
Det var den 6 April du dog.
Jag tog tunnelbanan hem, allt var som alltid där.
Men du var borta nu.
 " Gone For Ever ".

2 kommentarer:

Anonym sa...

" Gone For Ever"
Är en verklighet även om döden inte för bort en människa ur ens närhet.Det känns dina rader.Tänker ofta på att bottna i sig själv och vara kvar.Viktigt!

Masimo sa...

Vackert! Sorgligt.Fint....

Rum