Jag stod där vid din dödsbädd, jag höll i din hand,det var en stel hand,
jag kan inte minnas nu om det var höger eller vänster hand.
Din högra sida var förlamad av hjärnblödningen, det minns jag.
Dina andetag var det enda som hördes, i rummet,
de var så tunga och vibrerande dina sista andetag.
Hur kan en enda människas andetag fylla ett helt rum ?
När jag lyssnade på dem så var det som jag tyckte att du föddes ut ur mig.
Det sista andetaget kom sedan blev det tyst.
Det rann lite svart saliv sakta ned för din haka.
Det var den 6 April du dog.
Jag tog tunnelbanan hem, allt var som alltid där.
Men du var borta nu.
" Gone For Ever ".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är många människor som befinner sig i en farlig relation, eller har tagit sig ur en farlig/förgörande relation. Sedan finns det många ...
-
Vill påpeka att denna text handlar inte om de människor som har valt att leva i fria relationer. Eller riktar sig till dem som mår bra av ...
2 kommentarer:
" Gone For Ever"
Är en verklighet även om döden inte för bort en människa ur ens närhet.Det känns dina rader.Tänker ofta på att bottna i sig själv och vara kvar.Viktigt!
Vackert! Sorgligt.Fint....
Skicka en kommentar