Neborskys modell

En forskare vid namn Robert Neborsky har föreslagit en modell för hur olika känslor,
hos hatfulla män kan ha uppstått under männens barndom.
Nebrosky använder den traditionella ryska dockan - som innehåller ett varierande antal mindre dockor innanför det stora skalet - som en metafor.
Hatets känslomässiga utveckling kan ske i olika lager.
Den minsta dockan är själva kärnan i oss, som vi föds med.
Den innehåller förmågan att kunna komma känslomässigt nära vår mamma i första hand,
och förmågan att kunna utveckla och behålla starka band med mamma och pappa.
Nebrosky menar att om barnet inte får komma känslomässigt nära
båda eller någon av föräldrarna (eller någon annan vuxen person )
 uppstår en kolossal inre smärta,
som till en början förstås är ordlös.
Smärtan skapar en stor sorg inom det lilla barnet.
Ur detta kan uppstå en stark vrede som kan innehålla olika vedergällningskänslor.
 ( " Du gav inte mig det jag verkligen behövde.
Jag fick inte det jag behövde från dig.
Jag är arg på dig mamma.
Du kontrollerade mig för mycket, jag fick inte leka med de andra barnen.")
Omedvetet lagras detta, utan språk,inom det lilla barnet.
Men ju äldre barnet blir, desto mer medvetet blir det om vad det inte fått uppleva
 och jämför sig med andra barn.
Barnet kan kan skapa olika tankemässiga föreställningar
om vad som skulle krävas för att det skulle slippa känna som det gör,
dvs känslor av övergivenhet,ensamhet och rädsla.
Och så kan barnet utveckla olika negativa tankar : " Hoppas att hon dör snart".
"Hoppas hon blir sjuk  ".
Skuldkänslorna över att tänka så negativt om sina föräldrar växer under uppväxten.
Samtidigt tvingas dessa barn leva med och acceptera att deras föräldrar
fortsätter att nonchalera dem,beter sig illa mot dem, trycker ner och kontrollerar dem.
Eftersom ett barn inte klarar sig undan sin vårdgivare förrän  det är en ung vuxen som gör uppror.
Som vuxna kan dessa män återupprepa sitt barndomstrauma
genom att välja kvinnor som påminner om deras mammor.
De dras till den typ av kvinnor som de omedvetet eller medvetet känner igen,
deras tidiga känslomässiga rollmodeller.
Det innebär inte  att de fyra männens kvinnor är kopior av deras mammor,
utan att det är känlomässiga  minnensfragment som dar igång männens hat.
Och genom att göra så fortsätter de att bestraffa sig själva om och om igen,
omedvetna om den vrede de bär på inombords som blossar upp i samspelet med kvinnor
som omedvetet eller medvetet påminner om deras mammor.
( Men det kan också gälla deras pappor eller någon annan person
 som stod dem närmast under spädbarnstid och uppväxt.)
Därför kan enligt Nerborsky vuxna män tycka att deras mammor kan dö,deras kvinnor likaså.
Inom dessa män har lagrats känslor som snabbt kan aktiveras
och ta sig uttryck som gestaltar den vreden över att de som barn
inte fick komma mamma  ( eller pappa, i vissa fall )  nära.
Det sker i form av snabba utfall,snabba kränkningar, snabba hot och slag.
Hatet kan alltså skapats inom dem då de var barn
men det fortsätter att späs på då de i vuxen ålder går in i relationer med kvinnor.

Följande situationer utlöser hatet hos de fyra männen.

Kvinnan har en avvikande åsikt.
Mannen känner sig avvisad.
Kvinnan vill förändra relationsbalansen.
Mannen tror att kvinnan vill göra slut.
Mannen känner sig kritiserad.
Mannen känner sig ifråga satt.
Mannen känner sig avslöjad.
Mannen känner sig utanför och ensam.
Mannen känner sig mindervärdig.

En jämförande studie gjordes med män som var hustrumisshandlare  och män som inte var det.
Männen fick titta på videofilmer där relationsscenarion visades,
och de fick sedan tillsammans med testledaren uttrycka i ord vad de upplevde och tänkte.
De män som hade misshandlat sina fruar var mer benägna än de övriga att överdriva,
att dra godtykliga slutledningar och se saker antingen i svart eller vitt.
Slutsatsen man drog av studien var att män som är våldsamma mot kvinnor
tänker annorlunda än andra män.

All text återgiven ur boken : Varför hatar män kvinnor som älskar dem ?
Skriven av Eva Ruisz.