Att Skapa Sitt Eget Lidande

De hatfulla männen ingick ingen förlovning med mamma eller pappa.

Ingen av de fyra männen visade intresse
för att utforska sin partner annat än i början av relationen.
Männens själviska beteenden styrde det gemensamma livet.
De hade till synes inga problem med att vara åtskilda från sina kvinnor,
dvs de uttryckte ingen längtan när de var ifrån varandra
och heller ingen särskild glädje vid återföreningar.
Männens beteende var representativt;det upprepades trots att deras partner
om och om igen kommunicerade att det fanns
ganska mycket i männens beteende som skapade otrygghet.
Samtliga dessa fyra  män  har enligt kvinnornas berättelser
helt klart genomlevt en barndom med ganska stora känslomässiga brister.
Om barnets känslomässiga och fysiska behov
 inte tillgodoses kan man som vuxen få följande problem.

Låg självkänsla . Man får stora svårigheter att hantera stress,
dålig självkontroll och problem med att reglera känslor.

Svårigheter att behålla och utveckla djupare relationer.
Man drar sig undan och opponerar sig mot personer
 som på ett känslomässigt omedvetet plan i hjärnans minnesbank i stunden
 representerar de upplevelser man hade i barndomen.

Ett osocialt beteende i nära relationer.
Ett  antisocialt beteende.Man bryter mot vedertagen moral och lagar.
En benägenhet att lösa situationer med aggressioner och våld.
Ett bestraffande beteende.
Bristande tillit. Man har svårt att komma andra intimt
eller känslomässigt nära och att visa känslor.
En pessimistisk livsinställning. Depressiva drag.
Bristande empati och brist på skuld  -  och skamkänslor .
Besatthet - av mat, sex eller droger.

Att skapa sitt eget lidande

Anknytningsstörda män har en tendens att på ett omedvetet plan
söka återskapa de situationer de har lidit mest av i livet.
De skapar alltså sitt eget lidande, trots att de inget hellre vill än att slippa fortsätta lida.
De har lidit hela sitt liv och fått kämpa för att överleva och försöka anpassa sig till sina föräldrar.
De vill ha kärlek,de vill uppleva en nära parrelation där de känner sig trygga och sedda,
men kan inte uppnå detta eftersom de bär på trauman
från den tid i livet då de skulle ha fått uppleva känslomässig trygghet.
På ett intellektuellt plan vet de hur de ska uppvakta en kvinna
och de vet vilka beteenden många kvinnor finner attraktiva och " manliga ".
Detta har de kunnat läsa sig till eller lärt sig genom att betrakta sin omgivning och ta efter,
dvs härma hur andra män beter sig.
Problemet för dessa män är just den inre kampen mellan förnuft och känslor.
De vill ha en fungerande relation, men när de äntligen har nått sitt mål
 måste de rasera allt de har byggt upp.
Inte heller detta sker dock  på ett förnuftsmässigt plan utan på ett omedvetet känslomässigt plan.

All text är återgiven ur Eva Rusz bok:
Varför hatar män kvinnor som älskar dem?