Bara En Dröm...

Jag drömde i natt.
Att jag kom in bakvägen in i ditt hus.
Du bodde i ett litet rött  trähus
Det var tomt därinne.
Jag hörde dina fotsteg,
då du kom och var utanför på väg in i  huset.
Kände en glädje i att jag kunde fortfarande känna igen dina fotsteg,
så här långt efteråt.
Men sedan var det bara skräck -  känslan.
I drömmen.
Att jag satt där  inne i  ditt hus och att du skulle upptäcka mig,
och visa din kyla och hat sådär som i verkligheten.
Och säga vad fan gör du här, du ska inte vara här.
Jag letade efter en flyktväg genom ett fönster.
I drömmen.
Innan du skulle upptäcka mig.
Den där längtan innan av att höra dina fotsteg som en glädje.
Och sedan skräcken för din kyla och avvisande.
Precis så som det var med dig hela tiden,
att jag trodde du var den jag mötte ifrån början.
Men den du egentligen var,den som visade sig mer och mer.
speciellt  i sista faserna i ditt krigande.
Då helt öppet.
Utan nåd, kärlek,värdighet och respekterande.
Det var bara en dröm i natt,
att jag utsatte mig för dig igen.
Jag ska aldrig glömma din kyla,ambivalens och missbruksrelaterande
allt som var du,
och som jag aldrig vill möta i  en annan människa igen.
Den kylan som du bär som en sköld,
och ingenting av kärlek finns där inunder.
Det vet jag ju idag,efter dig,efter ditt krig.