Inlägg
(Vi säger ingenting).Vi raderar ut allt som var.
För nu går jag vidare.Nu flyr jag vidare.
Som jag alltid gjort och kommer att göra.Vem bryr sig?
Inte jag.Inte jag i alla fall.
Och om du gör det så får du skylla dig själv.
Inget var skrivet i sten att just du och jag skulle hålla ihop.
Nej ingenting betydde någonting.
Du var och är bara en av alla på min väg.(En av alla kickar).
På min missbrukare-väg genom hjärtan kroppar och själar.
Genom "relationerna".
Relationerna som betyder ingenting mer än en tid och utan betydelse för mig.
För mig.För jag måste må bra.Jag måste ha det jag behöver.
Jag måste ta.Ta för mig om någon dyker upp eller jag jagar.
Och ingen jag menar just ingen "människa" betyder mer än någon annan.
Det ska du veta(Och vet).
Ja du vet efter allt.Efter allt som var med mig.
Efter allt som var .Efter allt som blev.
Blev mitt sjuka drama med dig och kärleken.Kärleken som är en psykos.
Ja eller kanske snarare ett inferno som jag skapar ut mitt vansinne.
Det där vansinnet som är jag.Som är min tomhet.
Det blir alltid ett drama.Med vem som helst.
Vem som helst av de kickar jag söker.Då och då för att kicka upp mig.
För att bli älskad.Om jag nu blir det.
Ja det vet man ju aldrig.För det kan ju bli att jag söker fel sort.
En som är som mig.Lika kall.Lika tom.
Lika nollställd.
Lika egotrippad.
Nu går jag.(Nu flyr jag)Nu "går jag vidare".Ja nu går jag vidare.
(Till en ny vem som helst).Till en ny den "rätta".
Den rätta kicken/ den rätta trippen.
Ja nu går jag vidare.Efter mitt krig emot dig,kärleken och "relationen".
Ja du var och är vem som helst för mig.
Det som alla som jag söker är för mig.För mig och mitt sex kärleks och relationsmissbruk.
Relationen med dig som bara var ett missbruk av dig.Ja det kan jag säga nu efter allt.
Då jag har kickat upp mitt ego av dig.Och då du har gett allt du kunde.
Du kunde inte lyckas med mig som jag sa.Som jag sa nu efter allt.
Och du gav inte mig det jag ville ha och behöver.
Och jag vet att det finns ingen "människa".
Som kan fylla upp mitt tomma ego.Ja jag vet det.
Men det visste inte du när jag sökte just dig för kärleken och "relationen".
Nej det visste inte du.(Men det visste jag).Jag egoisten.
Jag behövde dig just då just där i mitt grandiosa egoliv.
Min tomhet behövde fyllas.
Jag sade då när jag sökte dig att jag aldrig hade fått uppleva kärleken och en relation i mitt liv.
Jag sade att du och jag kom från den stora tomheten.Då när du och jag möttes.
Jag sa att det hade aldrig känts så här.
Så där i ruset av dig och din kärlek.
I den där kicken av varandra.I ruset av förälskelsen.
Den där känslan som alltid går över för mig.
Och som jag sade en av alla de gånger som jag avvisade dig.
Avvisade dig och din lust och vilja till mig i all din attraktion och passion för just mig.
Allt det där som för mig bara är mitt missbruk av den som kan älska just mig.
Ja jag sade då den där gången.
Att ingen kvinna kan jag känna mig attraherad av för en längre tid.
Ja jag är ju en sex och kärleksmissbrukare och det vet jag så väl om.
Men det visste ju inte du då du mötte mig.
Du trodde ju att jag var den där fina "människan".
Den "fina" den som är en kick för mig att känna mig som.
Då när jag behöver någon vem som helst som kan roa mig för en tid.
Och som jag kan kicka av som den missbrukare som jag är.
Och som jag alltid kommer att vara för kärleken den är bara en illusion.
En lögn och ett bedrägeri.Och som kväver mig och kräver något av mig.
Som jag inte har.
Och det visste jag.
Och kärleken är någonting som jag aldrig har trott på.Och aldrig har trott att den finns.
Och den kärlek som jag ibland söker för jag tror att den kan få mig till att känna mig som någon.
Någon annan.
Någon som får mig att må lite bättre än vad jag gör.
Men som till sist bara får mig till att hata den " människa" som kan älska mig.
Jag hatar så mycket och det jag hatar mest av allt det är kärleken.
Och den där attraktionen den som jag alltid hånar och föraktar.
Föraktar den " människa" som kan känna så.
Så mycket.Så mycket för mig.
Jag sökte just dig för den tid då det passade mig att spela min relationsteater med just dig.
Och nu är kickarna över av mitt drama med just dig.
Ja nu går jag vidare som om ingenting har hänt.Och du kan bara dö nu.
För jag är inte attraherad av dig längre.
Och du tråkar ut mig med alla dina krav och påståenden om mig.
Ja du får mig till att känna mig som den där nollan.Den som jag vet att jag är.
Men som jag aldrig skulle erkänna för någon annan människa..
Du såg allt av mig och därför måste du bort nu.
Jag behöver någon som kan få mig till att känna mig som någon.
I alla fall för en tid.Ja jag vet att jag spelar ett spel.
Och att jag använder mig av intimiteten som en maktarena.
Den arena i livet där jag kan spela upp den där grandiose och känna mitt ego intakt.
Och när jag är klar med den som jag har spelat mitt relationsdrama med.
Den som jag har knäckt ned till min botten.
Den botten dit jag alltid kommer.Den botten som är jag.
Då måste just den "människan" bort.
Ja bort för en tid tills jag har hittat en ny den "rätta".
Den rätta kicken den rätta trippen.
Nu har jag lekt färdigt med just dig.Och nu hatar jag dig.
(Så som jag innerst inne har hatat dig under hela "relationen).
Det hat jag alltid bär inom mig och agerar ut emot den "människan" den som kommer mig nära.
Och den som kan älska mig.
Jag lyckades inte knäcka dig för all framtid.Du var för stark för att dö av mig och mitt hat.
Trots din sårbarhet.Din vidriga sårbarhet som jag föraktar hos varje "människa" som kan visa den.Som jag alltid hatat den som dreglar av sin känslighet.
Men visst vet jag hur jag har hållit på.- Jag kan inte ha en relation.
Men jaga vidare efter vem som helst för mitt sex och kärleksmissbruk.
Ja det kan jag och det gör jag nu.
Och du ska inte hindra mig på min missbrukare-väg.
Och du kan inte hindra mig.Jag gör som jag vill.
Jag tar och jag drar när det passar mig.
Jag vänder dig ryggen där på botten.
Dit jag knäckte ned dig och kärleken och "relationen".
Det är där jag är då jag mår som bäst i mitt egoliv.
Då när jag har raserat allt som ingår i en "relation".
Det är där jag flyr.- Ja jag är så här.- Ja jag vet att jag är destruktiv.
Ja jag vet att jag har gjort dig så illa som man kan göra.Och jag vet hur du lider nu.
Och jag vet hur full av hat som jag är för dig och ditt lidande.
Det lidande som jag skapar och det enda jag kan skapa i en "relation".
Vi säger bara hejdå.Jag har gått vidare.
Jag vänder dig ryggen nu.
Och du ska veta att jag bryr mig inte ett dyft hur det går för dig nu.
Du kan dö nu.
Där i din smärta och sorg över mig.
Och det är det som var och är mitt mål med en relation.
Att rasera allt och sedan gå vidare med mitt ego intakt.
Man måste vara en egoist och tänka på sig själv.
Sa den grandiose egoisten.
Utan åtagande ansvar ånger sorg smärta respekt eller värdighet.
I avsaknad av all kärlek nåd och omtanke och djup.
Den som alltid går vidare.
Som om ingenting har hänt.
8 kommentarer:
Just så är det, den ene flyr, för den har aldrig fel, den andre våndas, lider och får med mycket arbete framför sig försöka komma tillbaks till livet.
Ett objekt är endast ett objekt, inget mer, därför finns heller inget behov av att rättfärdiga sitt egna beteende inför detta betydelselösa objekt.
Känslolöst och brist på empati inför objektet som använts klart, nya spännande objekt väntar bakom hörnet och lyser klarare för den objektsökande utnyttjaren.
Det gamla objektet har passerat bäst föredatum sen länge och tas inte någon som helst känslomässig hänsyn till. Dumpad och färdigäten.
En ny fars startar och allt går i repris fast med nya ännu inte uttjänta objekt. Fulla av livssyre för den som vill suga ut deras livsnäring för att ännu en gång få fyllas av andras energi, omtanke, intresse, glädje, förhoppningar och lite till. När det nya objektet har sugits ut återstår endast en dumpning och allt börjar om från början ännu en gång. Så tröstlöst, ytligt och meningslöst kan det tyckas men kanske inte för objektsökaren och denne,as inre behov som aldrig kan tillfredsställas i någon form av relationsfördjupning.
Jag säger,tragiskt för den objektsökande men ännu värre för den som verkligen älskade denna,a då återhämtning ifrån en livsutsugning tar mycket energi på grund av allt galet som blev dumpat på den som inte har en objektsyn i en relation.
Nej, något gott avslut med ansvarstagande och förståelse, förklaringar över outredda händelser kan det aldrig bli tal om, för den objektsökande finner ingen som helst anledning att behöva ta ansvar eller förklara sig över sitt egna beteende.
Tänk om blixten kunde slå ner i en sådan fullständigt ansvarsbefriad person för att denne,a ska bli medveten om sig själv och sina handlingar gentemot sina medmänniskor. Önsketänkande...
Att bli medveten om att du inte hade något äkta värde för objektsökaren innebär för dig att bli oerhört djupt sviken, kränkt, tillintetgjord, sårad in i märgen
och det värsta är att det BERÖR inte känslomässigt den människa som
valt ut dig som objekt i sina inre behov. Denna visshet är det svåraste att klara av att bära.
Dina inre kvaliteter nyttjades enbart för att sugas ut, att ge tillbaks i form av sann och äkta kärlek, vänskap existerade inte
därför att du inte betydde någonting djupare för den som behövde dig just då i sitt liv.
Denna vetskap är vidrig att utstå och härbärgera men så är sanningen. Att bli utnyttjad är en fasa även för objektsökaren som flyr fältet när det inte finns mer att utnyttja, framförallt mentalt. Sanningen brukar hinna ikapp och det hoppas jag att den gör inom en snar framtid även för "haren" som springer vidare i sitt sökande efter fullständig bekräftelse i sitt varande.
Ett ofrånkomligt uppvaknande vore på sin plats, jag önskar så för alla bär vi ansvar för oss själva och andra.
Offerrollen är tacksam att spela men så trist att gå genom livet utan ansvarstagande för sig själv och andra.Nej tack säger jag.
Nej och åter Nej!
Självklart är det så som du skriver,
du blir kallad för offer, en projicering ifrån den människa som spelade på sin utsatthet, känslighet, sökande efter gemenskap o.s.v i alla de varianter. Det som objektsökaren hade lagt beslag på som individ kastas nu över på dig för du är inte användbar längre och vem vill vara med en stackare, en olycklig själ.
När objektsökaren har sänkt dig till samma nivå eller lägre i nedstämdhet då får denne,a ingen näring längre och då är det dags att söka sig ett nytt näringsfullt objekt att dansa kring.
Det känslor som objektsökaren visar i sin sorg är egentligen en förlustsorg över att mist sitt bekräftande objekt. När godispåsen är slut och kiosken är stängd för ytterligare praliner.Då kommer själagråten, jag vill ha mer!
Den tomma påsen slängs i blint raseri och naturligtvis känner sig objektsökaren orättvist behandlad för det är du som är skuld till att ni inte fungerade ihop, du är allt i negativ bemärkelse.
Nej, det finns inget behov av förklaringar, gottgörelse eller någon förlåtelse ifrån objektsökarens sida, istället blir du tjatig, opålitlig, "sjuk" om du vill få svar på dina frågor.
Vän går att vara om du lägger allt det gamla bakom dig och slutar upprepa dig om det som varit.
Gör som strutsen, stoppa huvudet i sanden, det har aldrig hänt.
Objektsökaren ställer alla villkor för en s.k. vänskap, du har inte en suck. Partner eller vän, objektsökaren behandlar båda lika
ovärdigt. Alltså går det heller inte att bli "vän" men det förstår objektsökaren inte i sitt känsloliv då fördjupning inte kan ske till människor. Vikänslan är mycket ringa inom objektsökaren, den är främmande och hotfull för den innebär begränsning för utsugaren. Att gå genom livet och aldrig förstå hur det kommer sig att livet aldrig blir gott i en relation till en annan människa bör vara frustrerande och skrämmande för den personen men så kanske det inte känns för den som är sammansatt på så vis?
Förståelsen till sig själv är diffus, svårfångad och ohanterbar,
att vända sig inåt och rannsaka sig själv verkar omöjligt för objektsökaren.
Vi människor är olika och nu har jag vetskap om hur en missbruksperson fungerar, alla som har ett beroende utvecklar ett likartat beteende som är allt annat än gott och jag säger
Nej Tack till denna sortens människa i min gemenskap men det var mycket dyrköpt och den kunskapen kunde jag varit utan men nu blev det inte så och det får jag acceptera fast att jag stundom kan gå upp i atomer av att jag hoppades på en förändring till det bättre som aldrig kan ske då objektsökaren inte vill förändra någonting. Många år som förflöt i den nedåtgående spiralen därför att mina känslor var starka, alldeles för starka till den människan som verkligen kunde manipulera och dupera mig.
Nu ser jag med andra ögon och i sinom tid så möter jag förhoppningsvis en människa som har ett äkta intresse för mig men jag har ingen brådska!
Jag har förändrats till det bättre vill jag påstå utan att förhäva mig. Endast jag själv kan ta beslut vad som gäller mig och det känns skönt!Jag behöver inte fly ifrån ett ansvarstagande, gu va gott.
Din,min och andras upplevelser som har gått igenom en missbrukspersonlighets beteendemönster uttrycker oss lika.
Det var det värsta och det kunde vi gott varit utan för vem vill bli dränerad på all energi för att "trösta" och finnas till för någon annan som endast använder oss för att få stå i centrum i sitt egna varande. Ingen vill jag påstå. Objektsökaren söker inte kärlek utan istället medkännande, medlidande, förståelse i första hand för sig själv. Det bygger inte på vuxenkärlek med allt vad det innebär. Därför finns heller inget ansvarstagande inför partnern eller medmänniskan, allt går ut på att bli bekräftad utan att behöva ge något tillbaks.
Detta är fasansfullt att ta till sig därför att i den vetskapen blir du själv betydelselös inför den du älskat/r. Rena rama känslomässiga tortyren men det är the realty. Efter en sådan smäll tar det tid att repa sig inför faktumet att allt som du gjort för den andre egentligen inte hade någon BETYDELSE. Aj, aj, det smärtar.
Som gåva som du uttrycker det är hästjobbet som väntar för att du åter ska bli någorlunda mänsklig och ska kunna förankra inom dig själv att ALLA människor inte är energitjuvar, att våga lita på människan ännu en gång. Mycket svårt men det kommer efterhand att komma till insikt att det är objektsökaren som är boven i dramat, inte också alla andra.
Om jag nu med min kunskap kunde dra klockan tillbaka så skulle jag gärna göra det men det är helt omöjligt, därför får jag komma överens med mina misstag och se framåt till ljusare tider där en positiv livsinställning råder mellan mig och människor emellan.
Ett gott liv utan en sabotör som driver mig till vansinnets brant!
Så har jag beslutat, skönt.
Jag hoppas att andra också vill komma till det beslutet inom sig själva fast att de just nu kanske sitter mitt uppe i smeten med en fullständigt ansvarslös människa som partner, vän, släkting eller annan familjemedlem.
Omogna människor som ser sig själva som universums centrum är och förblir onåbara, det finns inget att göra åt deras beteende om de själva vill få fortsätta sin redan utstakade livsbana.
Ännu en gång, nej tack för mig fast att det svider inombords att jag var så betydelselös inför den människa som jag verkligen värnade om i alla väder. Ett otroligt svek som inte går att beskriva i ord.
Se framåt med befrielse är mitt nya motto!
Tack för inlägg och kommentarer. Värsta resan och kostade mig livet.I relationen som tog allt fokus och efter som höll på att knäcka mig i all smärta sorg och vanmakt.Dessa individer behöver aldrig stå till svars om de inte tillfrisknar och söker hjälp seriöst och ansvarstagande.Ingenting man kan sitta och vänta på angående personlighetsstörning såsom narcissist eller psykopat.De förgör kärleken möter nya objekt och flyr alltid.Att ge upp allt hopp vilket är den illvilliges mål när denne slutat att spela sin kärleksteater och visar den kalla och sluga tyrannen bakom förförelsemasken.När man knäckts bit för bit då kastas man bort som en trasa.Och då mår den störde bra.Ni skriver alla om samma erfarenheter och det är hemskt att inse hur dessa sjuka individer lyckas knäcka sitt väl utvalda objekt.En stark medveten person tillitsfylld och med ömhet och kärlek som bryr sig om.Ställer man krav då kallas man dominant och krävande.Kämpa på i efterarbetet om ni kommit ut levande ur dessa störda individers sjuka nät.
Tack och tack igen.Allt klarnar nu då jag läser dina texter.Vaknar bit för bit efter ett krig emot allt som ingår i en relation.
Missbrukaren och förgöraren i ett nötskal går alltid vidare.
Kram och all lycka till dig.
Hej nu klarnar det mesta inom mig.
Jag missbrukaren som du beskriver så bra.
Jag har börjat gå i programmen för missbrukare som finns.
Och jag går igenom gottgörelsen nu till alla dom som jag har skadat och gjort illa.
Vi gottgjorde alla så långt det var oss möjligt utan att det kunde skada dom eller någon annan.
Och jag vet att det finns någon som inte kan förlåta mig med all rätt.
Den skadan som jag tillfogade som den egoist och narcissist som jag är går aldrig att reparera.
idag så är jag glad för att den kvinnan har den styrkan hon har och att hon reste sig efter mig från botten där hon hamnade efter att ha varit med om mig.
Kram och all lycka och kärlek till dig.
Mycket bra beskrivn
ning som du skriver här i detta inlägg.
Man upphör aldrig att förvånas över dessa störda individer som agerar som du skriver.
Kram och tack du och ni alla som beskrivit värsta resan.
Att möta ett stort kallt och tomt ego.
Skicka en kommentar