Goda människor
är sällan misstänksamma:de kan inte föreställa sig andra göra saker
som de själva är oförmögna till;de accepterar vanligen
att den odramatiska lösningen är den rätta och låter saken bero.
Den normala människan har dessutom en benägenhet att föreställa sig
"psykopaten"
som en person lika monstruös i sin yttre framtoning
som han är i sinnet,
vilket ligger ungefär lika långt från sanningen
som det överhuvudtaget går att komma....
Dessa det verkliga livets monster
såg ofta normalare ut
och de uppträdde
också på ett normalare sätt jämfört med sina bröder och systrar
som faktiskt var normala: de gav en mera övertygande bild av dygden
än själva dygden gjorde - på samma sätt som ögat uppfattade
att rosenknoppen av tyg eller persikan av plast var perfektare,
mera som förståndet tyckte att en rosenknopp eller en persika borde se ut,
än de ofullkomliga orginal varifrån de hade avbildats.
William March,
The Baad Seed
"Det onda arvet",
övers, Gemma Snellman.
Ur boken Psykopatens värld.
Utan Samvete
Skriven av Robert D Hare.
Prenumerera på
Inlägg
Kommentarer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är många människor som befinner sig i en farlig relation, eller har tagit sig ur en farlig/förgörande relation. Sedan finns det många ... -
Vill påpeka att denna text handlar inte om de människor som har valt att leva i fria relationer. Eller riktar sig till dem som mår bra av ...
4 kommentarer:
Har svarat men tryckte på fel knapp därför kommer här ett kort inlägg.
Då den som bär en falsk mask av kärleksfullhet men inte kan känna dessa känslor inombords skapas hos denna människa en avundsjuka mot den människa som har dessa känslor integrerade inombords. Om jag inte får eller kan känna kärlek därför ska du heller inte få göra det!
Alltså förgör den falske sin kärleksfulle medmänniska på grund av avund och hämndbegär till dessa känslor som inte finns hos den falske i sitt själv.
Kan det vara så eller har jag helt fel i min tro? Eller vill och önskar den falske kärleksfullhetens bärare att alla ska efterlikna dennes inre känsloregister? Sin brist...
Svar är välkomna!
Svårt att säga men att använda en annan människa enbart som ett objekt för sina egna behov och drifter för att sedan dumpa när som haver.Het i avsaknad av kärlek och empati för den som utnyttjats klart.
Man blir inte bara utbytt i slutet av kärleksrelationen.Otrohet är ett av de maktmissbruksgreppen en psykopat utövar.Under relationen just för att skada och kränka,samt utöva makt och kontroll.De bär på ett hat och förakt som inte går att förstå,före man mött detta.Och just i kärleksgreppet där man självklart tror att man mött kärlek, av den som utger sig för att vara och vilja det.Psykopaten är en slug förbrytare, som läser av och tar vad han eller hon vill ha, för att sedan fly fältet när det är uttömt det som skulle tas missbrukas och förbrukas. Helt utan empati för sitt uttömda offer.Det är ingenting man kan förstå innan man hade oturen att möta en lögnare och svikare på alla plan.Det viktigaste som du lycka skrivit om, är att möta en terapeuft som har stor kunskap om just psykopater.Eftersom skuld och skam som psykopaten triggar och projicerar på sitt nedkörda objekt.Är livsfarligt att möta en gång till om man lyckats ta sig ut ur greppet.En psykopat kan bedra vem som helst. Mot ondskan har vi inget skydd, men kunskap som lycka skriver är stärkande och livsviktig.Dessa lurendrejare ska sättas dit inte offren.Psykopaten kan härja fritt och begår sällan eller aldrig självmord.Men det gör dess offer om man inte orkar eller lyckas ta sig ut ur greppet eller efter relationen.Orkar ta sig upp igen.Tack återigen för ditt inlägg !
Läst alla dina skarpa texter nu,och allt klarnar.
Tackar för din blogg mycket konstnärlig och vacker dessutom
Skicka en kommentar