Poem

Symbiosen är allt, beroende.
Andas samma luft, brukar samma luft.

Vi, är en tanke.
Ett löfte.

Stenarna jag kastar ut i det grumliga vattnet försvinner
hastigt ur sikte. Slukade och glömda.

En glimt av ett minne.
Hur det var att vara vi, för länge sedan.
Att söka efter den som inte vill bli funnen.
En glimt av det glömda.

För liv fortsätter bara där förutsättningarna ges.
Den rätta formeln.
Turordningen är avgörande.

Skriven av O Berggren.