Nu minns jag den där ryggtavlan.
Din ryggtavla det enda jag minns av dig,och ser av dig alltid.(Ditt vapen).
Att alltid fly.Du visade den redan då i början i all din förförelse.
Du höll ett tal för mig och jag minns den där spänningen och överraskningen.
Att du ville mig så mycket.Och efter att du hade hållit ditt tal,
så bara gick du iväg.Och jag minns att jag tittade på din ryggtavla.
Och att jag tänkte att varför går han iväg nu.
Nu efter alla de där stora orden.(Symboliskt).
Med allt facit i handen idag.
Och nu minns jag alla de där stressade telesamtalen med dig.
Alla timmar och dagar som gick åt till dig och alla dina problem med dig själv och "relationen".
Du kunde aldrig bara vara.Och projicerade ut all din osäkerhet och ångest konstant över mig.
Aldrig här aldrig där.All denna tid som gick åt för att försöka reda ut alla problem med dig.
Dina skapade problem utifrån ditt grandiosa vansinne.
Jag minns all frustration och då jag ringde till din mobil,för att prata ut som vanligt.
Jag pratade med dig och du hade så bråttom,och skulle iväg jämnt.
Som om du alltid gick på sidan av en motorväg,man hörde aldrig din röst riktigt.
Den försvann och bröts,hela tiden,av din ständiga dåliga täckning.(Symboliskt).
Jag fick aldrig tid,din tid att tala i lugn och ro.
Men själv fick du timslånga samtal,då du behövde det.
Då du hade nån bakfylle ångest eller annan typ av kval,
Alla dina kval och alla dina problem.
Eller de ständiga komplikationerna du alltid ställde till med,
Och skyllde på mig att jag inte var dittan och dattan.
Och jag hade problem med att inte kunna ta din ambivalens och ditt avvisande.
Allt det som du kör med den kvinna som är där med dig.
Och som du knäcker ned alla av till botten.
Din botten som du aldrig går ned dig själv till på egen hand.
Och stannar kvar där med dig själv.
Och gör upp med allt ditt egoistiska vansinne.
Och nu minns jag det,som du var,du sprang alltid,du gick aldrig i lugn och ro,
aldrig på plats aldrig där.Du gick nästan aldrig brevid mig,och om du gjorde det,
och om du då råkade som av en händelse hålla i min hand,så släppte du den snabbt,
då vi mötte någon,och nu vet jag ju varför.
Du var någon annan stans konstant.
Aldrig här aldrig där.
Prenumerera på
Inlägg
Kommentarer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är många människor som befinner sig i en farlig relation, eller har tagit sig ur en farlig/förgörande relation. Sedan finns det många ... -
Vill påpeka att denna text handlar inte om de människor som har valt att leva i fria relationer. Eller riktar sig till dem som mår bra av ...
5 kommentarer:
Hej lycka!
Nu inkommen efter en härlig cykeltur i vårvädret och med din text Till dig som aldrig var där har mitt glada humör stigit några grader till.
Tänk vad din upplevelse av första mötet ger en återblick av mitt första möte. Redan där var det redan bestämt av den personen att fånga in mig i sitt nät fast att jag inte begrep ett dugg! Att fånga in mig betyder att jag egentligen var helt ointressant som människa för jägaren men var behövd som ventil för vederbörandes behov av att ha någon att få använda som lyssnerska och en blivande jättecontainer för alla inre problem som poppade inombords och längtade efter att få dumpas över relingen till någon som kunde härbärgera all smärta, misslyckanden, övergivenhetskänslor, ilska och uppgivenhetskänslor.
En gång fik jag höra - Min partner ska kunna stå upp i alla lägen.
Där skulle jag frågat mig själv om det verkligen finns någon människa som kan vara så stark att hon alltid kan stå upp. Mitt svar är nej och där skulle jag redan avslutat men jag var ju redan skjuten! Naiv, oerfaren och godtrogen det var min brist då jag mötte en erfaren människa som drog nytta av min okunskap i en så destruktiv miljö som bjöds mig.
Som du skriver, dina timslånga samtal, åratal av lyssnande att vara en pålitlig, stark partner som förväntas acceptera, respektera och ta hänsyn till den utnyttjandes känslostormar utan att få falla ihop, visa svaghet, behöva få svar på frågor utan att få ett äkta och sant svar.
Det knäcker till slut och då bemöts man av förakt.Förakt över att inte längre orka, vilja vara en god lyssnerska och sopstation.
Alltså var det inte kärlek i en partnerrelation jägaren sökte i första hand utan något helt annat. Någon som kunde ta emot alla klagor. En "klagomoster" att få ha vid sin sida som kunde ta emot all självupptagenhet. Barn brukar krama sin nalle och få tröst av den om de är ledsna men en missbrukspersonlighet jagar istället en vuxen människa som kan användas som "klagonalle".
Du har helt rätt, den person som du föll för var inte äkta intresserad av dina tankar, känslor, förväntningar, drömmar, din kärlek, det var därför personen aldrig var där för dig eller stod upp för dig.
Du var till för den personen.
En envägskommunikationsrelation!
Detsamma för mig som inte begrep bättre men nu gör jag det och jag känner mig befriad över att jag nu sett igenom dessa personligheter. De kan jaga och skjuta hur mycket de vill mot mig för jag är nu immun mot deras kulor. Jag är fri ifrån människor som endast har sig själva framför näsan och det är stärkande.
Ingen repris på någon jägmästare
där jag är villebrådet tas emot.
Mycket ska man vara med om innan polätten trillar ner men nu har myntet trillat ner med ett PLING!
Till dig som aldrig var där..du missade poängen med livet, att vilja väl, välvilja att vilja älska och bli älskad.
Detta gäller om du inte har förvärvat någon hjärnskada genom missbruk eller annan sjukdom som är obotbar.
Nu åter till vardagens bestyr med gott humör!
Ja du sätter verkligen ord på det som varit. Lite otäckt att man känner igen allt. Det blir nya Aha-upplevelser hela tiden. Just den där frånvaron hos partnern känner jag så väl igen. Den frånvaron och avståndstagandet samtidigt som personen ifråga anklagar den andre för att inte satsa på förhållandet. Hela tiden är man förvirrad och skuldbelägger sig själv. Man undrar vad man gör för fel och energin lämnar kroppen i takt med att man nästan utplånar sig själv i hopp om att få det att fungera. Ju mer man försöker desto mer skit får man ta.
Nu vet jag ju att jag bara var ett redskap men just när förhållandet pågår gör man allt som står i ens makt för att det ska fungera.
Ingen människa ska behöva bli behandlad på det viset men det händer varje dag. Din blogg är så otroligt viktig för dessa människor som drabbas. Hoppas att du håller igång den länge. För mig var den under en period ovärderlig.
Stor kram till dig.
Den där ryggtavlan det är allt kag minns efter den psykopaten jag mötte i stor kärlek, själsfrändeskapet vän m.m.Trodde jag,aldrig där för mig, elak sadistisk otrogen alkoholist sex och kärleksmissbrukaren i ett nötskal.Vidrig i separationsfasen hittade ett nytt objekt självklart målmedvetet.Allt för att utplåna mig och kärleken.Precis som du och alla ni som skrivit här beskriver mötete med det värsta man kan möta i kärleken.Allt var en lögn,och denna kalla ytliga sadist går omkring och sprätter nu i sitt alkoholistmissbruks liv med sina eller sitt kickobjekt ! Håller med den som skrivit att dessa galningar borde ej finnas ute bland normalfungerande människor.Som faktiskt vill tro på kärleken gemenskapen och är dessutom starka kapabla intilligenta människor till skillnad mot dessa tomma känslolösa galningar.Alla kapabla som missbrukas till botten av dessa illvilliga störda destruktiva dessutom farliga för ens liv och tillvaro !
Ja allt som en psykopat och eller narcissist utsätter den som älskat denne.Håller med om att en sån här individ borde ringas in och få stå för alla skador han eller hon gett i en kärleksrelation.Men man får hoppas att livet ställer denna fega människa och ansvarslösa destruktiva individ mot väggen en dag.Förr eller senare så slår någon tillbaka i någon svartsjukescen eller när psykopaten i sin kyla och inre latenta våld makt och kontroll behov.Driver den som älskar denne så långt i vanmakt.Att denne agerar på ett eller annat sätt.
Känner igen allt det du beskriver här i din blogg.
Usch man vill bara kräkas efter allt man fick av en egoist.
Själv går dom som sagt alltid vidare till någon ny.
Och man får aldrig tillbaka allt man gav eftersom kärleken är det som dessa grandiosa personlighetsstörda individer
är inkapabla till att ge och ta emot.
Jag har lytt dina råd och går numera till Tolvstegsprogrammen för medberoende.
Så djävla bra finns inget som slår dessa programm och möten.
Där har jag också mött många missbrukare som jobbar med sitt tillfrisknande och då får man verkligen möta skillnaden mellan en grandios personlighesttsörd missbrukare.
Dom kan ju inte tillfriskna och kan aldrig ge upprättelse och gottgörelse.
Eftersom de mår bra av att ha kränkt en annan människa.
Det är en kick för dom.
Kram och återigen tack för din blogg.
Skicka en kommentar