När spelet var slut

När spelen var slut,din teaterscen var ödelagd.
Åskådarbänkarna  stod tomma.
Ridån gick varken upp eller ner.
Strålkastarljusen hade alla slocknat en efter en.
Texterna hade tragglats om och om igen ur ditt välskrivna manus.
Ingen orkade lyssna längre,allra minst jag.
Du dök upp en dag med en ny skådespelerska,
du sa att ni inte hade mötts på "Din Teater",  men på en dejtingsajt.
Du var inte ens kär verkade det som.
Men det var lugnt sade du.Är du lycklig ?Frågade jag.
Du svarade som alltid på denna fråga.
Lycklig är man väl aldrig.
Du passade på att tala om hur dåligt allt varit mellan oss.
Jag tände en cigarett medan jag lyssnade på dina sedvanliga predikningar.
Allsmäktiga utlägg, varvat med nöjet, att ha fått in ytterligare en kil i mitt hjärta,som vanligt.
Jag läste om dig en dag  några år efter det sista samtalet,vad det stod, kan jag inte berätta nu.

Men ditt öde verkade utstakat.
Vilket det kanske är för oss alla?
Fast jag tror man har ett val,alltid!
Jag går förbi ,din tomma teater ibland,den har börjat se skamfilad ut.
Jag gråter lite sentimentaliska tårar,över tiden som var,det som inte blev....
Och jag kan inte tacka dig för någonting för vad du gav mig i "relationen".
Det enda jag minns nu är allt det du inte gav,och aldrig kan ge.