Prenumerera på
Inlägg
Alla kommentarer
tisdag 30 december 2014
måndag 29 december 2014
söndag 28 december 2014
lördag 27 december 2014
söndag 21 december 2014
lördag 20 december 2014
Kärleken.
Kärleken ger Livet mening,
den upphäver Döden;
när Kärleken försvinner
träder Döden in.
Michael Strunge
den upphäver Döden;
när Kärleken försvinner
träder Döden in.
Michael Strunge
torsdag 11 december 2014
måndag 8 december 2014
lördag 6 december 2014
onsdag 3 december 2014
tisdag 2 december 2014
måndag 1 december 2014
Kärlek Är
Kärlek är välvilja och den där känslan av ett givande.
Mycket lycklig över detta idag då sjukdom slog till utan förvarning hos en mycket nära anhörig.
Att sitta där vid sjukhussängen och känna samhörigheten runt den sjuka.
Alla andäktigt lyssnande till läkaren.
Jag kände mig svimfärdig av beskedet.
Och ångesten av nära döden känslan som redan finns och funnits under lång tid i mitt liv.
Men fokuset på det viktigaste är det som gäller.
Och så all denna kärlek som vi strömmar ut emot den som ligger där .
Kraften i den kärleken den är stor.
Mycket lycklig över detta idag då sjukdom slog till utan förvarning hos en mycket nära anhörig.
Att sitta där vid sjukhussängen och känna samhörigheten runt den sjuka.
Alla andäktigt lyssnande till läkaren.
Jag kände mig svimfärdig av beskedet.
Och ångesten av nära döden känslan som redan finns och funnits under lång tid i mitt liv.
Men fokuset på det viktigaste är det som gäller.
Och så all denna kärlek som vi strömmar ut emot den som ligger där .
Kraften i den kärleken den är stor.
söndag 30 november 2014
torsdag 27 november 2014
"Tror jag har något att säga"
P O Enqvist är en av Sveriges främsta mest lästa och översatta författare.
Eric Shuldt tillhör hans beundrare och i veckans avsnitt av "60" minuter talar han med Enqvist om teman som religion,erotik och ensamhet.
Eric Shuldt tillhör hans beundrare och i veckans avsnitt av "60" minuter talar han med Enqvist om teman som religion,erotik och ensamhet.
Erik Shuldt ställer också flera frågor som kretsar kring Enqvists beskrivningar av kärlek och sexualitet, och det svåra att skriva om detta.
- Erotiken har ett ögonblick av absolut stumhet som är mycket bra,
och som kanske är mötet mellan två analfabeter som bara känner.
Men den erotiska kontakten mellan två människor är nästan alldeles hopplös att använda ord till,
säger författaren.
Det leder också in samtalet på den religiösa upplevelsen.
- Den religiösa erfarenheten bottnar i en sensuell,erotisk erfarenhet och den är svår att beskriva.
Men människor som upplevt den vet vad det är, säger P O Enqvist.
Texten är återgiven ur artikel på kultursidan i tidningen Expressen.
26.11.2014 skriven av Johan Bengtsson.
Texten är återgiven ur artikel på kultursidan i tidningen Expressen.
26.11.2014 skriven av Johan Bengtsson.
lördag 22 november 2014
fredag 21 november 2014
tisdag 4 november 2014
lördag 1 november 2014
Novellskiss till Heroes,ett romanförsök
I
I will be king
And you
You will be gueen
- David Bowie,Heroes
Han rökte dagens första Marlboro.Han låg i sängen.Han kände sej tung.Det var som om huvudet fylldes av röken;den gjorde honom yr.Han hade inte sovit mycket.Det hade varit ytterligare en av dessa nätter,intensiv och planlös läsning av Blake och Marino,lakanen klibbiga,maniskt brevskrivande,sprit,förvirrade och lugnande promenader genom höstens nattstockholm.
Timmar av vanlig sömnlöshet.
Smulor på golvet.Fastnade på fötterna.
Framför backspegel.Tovigt hår,ångestblå halvmånar under de trötta ögonen,röda kanter.
Och skäggstubben hade trängt sig upp ur askhuden,tät och halvcentimeter lång.
Han blev inte ens rädd.På väg mot undergången och lika bra det,tänkte han.
Och när det kallklara vattnet stänkte mot det hetfebriga ansiktet greps han i ett slag av visionerna av henne,hon hette Lotte,hon hette Beatrice,och Amanda,hon hette Helene och Laura,
hon hade många namn och för att få henne liksom på distans hade han gett henne namnet Kim,egentligen hette hon något annat.
För Kris var hon Kim och inget annat.Kim.
Men visionerna är skoningslösa,de blåser förbi,kalla och obevekliga,hennes svarta hår,fladdrade där hon gick,å-hennes gång.snabb och självsäker,halvspringande.
Den var typisk för hennes sätt att vara,hon var hela tiden på väg.Snabbt.Bort.Från honom absolut,
från kärleken,javisst,från ansvar helt klart,från verkligheten so what?Hon var på väg mot upplevelser och njutningar,nya erfarenheter-kickar,helt enkelt-som var så pass intensiva att de överskred,att de ned-kämpade hennes sorg.Den sorg han aldrig förstod orsaken till,men som alltid syntes i hennes ögon.Hennes vackra nedåt-lutande ögon(svarta levande nätter,som han sa till henne en gång när de låg helt nära varandra i sängen utan baktankar och ömhetsskulder,de bara v a r den gången) hennes
vackra ögon(det högra tittade in en smula,just så mycket att det blev pikant)
hennes vackra ögon i det sköra ansiktet.De små vackra brösten.Mannekänghöfterna.
Blixtsnabbt,det var i oktober,de vaknade upp efter en natt på Röda rummet,dimmiga utläggningar och
hemsinglande i en taxi vid tretiden på morgonen,Försök till knull och så somna in.
Uppvaknandet,hon satt mot väggen och rökte.Röda ögon.Det morgontrassliga håret viftande över brösten när hon skrattade.De drack en klunk av eftersläckningsvinet,det smakade fan,
och de skrattade än mer.
När de sedan åt frukost märkte de att det snöade.
Det snöade i oktober,och de försökte uttyda vad som kunde menas.
Han gick in i badrummet,in i kokvrån och ordnade frukost.
Han åt den sakta och metodiskt,han visste att det skulle inte bli så mycket mer mat under dagen.Svart kaffe och dagens andra Marlboro.Huvudet blev klarare,visionerna var tillfälligtvis under kontroll,
och tankarna var inte längre utströdda,brinnande dianegativ.
Han började känna sej redo för dagens arbete,han skrev.Han skrev framförallt brev till henne,Kim.
Han bombaderade henne med tjocka luntor,långa och tättskrivna dikter med hysteriska citat av allt
ifrån Vergilius och Giambattista Marino,via Shelley och Ekelöf till Eva Runefelt och Agneta Fältskog,alla uppgrävda genom vildsint mullvadsläsande nätterna genom-han slukade klassiker och veckotidningar(som hon lämnat efter sej)med samma aptit.Han gjorde teckningar och gav till och med en liten målning föreställande en hand på vilken en lärka satt.(Han var inte särskild originell.)
Naturligtvis besvarade hon aldrig hans brev.Men det betydde heller inte så mycket för honom.
Han var en Moses Herzog,men med skillnaden att det bara var han själv som skulle räddas.Och dessutom var han tvungen.För att bli kvitt henne och kanske - om han ska vara ärlig - i hopp om att vinna henne tillbaka.
Den tredje cigaretten,och han satte sig vid skrivmaskinen.
Ett kvarslitet brev från natten i valsen:
Kim älskade.Jag har lagt undan Lady Lazarus nu.Jag gråter
inte.Jag tycker inte synd om mej heller,hatar mej inte ens.
Jag har inte råd.
Har inte råd med självföraktet.
Eller hatet.
Du tror jag hatar dej - Det gör jag inte.Jag var tvungen
att göra det - i början.Jag var bara trogen Evangeliet.Överlevandet Evangelium.Ja,jag hatade dej;
jag blev en klingande cymbal,en ljudande malm,ett rovdjur med brinnande ögon i natten.
Jag satt i nattskuggorna och vässade mina hörntänder.
Men mitt hat,Kim växte sej så oerhört att det inte hade rum att expandera-jag sprängdes.Jag blev tom.
Han knycklade ihop brevet och slängde det i papperskorgen.Han satt vid skrivmaskinen och väntade på att ett nytt brev skulle ta form.Han skrev dem på en Underwood.En grå rätt sliten och gammal Underwood.Han hade fått den av henne.De hade varit tillsammans i någon vecka då hon kom upp till hans kvart på Brännkyrkagatan-efter den dagen var den deras- kånkande på ett stort paket.
"För kommande litterära storverk" hade hon skrivit på omslagspappret med röd tusch.
Han blev mycket glad.Han behövde en.Skrivandet kändes mer proffsigt så.På framsidan av maskinen hade han ett fotografi av henne.Det var en rätt dålig bild,underexponerad och lite suddig.Hon var klädd i urblekta blåjeans,indianmockasiner, och en violett mycket lång och slapp t-shirt.
Det svarta långa håret i vinden.Hon höll armarna om en stor ek och skrattade mot fotografen,som alltså var han själv.Hon såg lycklig ut.
Hon var glad,och när han tittade på bilden gjorde det alltid ont i honom.
Det gjorde det nu;han var tvungen att hamra bort det,och han skrev:
Älskade Kim
En nova.Jag är en nova.En stjärna som hastigt blossar upp för att slockna och bli en evigt öde,tyst himla-kropp,en fortfarande med ett brinnande innandöme.
Han slet pappret ur valsen.
Herregud!Nova!Skärp dej!
Och plötsligt:skit i brevskrivandet,skriv en novell!Vänd
dej från henne!
Skriv!
Han blev alldeles hänförd,han gick en runda runt lägenheten,tände ytterligare en Marlboro,satte på kaffe,pratade högt för sej själv,satte sej,fingrade lite på tangenterna-och sakta fylldes rummet av knattrandet;
Vi satt hemma hos oss och drack vin och det kändes obehagligt.Middan!Vi hade gjort
i ordning en ganska så välsmakande fiskgryta,och den och tristessen och slentrianen och den på vägen någonstans förlorade förståelsen för varandra sköljde vi ner med Muscadet.
Det hade gått åt helvete för oss.
Vi visste båda två att förhållandet hade spårat ur.Men vi tvekade att snacka om det.Det var för känsligt.Vi skulle tvingas att erkänna för varann att all vår möda,alla ansträngningar,
all tid,alla nedlagda känslor och all kärlek.....allt skulle bara utmynna i ett meningslöst "jaså".
Det verkade så meningslöst så orättvist.
Vi satt framför Lördagsteven.Helt utlämnade åt varann.
(Middan,själva ätandet hade ändå gett oss en ursäkt att inte behöva befatta oss med varann.)
Hon i soffan.Jag i fåtöljen,djupt nedsjunken,axlarna högt uppdragna.Spänd.
Jag hällde i mej vin.Jag satt bakom grumliga pupiller och hällde i mej vin,
rökte hennes Gitanesoch försökte fixa tevebilden;absurda scener ur någon italiensk långfilm.
Det var lördag och det var förjävligt.
Den andra flaskan var tom,och jag hastade in i kokvrån för att hämta en ny.
Hon satt i soffan,huggen ur marmor,som det heter.
Min blick;ihärdigt stirrande in i väggen framför mej.
Jag orkade helt enkelt inte titta på henne.
Hennes blick gjorde brännhål i ryggen på mej,jag kände det!
Jag kunde den nu;Äckel.Äckel,gränsande till hat.
Och varje gång jag tittade på henne(eller som nu,när hennes ögon matades fram i inbillningen)
Blev jag påmind om nödvändigheten att lägga ned detta hyckleri,att lägga ned det så kallade förhållandet till de så kallade handlingarna,att packa ihop och flytta,
att helt enkelt göra slut.
Men jag stannade kvar.Varför? Lättja? Rädsla att bli ensam? Någon sorts kärlek?
Vana?Eller var jag rädd för vad som kunde hända henne?(Hon var en skör person,skörare än jag.)
-Är det nödvändigt det där?sa hon och punkerade tystnaden,när jag kom in i rummet med en
Liebfraumilch Blaue Nonne.
- Vadå?
- Vinet!Är det nödvändigt att dricka sådär?!
- Sådär.Vadå "sådär"?
- Skärp dej!sa hon sammanbitet,stirrande rakt fram-Du vet vad jag menar!
- Nej,sa jag,det gör jag inte.
Men det gjorde jag naturligtvis.Vinet.....ja,jag behövde det.För att stå ut med henne
- hennes nycker,hennes dåliga humör,hennes hopplöshet,hennes patetiska försök att verka intellektuell
(hon sa ofta saker som;Strindberg har rätt,det är synd om människorna)
och jag behövde det för att stå ut med att ja ligga med henne.
Men Kim hade aldrig upplevt det som nödvändigt att dricka.
Sa hon.Men hon drack mer än jag.Hon söp.
Och påstod sedan - ljög mig rakt upp i ansiktet-att hon inte alls drack
(å.alla dessa tandkrämdolda vinkyssar,dessa undangömda pavor i linneskåpet som en annan djävla Åsa-Nisse!)
Men när vi var tillsammans(trots att vi bodde ihop gjorde vi vårt bästa att undvika varann,eller
det var väl jag som gjorde det;jag är feg)drack hon inte mycket,hon ville väl också att allt skulle bli
normalt igen,att vi skulle kunna umgås utan dessa mängder vin och sprit.Hon satt där nykter och
surnade till över mitt hivande och min ovilja.att umgås med henne.
Marcello Mastroianni skrek i rutan.
-Ska du ha provade jag.
Hon lade händerna över det tomma vinglaset,utan att slita sej från rutan.Fan!Det blev tyst igen.
Den italienska matronan började skrika hon också,och jag sa;Lördagskväll....ingen reaktion.och förresten;herregud,en sån början!
- Lördagskväll.....alla dessa lördagskvällar,de tar kål på mej!
- Ja.
- Vi kan inte bara sitta här.
- Nähä.
- Vad jag menar är....
- Vad är du så djävla rädd för Kris!fräste hon.
Dödstyst.Jag tog en reflexmässig klunk.
Kris,sa hon till slut,vad är det du vill!Egentligen!
Jag stirrade in i teven;den var mer absurd än nånsin.
- Du är så djävla feg!utbrast hon.
- Jaha!snäste jag mer än menat.
- Vad är du här för? Stick ut om du känner för det!
Du ska inte tro att du är någon underhållning precis!
Stick då för fan till Röda Rummet!
- Ja,Peter och Kicki skulle dit ikväll sa jag - fånen -Herregud!
Mastroianni hällde vin i sitt glas och så gjorde jag.
Det flöt hyggligt,tyckte Kris.Ingenting märkvärdigt var det ju men det gav honom en känsla att vara fri ifrån henne;och det var det enda sätt på vilket han kunde göra sej verklig-han visste att skrivandet till Kim inte kunde fylla i konturerna av honom;han måste vända sej utåt,få perspektiv,placera sitt jag
utanför den egna sfären,skriva för-tammefan-evigheten och inte till henne.
Han kände det;han började få tillbaka självkänslan,lite jävlaranamma:hon är för fan inte värd att få ett
enda ord som jag har skrivit.Satans hynda!Inbilsk och fåfäng!Ytlig och intrigant!
Löpsk och lögnaktig!
En jävla sugga, helt enkelt!
Han tittade åter på fotografiet.Armarna runt om trädet-
Han smälte.
Bilden var mer än bara pådrivare i arbetet;den var hans längtan.Den visade en sida av hennes väsen;den som hon var det första året,innan hon gradvis,helt skrämmande på något sätt försjönk i sej själv,in i letargin och därför helt följdriktigt rätt in i hopplösheten.
(Hon var alldeles skör,tänkte han igen.)
Han kom ihåg en av de första gångerna han märkte detta;han satt med en vän i lägenheten
och filosoferade över några glas vin.Helt plötsligt rycktes dörren upp,och hon for in.
Totalpackad.
Hon kunde knappt stå på benen,så full var hon.
- Krisch,din faaaaan,din djävla skiiiiiit!....skrek hon.
Vännen. skruvade pinsamt på sej.
- Det här är alltså Kim,det är henne jag bor ihop med.
- Kim. Jaha sa vännen.
- Jaschå,här sitter shitter bögarna,,,,,jävla bögar skrattade hon.
Vännen reste sej upp för att gå men hejdades av Kim.
- Nämen gånte för faaaan!sluddrade hon.-Stanna!Stanna här hos mej sa hon sedan,lite mjukare medan hon förstrött fingrade på vännens brösthår.-Lämna mej inte ensam med den djäveln!Han skrämmer mej!Han är en kall jävel!-Jag går nu Kris.Hej.Hej.Kim.
Kris tände en cigarett och tittade ut genom fönstret.-Tyst.Plötsligt ven en vinpava genom luften och splaschade in i väggen bakom honom.Sedan kom vaser,LP skivor,vidare skohyllan och till slut helt desperat kläder.
-Din jävla skit,grät hon och skakade hysteriskt på huvudet,du är så jävla kall.
Han tog hand om spyorna och la henne i säng.
Kris tittade fortfarande på fotografier,Det visade det barnsliga draget hos henne,tyckte han,den mjuka fantasin,den stilla omeldebarheten,den fingertoppslätta närheten.En slags ingeny,Armarna runt trädet.
Men han älskade hennes andra sida också,den begåvade kvinnan,hon hade haft flera utställningar med hygglig kritik(själv beundrade han måttlöst hennes konst,han visste att hon var den begåvade av dem)men hon hade lämnat det konstnärliga och pluggade filmvetenskap,det vill säja,hon gjorde det officiellt,hon gick nästan aldrig på föreläsningarna.De träffades på en fest.
Han fascinerades av hennes sätt att göra entre till den.
Det var inget speciellt med hennes sätt,bara så naturligt självsäkert,utan att vara överlägsen eller
nedlåtande.Han överöste henne genast med långa och-som han tyckte-kvicka monologer.
Han närmade sig alltid kvinnor på det sättet.(Han visste inget annat).
De som försökte hänga med i hans utläggningar om...tja det kunde vara Platons erosmyt i Symposion,hur den gick igen i Mick Jaggers förhållande till Marianne Faithful-han fascinerades över sådana förhållanden-och hur det förhöll sej till Odysseus och Penelopes kärlek via Maud Gonnes skönhet contra Jaqueline Bissets, till discons förträfflighet-och det utan att tappa tråden,vad den nu var....ja de som försökte hänga med,kom med inpass(tog honom på allvar rent av)dem spolade han snart.Det var de som bad honom dra åt helvete som intresserade honom.
Kim bad honom dra åt helvete.
Inte hånfullt."Du spiller bara min tid liksom"
Kris blev intresserad.
Och han gav sig inte.Och under andra kvällen skjönde hon något
bortom alla dimridåer av sprutande,meningslösa ordsmattror och åtbörder.
Något ömt och sårbart,som hon sa senare.
"Jag har alltid velat bli avslöjad som pojken med de stora ögonen som skakar i ett hörn av ett stort kalt rum"skrev han i ett brev.
De blev förälskade.Den vanliga förälskelsen; av vin,av lättnad att den inneboende godheten äntligen släpps ut efter en lång isfrusen tid av småaktighet och tarvlighet,ensamhet.
De drack te och läste Sylvia Plaths Ariel.
De såg en porrfilm på Lido på Hornsgatan,och rusade sen snabbt som fan,kåta,upp till Brännkyrkagatan .De promenerade (det var då ha kom att älska promenader;de gick lugnt,som förälskade människor gör,genom citystressade gator.Strandvägen fram-med höjda nävar och tråkningar av balkongmänniskorna-till Djurgården,halkigt upp till vintriga Skansen
och sen tillbaka till stan,till Kristina,rödrosiga,smaskande bakelser och varm choklad,
och sedan oftast till Röda rummet och där satt de bland halv-och heldesperata människor och skrattade och trivdes och drack öl och rökte elvaspänns cigaretter,och sen taxi hem).Naturligtvis
fotograferade de sej i en fotoatomat.De satt över världskartor och med helt vilda resplaner.
De trivdes med varann.De var kära.
Men någonting gick snett.Kris skrev i ett brev:
Det verkade som du tappade fotfästet när förälskelsen vägrade övergå i kärlek.
Det verkade som om du tog det som ett personligt nederlag.
Det verkade som om vi värjde oss för det vardagliga,det nötande.Som om vi inte vågade.
Vi ville vara förälskade i stället.Vi var fega.Förälskelse innebär,som någon har sagt,frihet från ansvar,
eftersom den i egentlig mening är en sjukdom.
Men han visste mycket väl att det var fel.Det var h a n som var f e g.
Det var han som värjde sig det var han som smet,det var han som satt på Röda Rummet
trots att det tråkade ut honom,det var han som dundrade in halv sex om mornarna,
det var han som gjorde att de tog abort när hon blev med barn
(han blev livrädd),det var han som som först var otrogen(inga dramatiska utspel,inga gräl;de hade bara gått omkring och väntat på att någon skulle göra det först)och det var han som var minst kåt.
Hon ville hela tiden.(Av verklig kåthet?)Eller,helt banalt,för att behålla honom?
-han visste att hon älskade honom-och han frågade sig många gånger varför!
-och bara vetskapen om detta gjorde att han värjde sej;han visste så pass mycket om sej själv att han var oförmögen att bära det ansvar som kärlek för med sej,)
Kris tog blicken från fotografiet,han tittade på pappret i valsen;
"Mastroianni hällde vin i glaset och så gjorde jag"
Där hade han slutat.Han tände en Marlboro och utan alltför mycket tvekan fortsatte han så här;
Mastroianni satt på krog nu.Det sög lite grann.Inte på krogen-men flykten.
Efter en stunds tystnad höll hon fram sitt cigarettpaket;
Vadnudå tänkte jag.Är det teve?Förhör?
En cig innan förhöret?
Jag tände en Gitanes,drog ett bloss och skickade upp en fantastisk rökring upp emot taket,och nöjd med sej själv frågade jag:
- Ja?
- "Ja"?
- Du vill säja något?
- Äh....(rätt således)....Kris,fan,det är allvar det här!:
vad ska vi göra?!
- Göra?
- (Förhala"Förhala!)
- Göra.Vad ska d u göra!
- Vet inte skriva troligen.
- Skriva!
- Ja sitta ensam och skriva.
- Ensam?sa hon - Ensam- men jag då? Kommer jag med i
bilden?
Hon lät ynklig.
- Jag vet inte... vill du det?
- Vet inte.Du är inte bra för mej....men...ja...vad
vill du?
Vet inte.Vet inte.Så famlande och tvehågsna var vi.
Vi gick kring den apterade minan med lätta fottramp kring det farliga området,rädda,men utan vilja och förmåga att göra slag i saken,som man säjer,och att ta tag i minan och låta oss sprängas.För sprängas skulle vi,så oerhörda hade känslorna varit.Och var det i viss mån fortfarande.
- Har du träffat en ny?
- Nej sa jag helt sanningsenligt;ytterligare en rökring.
- Du ljuger!
- Ljuger? Nejdå!
- Jag vet att du ljuger!Försök inte med mej Kris!Jag känner dej!Du har träffat nån,jag vet det!
- Jag har inte......
- Nån idiotbrud förstås!Helt blåst så du får briljera med dina ynkliga ord!
-Ynkliga?sa jag.Den förorättade.
- Du är sån Kris.Du använder oss kvinnor för att förstärka ditt ego.Bara därför (jag kände mej träffad)
Men du imponerar bara på idioter, Kris du har inget att ge!
- Nähä,sa jag fåraktigt.
-Du är feg!utbrast hon-Feg!Du går omkring här och försöker komma underfund med ett sätt att så skonsamt som möjligt göra slut med mej!
- Du är en sån jävla martyr Kim!
För en martyr var hon.Hon älskade olycklig kärlek,och då speciellt om hon var den olyckliga.(Hon
var lite masochistisk tror jag -också i sängen,hon ville att jag skulle föra befälet såattsäja,och det gav mig lite spader faktiskt.)Martyr.Hon stod såattsäja i kärlekens kök och skramlade extra hårt med känslornas kastruller.Förnärmat slog hon igen Dörrarnahårt och dränkte mej-och de flesta andra också-i dåligt samvete.Så hade hon blivit.
-Martyr?fräste hon,jag tänker tammefan inte bli en martyr för din skull!Det är du inte värd!...
Sa hon och blängde på mej och samlade sej och väste fram;
-....din l i l l a l i l l a l i l l a jävel!
Den visste var den tog.Som man säger.Så jag sa:
- Du tråkar ut mej Kim.Jag hatar dej inte,och du ska inte tro att jag tycker synd om dej,aldrig,det är din självupptagna martyrroll,den hatar jag,den är så onödig,för du är inte så tragisk som du tror,
du är bara tråkig,slafsig,du är så löjlig Kim.Löjeväckande.Du är skrattretande!Du är......
Jag tystnade.Det hade gått alldeles för långt det här.
- Du är så tarvlig Kris,sa hon-Tarvlig!Du är en skit!Så olycklig att....
- Olycklig dej har jag älskat!Dej! En skit!Så olycklig att...
-Olycklig!fnös jag,trots att jag inte ville det.
- Och över en skit.En liten skit!
- Varierande vokabulär,sa jag.Igen!Satan!
Nu blev hon riktigt förbannad:
- Vafan är det du håller på med egentligen!skrek hon.
. Stick !Stick härifrån! Ut!
Jag reste mej.Jag tittade på henne.Det var tyst!.Jag gick mot dörren.
- Stick du bara!Dra du och misshandla nån annan tjej.
Förstör det för nån annan och lämna mej här bara.
Lämna mej ensam här.Gör det bara!
- Jamen, Kim för fan sa jag ännu mer fåraktigt-Du sa att jag skulle sticka.
- Ja,ja,dra du.Ta din alkoholism och spy ner nån annan.Gör det bara.
- Alkoholism?(känsligt ämne)Jag stod med ett patetiskt pekfinger i luften och sa emfatiskt
-Du Kan Dra Åt Helvete.
- Ska du inte gå då?
- Kan du gere fan på!
- Dåså!
- Det här är det sista du ser av mej!
- Ja, jag har förstått det.
- Jag sticker nu!
- Ja
- okej sa jag så hånfullt som möjligt- Ha det så bra!
- Tack ska du ha.
Handling, Kris, för fan!Handling!Jag vinglade fram mot ytterdörren,snavade på hennes stövlar.Hånskratt från rummet.
Stod där.Framför dörren.
Stod där tvekade.
Ryckningar att trycka ned handtaget.
Hejdade mej.
Tittade in i ådringarna på dörren.
Kände mej full.Sentimental.
Gråtfärdig nästan.Så nu var det slut nu alltså.Det här var slutet.Finito.Tundran.Tundran -det var som återstod.Istundran.
Jag tryckte ned handtaget.
-Kris sa hon där hon stod lutad emot dörrkarmen,-Kris,sa hon och lutade sitt huvud åt sidan,-Kris sa hon lågt med sin spritsprucka röst,-Kris sa hon och tittade på mej med stora ögon,-Kris sa hon,stanna kvar en stund till.
Han hejdade sej.Det var någonting inom honom som släppte taget.
Som föll handlöst;som en hiss vars lina går av.
Det var ett slags satori.
Han f ö r s t o d.
Han förstod nu när han såg henne där på pappret-hur hans kärlek till henne egentligen var en kärlek till en ide;förut hade han förstått det rent logiskt,intellektuellt;men nu,när allt bara rasade,hans illusioner,hans längtan,hans föreställningar,hans feghet,hans demoner,när allt bara gav vika i n o m
h o n o m-då förstod han det inte bara förståndsmässigt,utan känslomässigt,kroppsligt.
Herregud så feg han hade varit! Så bekväm.
Det var inte i henne han var kär,det var inte efter henne han längtade livet ur sej,det var sorgen han var förälskad i,det var saknaden han älskade,förnedrandet;det hade varit själva lidandet som hade gjort honom verklig,inte hennes kärlek,inte alls.
(Den suddade ut honom,utplånade honom.)
Han skrev:
Vi satt nakna vid köksbordet,drack en kvarbliven starköl och rökte Gitanes.
- Kim, sa jag, man borde göra som de gjorde i gamla Japan.
- Hur gjorde man där då?
- Jo när man älskat skred man upp ur sängen och satte sej vid ett bord och skrev dikter till varann.
- För att visa tacksamhet?
- Jag vet inte.Men vackert är det.
- Mycket,sa hon. - Jag skriver. hmm...ja: när man kommit så långt som vi i meningslöshet blir varje knull åter intressant.
Jag skrattade.Ekelöf, h o n k u n d e Ekelöf.Jag blev hänförd.
- Nu är det din tur sa hon glatt.
Jag tyckte om att göra henne glad.
- Jaha...blomma,rönnblad,trädrötter....herregud!Där måste jag sluta!...det får bli..tack.
- Du är söt.
- Jaha.Återigen:tack.
- Du behöver inte,Kris...
- ...skydda mej så.Jag vet.
Februarisvit
1.
fanfar!
och duvorna
hjälplöst mot den
isblå skyn
2.
dagarna
gäspar post och samtal;
de lämnar sina
växlar av liv
3.
spårsinnet;
barndomens försiktiga
fötter över
vassa klippor,augustivarma;
vattnets
eftergiva suck
om den fernissade bogen;
doften
i händerna
av gräsets dagg
utanför tältöppningen
en tidig junimorgon
4.
fri och hjälplös
som duvor mot skyn efter fanfaren,
jagutlevelserna
speglarna,
jag renskriver dikter,
hejdar mig:fiolmusik,gnisslig och falsk
- Jonsson i farstun med konstnärsbasker
spelar Flottarkärlek;
hans fru lullar bort honom
och tystnaden igen,
snön
hoppfull och förrädisk;som en
älskarinna med sömndruckna löften
brer den ut sina armar,
inbjudande
och bländande,tyst
och efter visioner:
tystnad
bara vattenkranen hörs
5.
världen!
jag vill deltaga!
6.
jag vet att du existerar,
ty jag förnekar dej;
7.
de varma klipporna
vattnet
och gräsets dagg,
tystnaden
i den solblekta gläntan;
8.
en annan sorts tystnad nu;
i ett kallt,öde land där
lusten
är en självhävdelse,
diamantaska på ett
objektglas,där
tron
är ett andetag,
ett gemensamt andetag
under vattnet,där
plogfårorna
är två strängar kokain
på en spegel,där
myterna
och bilderna
svalkar
stillar kylan,och
sången
är ett fruset partitur
som övervintrar:
ur mörkret
stiger mörkret
stadigt och okuvat
men i dess öga:
ljuset!:
mareldar
och försvinnande irrbloss
9.
kanske har jag bländats
av mörkret;
någonstans bortom mörkret
bortom förledande ljus
det förbyttas,det förrrycktas
skuggor,där finns du
det sa de på nyheterna
10.
morgnarna
släpar drömmen efter sej
som ett byte
en infångad antilop
eller en nackad duva,
ögonen vill aldrig riktigt öppna ssej
och tungan
är fastfrusen vid
barndomens svartmålade trappräcken
11.
blommorna
dör i sömnen:
värmen från elementen
och den sega porslinsblomman
har störtat i sin klättring
uppför spaljen`,
min lägenhet
är en källare
vid tvåtiden på eftermiddagen
jag lever i ett slags exil
(inte ens mitt namn får jag ha på dörren)
i ett kallt, öde land
där värmen finns i tingen och där
språket uppenbarar sej
i drömmens enstaka blåvokaler,
och vi är alla en Kasper Hauser
på ett bytorg,
språklös och ordlös,men med
drömmen som en
limbodans undan
svårigheterna
och samtidigt
sej självt - språket
12.
på tunnelbanan mot Karlaplan
ungen luft,människor,
jag läser Keats` Ode till en grekisk urna
raspar ned ett svar till honom:
de enda ljuva toner vi hör är de hörda,
därför,verklighet,spela!
spela för drömflöjter!spela för sinnets öra
så spelar du också för själen!
smeksamt och med ömhet,spela
13.
skriver jag och fortsätter:
här och nu, skrikande människor!
flöjter!ringande klockor!stridslystna trumpeter!
varma liv!(och kalla!)
14.
skriver jag,i tystnaden skriver jag:
sanning är skönhet - skönhetens sanning!
men skönheten finns också i sprickan i urnan
dit jord och smuts,fukt och sol tränger;
den eviga skönheten är liv!
15.
besvärjer jag och glider in
i Fältöverstens parfympalats:
två Oltina
och hennes mörka tvåa,
vi dricker vinet,
tysta,
Os-tv:Stenmarck vinner storslalom,
vi skrattar lite tafattt
16.
fri och hjälplös
efter fanfaren,
nyfödd
med ögon, som inte vill öppna sej
som vilsna flugor mot ljuset
är vi alla en Jonsson i farstun
är vi alla en Kasper Hauser på ett bytorg
är vi alla en del av urnan
är vi alla en del av varandra
är vi vattnet,daggen och klipporna
är vi ljuset i det okuvade mörkret
är vi tystnaden
är
vi
Sterbemelodie
Bleibtreustrasse,Berlin,brunluft,smuts
fett osande genom öppna fönster
kvinnor,mödrar med tvätt
U-bahntåget skakar genom underjorden,
ett ansikte:frysfångat,rör sej sedan,
sakta,
svartvittryckigt,som i en
handvevad film,och
han vänder sej mot barens spegel
mot den fettfläckiga spegeln
med dess smutsgula ljus
och reflexer från lokalens matta lampor
och visionerna
av en vattenbild:
en kvinna
som åter försvinner,och
han vänder sej mot spegeln
han ser spegeln rinna
ensamma män
i regnet
som tar upp
brungrötiga Dunhillcigaretter
paraplyer skakas
i portuppgångar,och
han vänder sej mot spegeln
ser kvinnan,och hans minnen
ljuder som halvmörka
klockklanger
i det solblekta nuet,
och han ruskar på huvudet som för att
skaka bort dem,han viftar
in bartendern
U-bahntåget krusar vinet och
han vänder sej mot spegeln
en flicka,mörk och med blåa ögon,
med hakan vid hans axel;
de tittar på varandra
i spegeln
All text återgiven ur boken grupp antologin som heter Grupp 80.
Författaren till denna text är Per Ögren.
söndag 26 oktober 2014
Självmord är ingen sjukdom.
Självmord är ingen sjukdom-men kan utlösas i skuggan av ohälsa.
En människas lott är inte alltid lätt.Att orka.
Att lyssna till och se världen och människorna omkring sig.Att inte utestänga de som älskar en
och bottna i att du är värd att älska och att det du väljer har ett värde för dig själv och andra.
Inget av detta är alltid lätt att förmå eller förstå.
I affekt och förvirring kan också saker ske som oåterkalleligt skadar en själv
utan att tanken var sådan från början.
Varför en människa gör något som skadar henne själv och riskerar hennes eget liv
är inte lätt att svara på.Självmord sker i Sverige i ökad omfattning bland unga,sjukskrivna och människor med olika statistiska signaturer.
För dessa grupper måste mer göras.Inte minst måste hälso-och sjukvården erbjuda relevant hjälp och stöd i rimlig tid.
Men,det finns ingen osviklig individ fokuserad medicinsk diagnostisk metod för att med
vetenskaplig evidens tvärsäkert säga att en specifik individ kommer att ta sitt liv om inget görs.
Inget kemiskt prov lyser grönt eller rött i labbet.
Självdestruktivitet kan bero på ett otal olika bakomliggande faktorer.
Fokus från den professionella vårdens sida måste ligga på en medicinsk utredning
om det finns en kopplad psykiatrisk problematik som ökar risken för självdestruktivitet och om den eventuella problematiken är behandlingsbar.
Övervakning och fysisk kontroll av människor med självskadebeteenden eller är självmordsbenägna kan tillfälligt stoppa någon från att ta sitt liv,
men forskning visar att det inte självklart leder till att risken minskar.
Istället kan destruktiva beteenden eskalera i konfrontation och innebära ökade risker för människor med dessa beteenden även när de befinner sig i den kontrollerande miljön.
Vi behöver bli bättre på att se och uppskatta varandra i vårt samhälle.
Vi behöver också ha tydligare och tillgängligare vägar till professionell hjälp och stöd för människor med sviktande psykisk hälsa och de som aktivt överväger att ta sitt liv.
Men vi kan inte låtsas som om det med vetenskaplig exakthet går att förutspå vilken individ som kommer att ta sitt liv och prioritera därefter.
Illusionen om diagnos och behandling av destruktiva handlingar är inte bara fördummande utan rent ut sagt farlig och kontraproduktiv för god vård.
Alla som i akut kris lyckas nå vården och psykiatrin måste få adekvat hjälp som länkar vidare till stöd
till långsiktig psykisk hälsas alldeles avsett suicidpreventionens kvalificeringskontroll
och checklistor för dagen.
Även förebyggande och tidiga insatser har ett värde,på sikt också för det morbida måttet suicidalitetsstatistik.
Psykiatrin behöver både ett djup och en bredd.Socialpsykiatri,skola och arbetsplats
behöver såväl handlingsplaner för akuta kriser som ett långsiktigt arbete för att främja människors
psykiska hälsa.Tyvärr saknas denna helhetssyn i det offentliga samtalet
om resurser och prioriteringar.
Likaså kvarstår lite svävande kärnfrågor som exempelvis när/hur erbjuden behandling
i psykiatrin bäst utvärderas,justeras eller avslutas utifrån brist på adekvat effekt.En evidensbaserad vård
kräver faktiskt att insatser utan effekt eller insatser som förvärrar tillstånd så snart detta kan konstateras avslutas och vid behov ersätts av andra.
Texten skriven av
Jimmie Trevett
Förbundsordförande i RSMH och återgiven ur föreningens tidning Revansch.
En människas lott är inte alltid lätt.Att orka.
Att lyssna till och se världen och människorna omkring sig.Att inte utestänga de som älskar en
och bottna i att du är värd att älska och att det du väljer har ett värde för dig själv och andra.
Inget av detta är alltid lätt att förmå eller förstå.
I affekt och förvirring kan också saker ske som oåterkalleligt skadar en själv
utan att tanken var sådan från början.
Varför en människa gör något som skadar henne själv och riskerar hennes eget liv
är inte lätt att svara på.Självmord sker i Sverige i ökad omfattning bland unga,sjukskrivna och människor med olika statistiska signaturer.
För dessa grupper måste mer göras.Inte minst måste hälso-och sjukvården erbjuda relevant hjälp och stöd i rimlig tid.
Men,det finns ingen osviklig individ fokuserad medicinsk diagnostisk metod för att med
vetenskaplig evidens tvärsäkert säga att en specifik individ kommer att ta sitt liv om inget görs.
Inget kemiskt prov lyser grönt eller rött i labbet.
Självdestruktivitet kan bero på ett otal olika bakomliggande faktorer.
Fokus från den professionella vårdens sida måste ligga på en medicinsk utredning
om det finns en kopplad psykiatrisk problematik som ökar risken för självdestruktivitet och om den eventuella problematiken är behandlingsbar.
Övervakning och fysisk kontroll av människor med självskadebeteenden eller är självmordsbenägna kan tillfälligt stoppa någon från att ta sitt liv,
men forskning visar att det inte självklart leder till att risken minskar.
Istället kan destruktiva beteenden eskalera i konfrontation och innebära ökade risker för människor med dessa beteenden även när de befinner sig i den kontrollerande miljön.
Vi behöver bli bättre på att se och uppskatta varandra i vårt samhälle.
Vi behöver också ha tydligare och tillgängligare vägar till professionell hjälp och stöd för människor med sviktande psykisk hälsa och de som aktivt överväger att ta sitt liv.
Men vi kan inte låtsas som om det med vetenskaplig exakthet går att förutspå vilken individ som kommer att ta sitt liv och prioritera därefter.
Illusionen om diagnos och behandling av destruktiva handlingar är inte bara fördummande utan rent ut sagt farlig och kontraproduktiv för god vård.
Alla som i akut kris lyckas nå vården och psykiatrin måste få adekvat hjälp som länkar vidare till stöd
till långsiktig psykisk hälsas alldeles avsett suicidpreventionens kvalificeringskontroll
och checklistor för dagen.
Även förebyggande och tidiga insatser har ett värde,på sikt också för det morbida måttet suicidalitetsstatistik.
Psykiatrin behöver både ett djup och en bredd.Socialpsykiatri,skola och arbetsplats
behöver såväl handlingsplaner för akuta kriser som ett långsiktigt arbete för att främja människors
psykiska hälsa.Tyvärr saknas denna helhetssyn i det offentliga samtalet
om resurser och prioriteringar.
Likaså kvarstår lite svävande kärnfrågor som exempelvis när/hur erbjuden behandling
i psykiatrin bäst utvärderas,justeras eller avslutas utifrån brist på adekvat effekt.En evidensbaserad vård
kräver faktiskt att insatser utan effekt eller insatser som förvärrar tillstånd så snart detta kan konstateras avslutas och vid behov ersätts av andra.
Texten skriven av
Jimmie Trevett
Förbundsordförande i RSMH och återgiven ur föreningens tidning Revansch.
torsdag 16 oktober 2014
Dikt.
Ingenting går över
Allt är sig likt
Vaken i mörkret
Inget unikt
Ensamma nätter på drömmarnas is
Fattar inte,men vet precis
När allting går över
blir inget sig likt
Peter Ortman.
Allt är sig likt
Vaken i mörkret
Inget unikt
Ensamma nätter på drömmarnas is
Fattar inte,men vet precis
När allting går över
blir inget sig likt
Peter Ortman.
Växt
Du är långt gången.
Ingenting har hindrat dig.
Än är du här,än är du borta!
I mitt innanmätes fjärran, rika länder
står dina tomma hus,dina öde byggen.Där
är din teg,dina glömda redskap:spaden,
plogen,yxan,lien.De står och gror i det
ömma regnet,kallt och hårt,som mätta
djur.
Den söta,timliga hettan är kvar.
Jag skall sitta tyst under trädets rot,
jag skall växa där-
Det är dig jag väntar.
Mare Kandre
Ingenting har hindrat dig.
Än är du här,än är du borta!
I mitt innanmätes fjärran, rika länder
står dina tomma hus,dina öde byggen.Där
är din teg,dina glömda redskap:spaden,
plogen,yxan,lien.De står och gror i det
ömma regnet,kallt och hårt,som mätta
djur.
Den söta,timliga hettan är kvar.
Jag skall sitta tyst under trädets rot,
jag skall växa där-
Det är dig jag väntar.
Mare Kandre
söndag 12 oktober 2014
Dikt
Du finns ej själv,blott livet finns hos dig
är på ett kort besök,en gäst för stunden,som i ditt väsen uppenbarar sig
- och bryter upp igen,ej vid dig bunden.
Pär Lagerqvist.
är på ett kort besök,en gäst för stunden,som i ditt väsen uppenbarar sig
- och bryter upp igen,ej vid dig bunden.
Pär Lagerqvist.
Birth
Birth is not limited by time.It is a continous process.
It is the purpose of life to be fully born and the tragedy of life that must of us die before we have been fully born.
Living means being born every minute.
Death occurs when birth ceases.
Erich Froom.
"Ska man sitta och vara rädd missar man så mycket"
It is the purpose of life to be fully born and the tragedy of life that must of us die before we have been fully born.
Living means being born every minute.
Death occurs when birth ceases.
Erich Froom.
"Ska man sitta och vara rädd missar man så mycket"
onsdag 8 oktober 2014
Har du mött en krokodil?
Lever du med en krokodil? Så lär du dig att se varningssignalerna.
Försöker din partner kontrollera dig?
Får han eller hon vredesutbrott och placerar sig själv i centrum?
Se upp risken finns att du lever med en krokodil.
- Människor måste börja prata om de dåliga relationerna säger Jeanett Paludan
författare till boken En krokodil därhemma?- kärlek när den är som sämst,
Jeanett Paludan anade dem redan när hon arbetade som akutsjuksköterska och träffade män och kvinnor som mådde psykiskt dåligt i kärleksrelationer,var hunsade och nedtryckta.
När hon långt senare i livet började jobba som managementkonsult på företag med problem såg hon spåren efter dem på arbetsplatsen;splittring,konflikter,ledsna och vilsna kollegor.
Hon började kalla dem för krokodiler.
Det är mitt smeknamn på personer i den så kallade mörka triaden.
Det begreppet är ett samlingsnamn för narcissism psykopati och machiavellism.
Det handlar om personer som är oerhört egoistiska
som bara tänker på sig själva och alltid har en egen agenda.
Metaforen krokodil använder jag eftersom det är ett djur,
som överlevt i alla tider och är väldigt oberäkneliga.
En krokodil kan verka lugn med bara ögonen ovanför vattenytan
- innan den plötsligt attackerar,säger hon.
Under sina föreläsningar på arbetsplatser träffade hon många som berättade att de insett att de hade levt med en krokodil,eller fortfarande hade en partner därhemma som stämde in på beskrivningen.
Jeanett Paludan samlade berättelserna i sin bok.
- Alla relationer kan vara dåliga ibland.
När vi är stressade kan alla människor bete sig väldigt illa.
Men efter ett tag brukar samvetet och empatin komma ifatt oss.
Det gör det inte hos krokodiler säger hon.
Hon menar att krokodiler kan delas upp i olika grupper.
Narcissisten kan förändra sitt beteende,
psykopater kommer alltid att förbli densamma.De upprepar misstag och är empatilösa.
Samtidigt kan de kalkyrerat spela på och använda andras känslor.
När det gäller psykopater så vet de sedan barndomen att de är annorlunda.
En sådan person är bäst att lämna.
Passionen är ofta himlastormande i början av en romans med en krokodil.
Det är inte ovanligt att han eller hon överöser sin partner med presenter och överraskningar.
- Mäns och kvinnors beteende i den mörka triaden är lika.
Om det är en man är det ofta lite James Bond känsla över honom.
Stark sexuellt förförelse djuriskt och spännande.
Kvinnorna är ofta starka,manipulativa personer som också använder förförelse
som ett vapen att nå sina mål.
I förälskelsefasen är det i de flesta relationer ganska hård kontroll av varandra.
- I normala relationer släpper så småningom fixeringen.
Och en ny trygghet det vi kallar kärlek uppstår.
Men krokodilerna fortsätter att öka kontrollen och minskar livsrummet för sin partner.
Med boken hoppas hon att kunna bryta tystnaden och göra det lättare för krokodilbitna att berätta för andra om sin relation.
- Särskilt svårt tror jag att det är för män.
Kvinnor hittar ofta en väg för att prata med andra.
Män berättar ofta inte för vännerna eller någon annan att de är förtryckta av sina kvinnor.
Så skyddar du dig från en krokodil.
1. Ha inte sex på en gång i en ny relation,
det binder dig till partnern och gör det svårare att tänka klart.
2.Försök att vara objektiv trots passionen,
fråga om partnerns förväntningar och berätta om dina egna tankar omkring egen tid,barn och trohet.
3.I början av en relation är det ofta sträng kontroll från båda håll.
Men se upp om kontrollen bara ökar med tiden.
4.Om du mår dåligt - prata med vänner och familj.
Ju längre tiden går desto svagare blir du.
5.Sätt gränser.Säg nu har detta hänt en gång,händer det igen så går jag.
Men det gäller att du är beredd att hålla det.
6.Om du bestämmer dig för att lämna-var smart och gå ifrån krokodilen utan att anklaga och skuldbelägga.Det leder bara till hämndaktioner.
Lär känna igen en krokodil.
Man tror att tre procent av befolkningen har drag som är starkt destruktiva för ett förhållande.
Jeanett Paludan talar om tre typer av krokodiltendenser.
1.Narcissistiska drag:Maktbehov,fåfänga,raseriutbrott och grandiositet
omväxlande med dålig självkänsla.Narcissisterna bär samtidigt på mycket skam.
Kan lära känna sig själv bättre och se sina egna svagheter.Extremt känslig för kritik.
2.Machiavellistiska drag:Intrigant,hänsynslös.manipulerande,fokuserad på egen intresse.
Machiavellistiska personer kan känna empati och visa kärlek till vissa personer.
till exempel familjemedlemmar men har ingen moral.
3.Psykopatiska drag:Perfektionister,morbid humor,arrogans upprepar misstag antisociala,empatilösa,
ofta kriminella i tonåren.
Makt styr psykopaten,både hemma och på jobbet.
Som partner riskerar du att bli apatisk och initiativlös.
.
All text återgiven ur artikel i Aftonbladet.Söndagsbilaga 5-11 Oktober.
Skriven av Monika Israelsson.
Tips på övrig litteratur i ämnet.
Böckerna:Vardagens osynliga våld.
Är du gift med en psykopat? Om farlig och förförisk kärlek.
Psykopatens grepp - Vägen ut ur farliga relationer.
Charmör och Tyrann.
Casanovakomplexet.
Energitjuvar.
Men jag då?.
Och hemsidorna:
www.narcissism.se
Det angår oss alla.
Tuvaforum
Försöker din partner kontrollera dig?
Får han eller hon vredesutbrott och placerar sig själv i centrum?
Se upp risken finns att du lever med en krokodil.
- Människor måste börja prata om de dåliga relationerna säger Jeanett Paludan
författare till boken En krokodil därhemma?- kärlek när den är som sämst,
Jeanett Paludan anade dem redan när hon arbetade som akutsjuksköterska och träffade män och kvinnor som mådde psykiskt dåligt i kärleksrelationer,var hunsade och nedtryckta.
När hon långt senare i livet började jobba som managementkonsult på företag med problem såg hon spåren efter dem på arbetsplatsen;splittring,konflikter,ledsna och vilsna kollegor.
Hon började kalla dem för krokodiler.
Det är mitt smeknamn på personer i den så kallade mörka triaden.
Det begreppet är ett samlingsnamn för narcissism psykopati och machiavellism.
Det handlar om personer som är oerhört egoistiska
som bara tänker på sig själva och alltid har en egen agenda.
Metaforen krokodil använder jag eftersom det är ett djur,
som överlevt i alla tider och är väldigt oberäkneliga.
En krokodil kan verka lugn med bara ögonen ovanför vattenytan
- innan den plötsligt attackerar,säger hon.
Under sina föreläsningar på arbetsplatser träffade hon många som berättade att de insett att de hade levt med en krokodil,eller fortfarande hade en partner därhemma som stämde in på beskrivningen.
Jeanett Paludan samlade berättelserna i sin bok.
- Alla relationer kan vara dåliga ibland.
När vi är stressade kan alla människor bete sig väldigt illa.
Men efter ett tag brukar samvetet och empatin komma ifatt oss.
Det gör det inte hos krokodiler säger hon.
Hon menar att krokodiler kan delas upp i olika grupper.
Narcissisten kan förändra sitt beteende,
psykopater kommer alltid att förbli densamma.De upprepar misstag och är empatilösa.
Samtidigt kan de kalkyrerat spela på och använda andras känslor.
När det gäller psykopater så vet de sedan barndomen att de är annorlunda.
En sådan person är bäst att lämna.
Passionen är ofta himlastormande i början av en romans med en krokodil.
Det är inte ovanligt att han eller hon överöser sin partner med presenter och överraskningar.
- Mäns och kvinnors beteende i den mörka triaden är lika.
Om det är en man är det ofta lite James Bond känsla över honom.
Stark sexuellt förförelse djuriskt och spännande.
Kvinnorna är ofta starka,manipulativa personer som också använder förförelse
som ett vapen att nå sina mål.
I förälskelsefasen är det i de flesta relationer ganska hård kontroll av varandra.
- I normala relationer släpper så småningom fixeringen.
Och en ny trygghet det vi kallar kärlek uppstår.
Men krokodilerna fortsätter att öka kontrollen och minskar livsrummet för sin partner.
Med boken hoppas hon att kunna bryta tystnaden och göra det lättare för krokodilbitna att berätta för andra om sin relation.
- Särskilt svårt tror jag att det är för män.
Kvinnor hittar ofta en väg för att prata med andra.
Män berättar ofta inte för vännerna eller någon annan att de är förtryckta av sina kvinnor.
Så skyddar du dig från en krokodil.
1. Ha inte sex på en gång i en ny relation,
det binder dig till partnern och gör det svårare att tänka klart.
2.Försök att vara objektiv trots passionen,
fråga om partnerns förväntningar och berätta om dina egna tankar omkring egen tid,barn och trohet.
3.I början av en relation är det ofta sträng kontroll från båda håll.
Men se upp om kontrollen bara ökar med tiden.
4.Om du mår dåligt - prata med vänner och familj.
Ju längre tiden går desto svagare blir du.
5.Sätt gränser.Säg nu har detta hänt en gång,händer det igen så går jag.
Men det gäller att du är beredd att hålla det.
6.Om du bestämmer dig för att lämna-var smart och gå ifrån krokodilen utan att anklaga och skuldbelägga.Det leder bara till hämndaktioner.
Lär känna igen en krokodil.
Man tror att tre procent av befolkningen har drag som är starkt destruktiva för ett förhållande.
Jeanett Paludan talar om tre typer av krokodiltendenser.
1.Narcissistiska drag:Maktbehov,fåfänga,raseriutbrott och grandiositet
omväxlande med dålig självkänsla.Narcissisterna bär samtidigt på mycket skam.
Kan lära känna sig själv bättre och se sina egna svagheter.Extremt känslig för kritik.
2.Machiavellistiska drag:Intrigant,hänsynslös.manipulerande,fokuserad på egen intresse.
Machiavellistiska personer kan känna empati och visa kärlek till vissa personer.
till exempel familjemedlemmar men har ingen moral.
3.Psykopatiska drag:Perfektionister,morbid humor,arrogans upprepar misstag antisociala,empatilösa,
ofta kriminella i tonåren.
Makt styr psykopaten,både hemma och på jobbet.
Som partner riskerar du att bli apatisk och initiativlös.
.
All text återgiven ur artikel i Aftonbladet.Söndagsbilaga 5-11 Oktober.
Skriven av Monika Israelsson.
Tips på övrig litteratur i ämnet.
Böckerna:Vardagens osynliga våld.
Är du gift med en psykopat? Om farlig och förförisk kärlek.
Psykopatens grepp - Vägen ut ur farliga relationer.
Charmör och Tyrann.
Casanovakomplexet.
Energitjuvar.
Men jag då?.
Och hemsidorna:
www.narcissism.se
Det angår oss alla.
Tuvaforum
söndag 5 oktober 2014
torsdag 2 oktober 2014
Make
Make my wish come true,let the darkness fade to light.
Show me there´s still hope,show me it´s not over.
Battles we can win.our struggle lies whitin.
Will we live to greet the dawn?
Love will not leave you,hate will not heal you.
Promise me one day that peace shall regin.
Arnphor Birgisson
Show me there´s still hope,show me it´s not over.
Battles we can win.our struggle lies whitin.
Will we live to greet the dawn?
Love will not leave you,hate will not heal you.
Promise me one day that peace shall regin.
Arnphor Birgisson
Bigger than you.
My mom always told me that you have to be spiritually naked when you walk on stage.
You have to have the hell of an ego to go out there,
but from the moment you do your ego becomes secondary.
Out there,you are in service of something bigger than you.
"Each time "I´m on stage I´m brand new".
Angela Kidjo i sin nyutkomna bok.
You have to have the hell of an ego to go out there,
but from the moment you do your ego becomes secondary.
Out there,you are in service of something bigger than you.
"Each time "I´m on stage I´m brand new".
Angela Kidjo i sin nyutkomna bok.
Allt om Kärkek.
Bell Hooks skriver i sin bok"All about love",
att man alltid ska börja med att tänka på kärlek som en handling i stället för en känsla. ".
Kärleken är en viljeakt
eller som Fromm säger;Kärleken är vad kärleken gör."
När vi älskar uttrycker vi öppet och ärligt omtanke, tillgivenhet,ansvar,respekt,engagemang och tillit".skriver Bell Hooks i sin bok.
att man alltid ska börja med att tänka på kärlek som en handling i stället för en känsla. ".
Kärleken är en viljeakt
eller som Fromm säger;Kärleken är vad kärleken gör."
När vi älskar uttrycker vi öppet och ärligt omtanke, tillgivenhet,ansvar,respekt,engagemang och tillit".skriver Bell Hooks i sin bok.
Om Kärleken.
Brustna kärleksdrömmar finns i alla relationer menar många psykologer.
Man måste fråga sig vad man vill ha och varför man vill ha det.
En människa som inte lär sig att älska,
riskerar att leva sina dagar som ett "hungrigt spöke",
anser den amerikanska författaren och psykoterapeuften Brenda Shoshana.
"Hungriga spöken är ständigt utsvultna.De kan känna den ljuva smaken av kärlek,
de kan äta av den med glupsk aptit,men de blir aldrig nöjda.
Begäret bara ökar",förklarar hon.
Dessa människor betar av den ena relationen efter den andra.
De förmår inte öppna sig för den andra
och lär därför aldrig känna sig själv eller sin partner.
I sin senaste bok "Zen och konsten att älska"
skriver hon att "även om hungriga spöken kan ge sken av att vara redo för kärlek,är de i grund och botten bara intresserade av att spela ett spel och visa upp sina "förförelsekonster".
Detta skulle ge dem en känsla av kontroll,men också sorg menar hon.Även om denna person är tillsammans med någon de verkligen älskar,finner hon eller han ingen ro.
Personen måste jaga vidare i hopp om att finna sin drömpartner någon annanstans.
Men att försöka hitta en varaktig frid i en annan person och värld som hela tiden förändras går inte.
Lugnet och tryggheten måste vi söka i oss själva.
Vi måste kunna svara på frågorna:Vad vill jag ha?Varför vill jag ha det?
Texten är återgiven ur en artikel från Insidan i Dagens Nyheter.
Man måste fråga sig vad man vill ha och varför man vill ha det.
En människa som inte lär sig att älska,
riskerar att leva sina dagar som ett "hungrigt spöke",
anser den amerikanska författaren och psykoterapeuften Brenda Shoshana.
"Hungriga spöken är ständigt utsvultna.De kan känna den ljuva smaken av kärlek,
de kan äta av den med glupsk aptit,men de blir aldrig nöjda.
Begäret bara ökar",förklarar hon.
Dessa människor betar av den ena relationen efter den andra.
De förmår inte öppna sig för den andra
och lär därför aldrig känna sig själv eller sin partner.
I sin senaste bok "Zen och konsten att älska"
skriver hon att "även om hungriga spöken kan ge sken av att vara redo för kärlek,är de i grund och botten bara intresserade av att spela ett spel och visa upp sina "förförelsekonster".
Detta skulle ge dem en känsla av kontroll,men också sorg menar hon.Även om denna person är tillsammans med någon de verkligen älskar,finner hon eller han ingen ro.
Personen måste jaga vidare i hopp om att finna sin drömpartner någon annanstans.
Men att försöka hitta en varaktig frid i en annan person och värld som hela tiden förändras går inte.
Lugnet och tryggheten måste vi söka i oss själva.
Vi måste kunna svara på frågorna:Vad vill jag ha?Varför vill jag ha det?
Texten är återgiven ur en artikel från Insidan i Dagens Nyheter.
tisdag 30 september 2014
söndag 28 september 2014
lördag 27 september 2014
måndag 22 september 2014
onsdag 17 september 2014
Att ge.
Att ge en annan människa inspiration är ju det vackraste du kan göra i det här livet.
Sagt av Bruno K Öijer.
Sagt av Bruno K Öijer.
I "skogen"
bokstävernas små silverträd/hamras svarta mot pappret/och ju mer jag skriver/desto tätare växer skogen omkring mej/här finns inga gathörn/inga skyltfönster/inga ögon som skaver och dömer/
här är jag äntligen fri.
Bruno K Öijer.
Återgett ur artikel i Dagens Nyheter 7.9.2014 om Bruno K Öijer.
Skriven av Georg Cederskog.
här är jag äntligen fri.
Bruno K Öijer.
Återgett ur artikel i Dagens Nyheter 7.9.2014 om Bruno K Öijer.
Skriven av Georg Cederskog.
måndag 15 september 2014
Kärlek är.
" Kärlek är att ge allt för en annan människa,
men inte nödvändigtvis i rampljuset inför hela världens ögon".
Dag Hammarskjöld
men inte nödvändigtvis i rampljuset inför hela världens ögon".
Dag Hammarskjöld
söndag 14 september 2014
En serie ljussättningar
- Jag ser dikterna som korta utmejslade sanningar för mig som jag formulerar så kraftigt.
Och samtidigt så svävande lätt som möjligt.
Öijer beskriver sin poesi som en "serie ljussättningar av vår tid".
En tid där medlidandet ersatts av skadeglädje,
men där också "varje människa är större än sin situation och att vår framtid beror på vår förmåga att
känna sorg över det som gått förlorat".
Du kan förlora allt,men dina minnen och din sorg kan ingen råna dig på,lovar han.
Återgett ur artikel i Dagens Nyheter 7.9.2014.
Text Georg Cederskog.
Och samtidigt så svävande lätt som möjligt.
Öijer beskriver sin poesi som en "serie ljussättningar av vår tid".
En tid där medlidandet ersatts av skadeglädje,
men där också "varje människa är större än sin situation och att vår framtid beror på vår förmåga att
känna sorg över det som gått förlorat".
Du kan förlora allt,men dina minnen och din sorg kan ingen råna dig på,lovar han.
Återgett ur artikel i Dagens Nyheter 7.9.2014.
Text Georg Cederskog.
"I`m a stayer"
Jag har lärt mig att stanna,att stå ut med att stanna.
Och endast det leder framåt.
Sagt av Richard Ford författare.
Och endast det leder framåt.
Sagt av Richard Ford författare.
onsdag 10 september 2014
söndag 7 september 2014
Om Kärleken.
Jag ser positivt på kärleken som kraft.Det är en mognadsfråga.
Problemet är att kvinnor historiskt sett hängivit sig helt och hållet åt romantiska fantasier och ideal.
Detta har hindrat många från att ta sin skapandeförmåga på allvar.
Allt det suddas ut för kärlekens skull.
Varför är romantiken trots det så viktig ?
Det är något med jag känslan.
Att kunna vara autentisk,att vara beroende är något som är fett,
enda vägen att uppleva och få äkta kärlek är att vara upplöst i en annan människa.
För mig är romantik. att tro på att ett möte med en annan människa kan förändra mig,
att det är ologiskt och kan hålla till livets slut.
Romantik är ett tillstånd där jag tror att det är sant och att det kan ske.
Liv Strömqvist.
Återgett ur en intervju i Dagens Nyheter.
Skriven av Nicholas Wennö
Problemet är att kvinnor historiskt sett hängivit sig helt och hållet åt romantiska fantasier och ideal.
Detta har hindrat många från att ta sin skapandeförmåga på allvar.
Allt det suddas ut för kärlekens skull.
Varför är romantiken trots det så viktig ?
Det är något med jag känslan.
Att kunna vara autentisk,att vara beroende är något som är fett,
enda vägen att uppleva och få äkta kärlek är att vara upplöst i en annan människa.
För mig är romantik. att tro på att ett möte med en annan människa kan förändra mig,
att det är ologiskt och kan hålla till livets slut.
Romantik är ett tillstånd där jag tror att det är sant och att det kan ske.
Liv Strömqvist.
Återgett ur en intervju i Dagens Nyheter.
Skriven av Nicholas Wennö
fredag 5 september 2014
Poem
Morgonen slår i sitt genomskinliga sken
en mycket nära värme andas i vår saknad,
jag kan hålla dig som ett naket hjärta i handen.
Namn ögonblickets tillgivenhet,samlas i en enda gest som strös
ut över rummet och försvinner,
ansiktet brevid mig har en doft av sval gryning,
gardinerna som åldrig gråt,andetag här,hud,hud som lite mild mark.
Willy Granqvist
Tillsammans
Vi lever alla korta liv
men vi lever
i varandras liv
tillsammans är vi mer
än var och en av oss
och kort
är inte meningslöst
Frances Tuuloskorpi
men vi lever
i varandras liv
tillsammans är vi mer
än var och en av oss
och kort
är inte meningslöst
Frances Tuuloskorpi
Poem.
Och världen var likt ett skräckfyllt
hus,den saknade himmel,stjärnor
och ljus
Michail Zosjtjenko
hus,den saknade himmel,stjärnor
och ljus
Michail Zosjtjenko
Breven
Det är natt för sista gången
Dina händer för sista gången
över min kropp
I morgon är det höst
Vi skall sitta tillsammans på balkongen
och se de torra löven virvla över staden
som de brev vi skall bränna
ett efter ett,i våra åtskilda hus
En sådan stilla natt
endast din röst som viskar
du är våt,du vill
och barnet sover som vore han ofödd.
I morgon är det höst.
Vi skall samtala i den lilla trädgården
bland stenbänkar och buskar
ännu svepta i dimma
som möbler kvarlämnade under lång tid.
Se hur löven driver i mörkret.
Vi har bränt bort
allt som stod skrivet på dem.
Louise Gluck
Sårbarhet.
"Sårbarhet är inte svaghet och vi kan inte välja bort ovissheten,riskerna och den känslomässiga nakenhet
vi ställs inför varje dag.Det enda vi kan välja är om vi ska ge oss hän eller inte.
Ju mer vi skyddar oss från att bli sårbara,desto mer rädda och isolerade blir vi",säger Brene`´Brown.
Hon är sociolog och forskare och har skrivit boken.
"Mod att vara sårbar" (Libris förlag).
vi ställs inför varje dag.Det enda vi kan välja är om vi ska ge oss hän eller inte.
Ju mer vi skyddar oss från att bli sårbara,desto mer rädda och isolerade blir vi",säger Brene`´Brown.
Hon är sociolog och forskare och har skrivit boken.
"Mod att vara sårbar" (Libris förlag).
torsdag 4 september 2014
måndag 1 september 2014
Så.
Så drömmer vi.Så drömmer vi våra allra innersta största vackraste hetaste drömmar.
Som födda ur ett ständigt till-blivande.Orörda går vi vidare som om ingenting har hänt eller berört oss.
I det som vi ständigt lever i.Och som just då var det enda rätta.Men som nästa dag bara vill bort.
Och som maler inom oss.Som ett mantra som säger nej,nej,nej.Och som säger inte jag.Vadå jag?
Jag har väl aldrig.Hmmm,hmm,hmmm......Så går vi vidare bort.Bort mot någonting annat,någon annan.
Någon annan som får ta emot nästa dröm.Nästa mål.Men sanningen är alltid en annan.
Sanningen är alltid något verkligare än det som vi nyss har skapat.Och som vi har varit med om.
Och som vi aldrig borde ha gjort,fast vi tyckte ju just då.Att det kändes så rätt.Ja allt kändes så rätt.
(Och ganska så lätt).Vad är det då som hindrar oss?Är det förnuftet?Är det vårt dömande granskande jag.
Är det alla vedertagna normer och åtaganden.Alla krav som vi förväntas leva upp till under vår livstid.
Vad är det som är viktigare än just det som vi alltid vill undvika.
Nämligen att leva fullt ut.
Dessa maskinskrivna ord fann jag i mina lådor när jag röjde bland gamla fotografier,vykort handskrivna lappar.Kärleksbrev och hälsningar från när och fjärran.
Som födda ur ett ständigt till-blivande.Orörda går vi vidare som om ingenting har hänt eller berört oss.
I det som vi ständigt lever i.Och som just då var det enda rätta.Men som nästa dag bara vill bort.
Och som maler inom oss.Som ett mantra som säger nej,nej,nej.Och som säger inte jag.Vadå jag?
Jag har väl aldrig.Hmmm,hmm,hmmm......Så går vi vidare bort.Bort mot någonting annat,någon annan.
Någon annan som får ta emot nästa dröm.Nästa mål.Men sanningen är alltid en annan.
Sanningen är alltid något verkligare än det som vi nyss har skapat.Och som vi har varit med om.
Och som vi aldrig borde ha gjort,fast vi tyckte ju just då.Att det kändes så rätt.Ja allt kändes så rätt.
(Och ganska så lätt).Vad är det då som hindrar oss?Är det förnuftet?Är det vårt dömande granskande jag.
Är det alla vedertagna normer och åtaganden.Alla krav som vi förväntas leva upp till under vår livstid.
Vad är det som är viktigare än just det som vi alltid vill undvika.
Nämligen att leva fullt ut.
Dessa maskinskrivna ord fann jag i mina lådor när jag röjde bland gamla fotografier,vykort handskrivna lappar.Kärleksbrev och hälsningar från när och fjärran.
Att vara med om en människa.
"Jag anser inte,att den största lyckan
är att helt ha uttytt en annan människa.Det är nog en större lycka,att ständigt hos den som vi älskar
upptäcka nya djup,som allt mer och mer för oss uppenbarar hennes naturs outgrundlighet i dess eviga djup"
F Dostojevski
är att helt ha uttytt en annan människa.Det är nog en större lycka,att ständigt hos den som vi älskar
upptäcka nya djup,som allt mer och mer för oss uppenbarar hennes naturs outgrundlighet i dess eviga djup"
F Dostojevski
söndag 31 augusti 2014
fredag 29 augusti 2014
onsdag 27 augusti 2014
tisdag 26 augusti 2014
Att Skriva.
"Att skriva är magi,
precis som annan kreativ verksamhet är det själva livets källa.
Vattnet är gratis.Så drick.
Drick dig otörstig."
Stephen King återgett ur hans bok.
"Att skriva".
precis som annan kreativ verksamhet är det själva livets källa.
Vattnet är gratis.Så drick.
Drick dig otörstig."
"Att skriva".
måndag 25 augusti 2014
Dikt.
You wont be pushed or messed with tonight
You won`t be lied to ruffed up tonight
You won`t be insane,paranoid obsessed
Aimlessy wandering trough the dark night
So dream on
Vet ej vem som skrivit detta poem.
You won`t be lied to ruffed up tonight
You won`t be insane,paranoid obsessed
Aimlessy wandering trough the dark night
So dream on
Vet ej vem som skrivit detta poem.
Dikt.
I grow while I get lighter
and that lighter ignited
the fire
that burns outside of me
You stole it and I gave
it to you
Now I take it back and
whish for you to be awake
So I can sleep
Okänd för mig poet.
and that lighter ignited
the fire
that burns outside of me
You stole it and I gave
it to you
Now I take it back and
whish for you to be awake
So I can sleep
Den amerikanska poeten Adrienne Richs ord
"Allt vi skriver/kommer att användas emot oss/eller dom vi älskar.
/Såna är villkoren,/det är bara att acceptera.
/Poesin har aldrig haft möjlighet/att stå utanför historien.
/En maskinskriven rad för tjugo år sen/kan lysa i sprejfärg på en vägg/
och hylla konsten som bortvändhet/eller som tortyr av dom vi/inte älskade men inte/heller vill döda.
/Vi är i rörelse men våra ord finns kvar/,ansvariga för mer än vi tänkt oss/och det är vårt privilegium."
I John Swedenmarks översättning
/Såna är villkoren,/det är bara att acceptera.
/Poesin har aldrig haft möjlighet/att stå utanför historien.
/En maskinskriven rad för tjugo år sen/kan lysa i sprejfärg på en vägg/
och hylla konsten som bortvändhet/eller som tortyr av dom vi/inte älskade men inte/heller vill döda.
/Vi är i rörelse men våra ord finns kvar/,ansvariga för mer än vi tänkt oss/och det är vårt privilegium."
I John Swedenmarks översättning
Dikt.
vi föddes
med en oerhörd saknad
genom ett
rusande tågfönster
om natten
ser du en skymt
av rymdens handstil
omöjlig att tyda
någonstans
i den slingrande väven
av gnistrande bläck
finns förklaringen
till våra liv
Bruno K Öijer.
med en oerhörd saknad
genom ett
rusande tågfönster
om natten
ser du en skymt
av rymdens handstil
omöjlig att tyda
någonstans
i den slingrande väven
av gnistrande bläck
finns förklaringen
till våra liv
Bruno K Öijer.
Du.
Du och ingenting annat.
Livet bara en viskning.
Tiden har stannat.
Erik Blomberg.
Livet bara en viskning.
Tiden har stannat.
Du,du - och ingenting annat.
Erik Blomberg.
Vad skrivande är?
"Vad skrivande är?
Telepati förstås".
Orden kommer från Stephen King,de finns i hans bok ."Att skriva".
Återgett ur Krönika.
Skrivet av Karin Bojs i Dagens Nyheter.
Telepati förstås".
Orden kommer från Stephen King,de finns i hans bok ."Att skriva".
Återgett ur Krönika.
Skrivet av Karin Bojs i Dagens Nyheter.
Om Döden.
I tidskriften Vi fick Birgitta Stenberg frågan om hur hon föreställde sig döden.
Och det här var hennes svar.
- Jag tror att det är så enkelt att som man svischar iväg.Kommer hem.
Och när man är på ett främmande ställe får man hjälp att komma hem.Det tror jag.
Det är ju en djäkla massa varelser som ska komma hem.Jag har gjort mitt.
Det lustiga är att jag fick en dag till.En tid till.
Och det här var hennes svar.
- Jag tror att det är så enkelt att som man svischar iväg.Kommer hem.
Och när man är på ett främmande ställe får man hjälp att komma hem.Det tror jag.
Det är ju en djäkla massa varelser som ska komma hem.Jag har gjort mitt.
Det lustiga är att jag fick en dag till.En tid till.
söndag 24 augusti 2014
onsdag 20 augusti 2014
torsdag 14 augusti 2014
söndag 10 augusti 2014
fredag 8 augusti 2014
tisdag 5 augusti 2014
lördag 26 juli 2014
fredag 25 juli 2014
lördag 12 juli 2014
fredag 11 juli 2014
lördag 5 juli 2014
fredag 4 juli 2014
onsdag 2 juli 2014
Du Var Ljus Ljust Blå
Du hade en ljusblå skjorta på dig.
Dina ögon var så där ljust ljust blå.
Som himlen kan vara.
Du såg så där intagande ut.
Så där speciell som bara någon kan vara.
Det var i det ögonblicket.
Som jag föll för dig.
Föll som en raket kan falla i rymden.
Och allt var blått då.
Så där som bara himlen kan vara.
Så som den kan se ut.
Dina ögon var så där ljust ljust blå.
Som himlen kan vara.
Du såg så där intagande ut.
Så där speciell som bara någon kan vara.
Det var i det ögonblicket.
Som jag föll för dig.
Föll som en raket kan falla i rymden.
Och allt var blått då.
Så där som bara himlen kan vara.
Så som den kan se ut.
söndag 29 juni 2014
fredag 27 juni 2014
onsdag 25 juni 2014
tisdag 24 juni 2014
Det är dom här fåglarna.
Det är fåglarna här utanför mitt fönster.
Det är rymden i ljuset från en himmel.
Precis nära.
Så nära jorden.
Så nära universum.
Så nära som livet kan komma.
I en hand full.
I en mun full.
Av ord.
Av ett hjärta.
Det är rymden i ljuset från en himmel.
Precis nära.
Så nära jorden.
Så nära universum.
Så nära som livet kan komma.
I en hand full.
I en mun full.
Av ord.
Av ett hjärta.
söndag 22 juni 2014
onsdag 4 juni 2014
söndag 1 juni 2014
Jag Ser
Jag ser upp i himlen,
och inväntar
en ängels återkomst.
Dånet växer i styrka-
och vi går.
Bortom port,bortom sorg.
Demonerna sjunger och dansar och river ner
himlen om igen.
Anna Wilson
och inväntar
en ängels återkomst.
Dånet växer i styrka-
och vi går.
Bortom port,bortom sorg.
Demonerna sjunger och dansar och river ner
himlen om igen.
Anna Wilson
lördag 31 maj 2014
fredag 30 maj 2014
onsdag 28 maj 2014
fredag 23 maj 2014
söndag 18 maj 2014
Några ord från en poet
Jag önskar att sorg och lidande inte fanns
men sorg är sanning
sorg är ett bevis på att du levt och funnits här
Bruno K Öijer
men sorg är sanning
sorg är ett bevis på att du levt och funnits här
Bruno K Öijer
lördag 17 maj 2014
söndag 11 maj 2014
torsdag 8 maj 2014
onsdag 30 april 2014
onsdag 16 april 2014
tisdag 15 april 2014
måndag 14 april 2014
söndag 13 april 2014
lördag 12 april 2014
fredag 11 april 2014
onsdag 9 april 2014
måndag 7 april 2014
söndag 6 april 2014
fredag 4 april 2014
tisdag 1 april 2014
söndag 30 mars 2014
tisdag 25 mars 2014
fredag 14 mars 2014
tisdag 11 mars 2014
söndag 9 mars 2014
torsdag 6 mars 2014
onsdag 5 mars 2014
tisdag 4 mars 2014
söndag 2 mars 2014
Kärlekens allra heligaste.
Tröskeln till kärlekens allra heligaste
ligger högre än förnuftets tröskel.
Vill du kyssa den måste du vara beredd att skingra ditt liv för vinden.
- Hafiz
ligger högre än förnuftets tröskel.
Vill du kyssa den måste du vara beredd att skingra ditt liv för vinden.
- Hafiz
lördag 1 mars 2014
onsdag 26 februari 2014
måndag 24 februari 2014
fredag 21 februari 2014
onsdag 12 februari 2014
måndag 10 februari 2014
lördag 8 februari 2014
Det Låg En Människa Där
Skrämmande att inse hur avstängd man kan bli i en storstad.Och nollställd inför människor.
Kommer upp ifrån rulltrappan från tunnelbanan utgång Björns Trädgård en vintermorgon.
Och jag är på väg att gå förbi en människa.Som ligger orörlig där på betonggolvet.
Med ryggen vänd emot myr-gången.Den där smala gången som bildas då och då.
I den liknande myrstacken där alla människor ilar snabbt fram och tillbaka i en strid ström.
Och denna morgon rusar jag och alla andra människor bara förbi den där kroppen.
Den där människan som ligger där.Ligger där på ett kallt betonggolv orörlig.
Jag ser i ögonvrån att en kvinna som går framför mig hajar liksom till.
Då när hon ser den där människan på golvet.Och hon går fram emot den stela ryggen.
Och verkar inse att här behövs en insats.Och hon går med bestämda steg fram till spärrvakten.
Och jag känner mig plötsligt ertappad.Hur kunde jag bara gå förbi.
Och inte göra någonting.Och inte reagera förrän hon som gjorde det direkt.
Jag brukar reagera och göra det lilla jag kan.
Men denna gång missade jag alltså att reagera och att agera.
Reagera på den där människan som bara låg där liksom förstelnad kanske död, kanske medvetslös.
Den där människan som låg där hade slitna kläder.
Och jag inser hur nollställd man kan bli i vimlet av människor.
Då man kanske skärmar av för att inte bli sönder-stresssad.
Av alla människor många märkliga och många många fler utanför och som inte mår bra.
I en stad som växer som politikerna älskar att kalla storstadsfenomenet för.
"Men hallå det låg en människa där".
Kommer upp ifrån rulltrappan från tunnelbanan utgång Björns Trädgård en vintermorgon.
Och jag är på väg att gå förbi en människa.Som ligger orörlig där på betonggolvet.
Med ryggen vänd emot myr-gången.Den där smala gången som bildas då och då.
I den liknande myrstacken där alla människor ilar snabbt fram och tillbaka i en strid ström.
Och denna morgon rusar jag och alla andra människor bara förbi den där kroppen.
Den där människan som ligger där.Ligger där på ett kallt betonggolv orörlig.
Jag ser i ögonvrån att en kvinna som går framför mig hajar liksom till.
Då när hon ser den där människan på golvet.Och hon går fram emot den stela ryggen.
Och verkar inse att här behövs en insats.Och hon går med bestämda steg fram till spärrvakten.
Och jag känner mig plötsligt ertappad.Hur kunde jag bara gå förbi.
Och inte göra någonting.Och inte reagera förrän hon som gjorde det direkt.
Jag brukar reagera och göra det lilla jag kan.
Men denna gång missade jag alltså att reagera och att agera.
Reagera på den där människan som bara låg där liksom förstelnad kanske död, kanske medvetslös.
Den där människan som låg där hade slitna kläder.
Och jag inser hur nollställd man kan bli i vimlet av människor.
Då man kanske skärmar av för att inte bli sönder-stresssad.
Av alla människor många märkliga och många många fler utanför och som inte mår bra.
I en stad som växer som politikerna älskar att kalla storstadsfenomenet för.
"Men hallå det låg en människa där".
torsdag 6 februari 2014
måndag 3 februari 2014
tisdag 28 januari 2014
lördag 25 januari 2014
torsdag 23 januari 2014
söndag 19 januari 2014
lördag 18 januari 2014
torsdag 16 januari 2014
onsdag 15 januari 2014
There`s A Place
There`s A Place In Your Heart
And I Know That It Is Love
Andt This Place Could Be Much Brighter
Than Tomorow
And If You Really Try You`ll
Find There`s No Need To Cry
In This Place You´ll Fell
There`s No Hurt Or Sorrow
Hittade denna text någonstans.Vet ej författaren av den.
And I Know That It Is Love
Andt This Place Could Be Much Brighter
Than Tomorow
And If You Really Try You`ll
Find There`s No Need To Cry
In This Place You´ll Fell
There`s No Hurt Or Sorrow
Hittade denna text någonstans.Vet ej författaren av den.
tisdag 14 januari 2014
fredag 10 januari 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
-
Det är många människor som befinner sig i en farlig relation, eller har tagit sig ur en farlig/förgörande relation. Sedan finns det många ... -
Har du mött den så "villige".Den så villige just dig som människa. Den så villige just dig som människa. I den ömsesidiga vilj...