Du Kommer Tillbaka.

Du kommer tillbaka i drömmarna.
De som inte kan styras av analyserna.
Du är som en skugga i drömmen.
Otydlig,odefinierbar.
Som ett omen.
Men där vi möttes,det är det tydliga i alla de där drömmarna.
Platsen dit jag återvänder i drömmarna.
Varje gång undrar jag varför ska jag hit igen,till den här platsen.
Tänk om du undrar,tänker jag i drömmen,varför jag kom tillbaka dit igen?
Och så vaknar jag,varje gång,och vet att allt bara var en dröm.
Och du kommer aldrig att komma tillbaka.
Du har gått för länge sedan.
Du var aldrig där.
Du har alltid gått,det finns ingenting,eller någonting, som kan hindra dig.
Den missbrukande,den som alltid flyr,den som aldrig vågar att stanna.
Den som aldrig tar sitt eget ansvar,och söker  tillfrisknande.
Gottgör,försonas och kämpar.
Det är då det är så underbart att möta dem som stannar kvar,som står där mitt i.
Som vågar att berätta,som har slutat att fly.
Och som gråter sina tårar,sitter där, i allt,allt som är,och som varit,allt som inte blev,och som blev.
Jag öppnar Kristian Lundbergs bok om och om igen.
" Och allt ska vara kärlek "
Och jag gråter den där sorgen igen,den som öppnades,och nu kan gråtas då och då.
För allt som är livet,lyckan,kärleken,övergivenheten,sorgen,smärtan och glädjen.
Och jag vet att jag älskar livet.
Och jag vet att livet är här och nu.
Lyckligt befriad ifrån den alltid flyende,undvikande,
svekfulla,kalla,tomma,egoistiska, förgöraren av allt som är kärlek.
Den alltid ambivalente diffusa och likgiltiga.
Och det som alltid finns där då.
Krig, kyla,tomhet,kaos och kris!