Jag Lägger Mina Händer.

Jag ser dig nu, precis som du var, precis såsom du är.
En missbrukare av kärleken och av den kvinnan/kicken/objektet.
Hon som du vill ha kärlek av.
Och det enda du kan är att använda andra människor.
För de olika behoven drifterna och projektionerna.De som du anser dig att behöva.
Just då,just nu, just där och just här i ditt ego-liv.
Och vad jag än gjorde,gör eller vill göra.Så kan ingenting lyckas med dig.
Du kan bara relatera agera och fungera utifrån ditt missbruk.Din objektsyn.
Och utifrån ditt grandiosa ego.Samt utifrån din maktfullkomlighet.
Det är ingenting eller någon som kan få dig att bli någonting annat.
Det kanske är dags att du tar ditt ansvar nu och söker hjälp?
(Det som du aldrig kommer att göra).Du har inte kapitulerat ännu.
Inför dig själv och ditt ego och inför dina missbruk.
Men jag som mötte dig fick gå i de program som du själv aldrig gått i.
Och kommer aldrig i ditt högmod.
Och i ditt grandiosa vansinne aldrig att söka dig till.

Och jag lägger mina händer.Jag ber alla böner.jag kapitulerar inför maktlösheten.
Att ha älskat någon som dig.Som visade sig till att bestå av ett grandiost ego.
Oemottaglig för kärleken.Och inkapabel till att ge och ta emot kärlek och intimitet.
I en verklig relation.Och du kränkte mig i allt.Och missbrukade,sårade knäckte och sänkte.
Och gjorde allt för att smutsa ned det vackraste ärligaste och renaste.
Det som du såg i mig i min kärlek för dig.Allt det som du sökte för att kicka upp dig av.
Och för att sedan bryta ned och avvisa och kränka till din botten.
Och sedan fly vidare i ditt sex och kärleksmissbruk.

Och nu återigen så kunde du bara ge mig ditt gift.I allt ditt hat och din kyla för mig.
Och det gift som du sprutar in när man öppnar en glipa för dig.
Det gift som består av dina missbruk.Där på din missbrukare - resa.
Genom livet, kroppar hjärtan och själar.

Det finns ingen kärlek där.
Hos dig och ingen nåd och ingen öppning.In till ditt hjärta.
Ingen kärlek för mig, för den jag är,det jag gav, och det jag skulle vilja ge dig.
I all kärlek försoning och ett verkligt möte.Det verkliga mötet som du aldrig kan vara i.
Men som du söker för att tanka upp dig av.
Och för att sedan missbruka,avvisa,knäcka kränka och fly.
I din ambivalens och i ditt ego.Det finns ingen äkta ånger och gottgörelse.
Eller ens en vilja inom dig själv.Till att ställa till rätta i kärlek.Inget öppet hjärta och villighet.
Till att försonas och att mötas i kärlek och intimitet.
Du är inne i din besatthet och i ditt beroende.Av ett annat objekt i ditt liv.
Som du missbrukat och kickar på.Just nu i  dina efterspel i relationen.
De spel som du alltid spelar i dina intima relationer.
Och det är ditt val,ditt liv.Men tänk på den som möter dig.
Och det priset den får betala för dina val och ditt ego.

Ps:Jag vet idag flera månader efter allt detta,som revs upp inom mig då du sökte mig igen.
Att jag har fått alla svar nu.Det finns ingenting där hos dig som är kärlek för mig.
Allt var en lögn och ett missbruk för dig.Och den kylan som du visade så omgående.
Då du kickade igång igen på ditt sista kick-objekt.
Och jag var åter helt utan betydelse för dig mera än som ett hatobjekt.
Har aldrig mött något liknande i mitt relativt långa liv.
Kan fortfarande inte förstå hur man kan fungera som du visar dig att göra.
Och tackar mig själv för all medvetenhet och kraft och bearbetning.
Som jag fick återigen göra efter att du sökte min kontakt.


Din kick.
Din tripp.
Ditt grandiosa vansinne.