Skogen som jag skrev om kom tillbaka i en dröm.
Det började att mörkna,då jag var på väg.
Jag skulle in i skogen för att hämta någon och någonting.
Skymningen som kom direkt inpå.
Jag kom på i drömmen,att jag hade helt glömt bort tiden.
Och det där ofrånkomliga mörkret som bara kom.
Det där mörkret som var på väg nu.
Så hotande, och nära nu.
Jag tänkte på att i skogen så finns det inga lampor som lyser upp.
Och rädslan kom i tankarna på hur skulle jag klara av att hitta fram.
Skulle jag se stigen som jag gick på ?
Och så var det min yngsta dotter,
som befann sig där inne i skogen i ett hus.
Huset som var som ett slags kollektiv,
med en hel del speciella människor.
Hon skulle ju börja undra varför jag inte kom dit som sagts.
Jag började att ropa hennes namn.
Men hon skulle ju aldrig kunna höra mig.
Jag var för långt borta.
Jag började att gå längre och längre in i den mörka skogen.
Vaknade av en djup tyngd,som i en hypnos.
torsdag 23 februari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det här är en dubbelnatur: En person som begår allvarliga gränsöverskridande handlingar, som inte stämmer med den förväntade bilden av hur...
-
" Jag levde med en narcissist ". Andreas 48, trodde att han hade hittat sin livs kärlek - sedan började helvetet. "Jag f...
1 kommentar:
Intressant med drömmar.
Skicka en kommentar