Jag Ser Ditt Ljus.

Du kommer emot mig,och jag känner din smärta,
genom din rygg,dina händer,ditt ansikte,dina läppar,din mun,dina andetag....
du har berättat några fragment,ur ditt liv,
du är där nu,längst in,där vi aldrig vill vara.
Men vi har inte några val, här,du säger att det känns,
allt det där du visste,fanns därinne.
Men allting har dolts bakom din hårda fasad.
Det är bara en enda säger du,som vet vem du är.
Men där du står nu säger du,
så kan ingen annan ta bort den där smärtan.
Jag ska stanna i det här säger du,
det finns ingenting annat,flykten är över nu.

Det faller ett regn över dina axlar,medan du talar.
Det faller ett ljus in i dina ögon,där du gråter.
Det faller och faller....
och ingenting landar där i dag.
Jag har ju aldrig träffat några val säger du,
jag bara drog så fort det började att kännas.
Jag var ju egentligen aldrig där säger du.
Men både du och jag vet,
att det är här vi ska stanna nu.Det är här vi ska vara.
Där ljuset faller över våra läppar.
Och mörkret,det där mörkret,dansar förbi oss,där vi möts nu.
Där vi nu ser varandra ser varandras ljus i den där smärtan.

Du tog mig med med,till drömmarna,som var bara drömmar....
Som bara var dina begär efter att kunna agera ut ditt vansinne.
Med just mig för en tid.Du drog mig med.Du drog mig ned.
In i ditt mörker.Det mörker som du kickar av där i ditt ego-trippande.

Du tog mig med allra längs in allra längst ned.
Du tog mig med längst in,längst ned,
där jag aldrig hade träffat några val.

Och skulle aldrig ha velat möta om jag hade vetat vem du är.
Och vad man måste gå igenom helt på egen hand.
För att kunna tillfriskna efter att ha varit med om dig.

Du påstod att det var kärleken du sökte kärleken som du ville.
Den som du ville med mig med just mig.
Den kärlek som du såg i mig.
Den där kärleken som du såg i mig.
Den som du ville komma åt i mig den som du ville knäcka i mig.
Som du ville skada så mycket som det går att skada.
Att skada när kärleken har öppnats i viljan till varandra.

Den kärleken som du påstod att du sökte med just mig.Den där rena kärleken.
Den som du påstod att du hade längtat efter så länge och aldrig fått vara med om.

Du såg min vilja till just den kärleken.
Du såg min längtan den längtan som du påstod att du och jag delade.
Du såg den viljan till den kärleken och just där kunde du komma åt mig
Och skada.Du ville skada så mycket skada som du kan göra en annan människa.
Så mycket smärta som du kan åsamka den som möter dig och som vill dig.
Så mycket smärta som du själv är för feg för att ta itu med och göra upp med.

Du sa att ingenting är stabilt.Och när jag är borta,när vi var över,
då skulle det bara vara borta.Alltihop,allt vi delade,allt som var vi,som var du som,var jag.
Allt som jag trodde på.Som jag trodde var vi.

(Din kick din tripp).