Jag minns bara regnet.
Tystnaden, avståndet.
Den tomma sängen,de intetsägande orden.
Grillade köttet som blev bränt, halvljummet.
Ingenting lyckades.
Jag minns rummet, inga cykelturer blev av
Rullgardinen halvneddragen,
havet,
baden som var iskalla,vinet som var vitt,surt.
Jag minns bara regnet, nu, ingenting annat.
Prenumerera på
Inlägg
Kommentarer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är många människor som befinner sig i en farlig relation, eller har tagit sig ur en farlig/förgörande relation. Sedan finns det många ... -
Vill påpeka att denna text handlar inte om de människor som har valt att leva i fria relationer. Eller riktar sig till dem som mår bra av ...
2 kommentarer:
I beroendet finns det inte plats för ljuset, glädjen, förväntningar
och leendet, där råder istället mörkrets olika nyanser, tidig kväll, skymning eller natt, någon enstaka gång en gryning.
Avståndet, avståndstagandet till glada rop och skratt är oundvikligt därför att släppa in värme, närhet, gemenskap, förhoppningar, äkta känslor in i hjärtat betyder att livslögnen måste bli synlig och få ljus på sig. Beroendet, missbruket måste erkännas och det innebär en kluvenhet som m-människan inte kan bemästra. Att lämna sitt substitut
som skänker allt det som m-människan vill få uppleva genom verkliga känslor kan eller vill inte denne,a människa avstå ifrån.
Belöningssystemet är starkt utvecklat och i centrum för den beroende.Allt annat är sekundärt och därför måste allt värdsligt gott göras om till något svart, dystert, löjligt, barnsligt och endast fåfängligt för den beroende för att slippa ifrån att släppa in livslögnen i sitt känslomässiga medvetande, en livslögn som raserat m-människans egna liv och omgivningens. Rullgardinen förblir oftast nerdragen för att undvika ljuset som vill förändring, mörkret och depressionen ges näring av negativa tankar och känslor. Till slut finns inget paraply inför regnet, beroendet har vunnit över m- människan och endast misär väntar och en fortsatt flykt där ännu kallare vindar blåser.
Som vi medberoende säger, jag har gjort allt men inget hjälper, så sant. Inget kan hjälpa den m-människa som sätter sitt beroende främst och som varken kan eller vill få möta förändring till ett liv utan beroende/missbruk.
Våra tankar skapar också vår sinnesstämning, inte att glömma bort.
Det känns skönt när ens egna rullgardin går upp med ett "swisch" och ljuset bländar för en kort stund, tysnaden bryts av fågelkvitter och avståndstagandet har gett sig av med sin dystra syn på tillvaron för att lämna plats för det verkliga varma närvarande samtalet som innehåller glädje och intresse inför livets mysterium.
På tal om minne, jag minns just nu hur det känns att bada i havet en varm dag och höra måsarna skräna ovanför mitt huvud, sjöstjärnor och plattfisk under fötterna.
Tångdoft som fyller mig, gu va gott och dit åker jag om en stund för att sätta mina fötter på en skön sandstrand och njuta av allt det som kusten kan erbjuda, jag längtar!
Ni beskriver allt som ingår i en störd människas relaterandeOch er stora insikt om hur mman ser klart och börjar att satsa på läkning och ett fullvärdigt liv utan stört relationsmissbruk som de störda alltid ger till den eller dem som älskar satsar ger och tror på kärleken.Tackar er och önskar er ett fortsatt tillfrisknande
Skicka en kommentar