När döden kom utan förvarning

Den här veckan kom döden så nära,så plötslig och utan förvarning,
man läser i tidningarna om en svår olycka där en människa förolyckades.
I det här fallet en ung människa den enda som dog .
Och det visade sig vara en människa som fanns i vår egen tillvaro.
Livets skörhet visade sig och vi alla blir påminda om den skörheten.
Det går inte att förutse när och hur döden kan ske,
och man kan inte leva i dess närhet konstant.
Men när den sker snabbt och skoningslöst,då drabbar den oss speciellt de som står nära.
Denna människa är nu borta,och kommer aldrig mera tillbaka.
Denna själ har fått frid,
men vi som är kvar här i livet är omtumlade av chocken,sorgen och förlusten.
Vi lever och det är minnnena som finns kvar nu,
tiden som var,tiden som går vidare utan dig,
du som var här, men nu är borta, ur livet, borta ifrån oss.
Vi kommer alla att minnas dig,som den du var,och vi saknar dig,redan,
en alltför kort tid fick du leva ditt liv här på jorden,
och det går inte att förstå,att det skulle bli så.
Varför ?
Är ett ord som inte räcker till nu,
men vi har inget annat ord just nu än just det.