Missbrukare blandar ihop intensitet och intimitet.
Utagerandet är en mycket intensiv upplevelse för missbrukaren
därför att det innebär att man kämpar emot sig själv.
Under själva utagerandet kan missbrukaren känna sig mycket levande, mycket upphetsad, mycket skamsen, och mycket rädd.
Vad man än känner är det en mycket intensiv känsla.
Missbrukare känner sig starkt förbundna med nuet på grund av intensiteten.
Intensitet är emellertid inte detsamma som intimitet,
trots att missbrukaren förväxlar dess båda.
Missbrukaren har en intensiv upplevelse och tror att det är en stund av intimitet.
Objekt och händelser som blir beroendeframkallande.
Missbrukare måste inse att de kommer att vilja påverka omgivningen ibland genom sitt missbruk.
När missbrukare blir stressade vill de vända sig till ett objekt istället för till människor eller till den andliga sidan hos sig själva.
Stadier i missbruket.
Allteftersom missbruket utvecklas blir det ett sätt att leva.
Istället för att vara statiskt förändras missbruket hela tiden.
När det förändras medför det även förändringar hos den som lider av missbruket.
När vi studerar missbrukets stadier kommer vi att titta på en speciell process,
en speciell resa - missbruksprocessen, missbruksresan.
Hos missbrukaren förväxlas intensiteten med intimitet, självkänsla,social trygghet m.m.
Upplevelsen av berusningen för med sig vetskapen om att man genom ett objekt eller en händelse kan förändra sina känslor.
Människor börjar missbruka när de beslutar sig för att de inte tycker om hur de mår,
och söker en upplevelse som kan förändra situationen.
Alla som söker en sinnesförändring blir dock inte missbrukare.
Vissa människor kan missbruka objekt och händelser för en tid,
och sedan välja andra sätt för att tillfredställa sina behov.
Men ändå genom - att gå in i en relation till ett objekt eller en händelse kan man skapa den grundläggande illusion som allt missbruk baserar sig på : att uppnå lindring genom ett objekt.
All text ovan uttagen ur boken.
Jaget och Missbrukaren,
skriven av Craig Nakken.
Prenumerera på
Inlägg
Kommentarer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är många människor som befinner sig i en farlig relation, eller har tagit sig ur en farlig/förgörande relation. Sedan finns det många ... -
Vill påpeka att denna text handlar inte om de människor som har valt att leva i fria relationer. Eller riktar sig till dem som mår bra av ...
6 kommentarer:
På ett sätt är vi väl alla missbrukare även om jag inte på något sätt har problem med att leva singel. Alla när vi väl en dröm att få ingå i ett sammanhang och känna tillit trygghet och kärlek.
En normal människa behöver inte leva i drömmen om att förälskelsens berusning ska finnas kvar alltid. Missbrukspersonen behöver det hela tiden och kan givetvis inte fungera i en ömsesidig relation även om man kan förledas tro det i början. Då är de beredda att göra allt för att fånga sitt objekt. Sen blir det bara ensidigt. Inget objekt kan på sikt må bra i en sådan relation.
En normal människa tål övergången från förälskelse till vardag. Det är då förhållandet blir spännande och det är då som det måste vara ömsesidigt och baserat på respekt och tillit om det ska fungera.
Andra yttre faktorer kan ju ibland göra att det inte fungerar ändå men då kan man oftast gå skilda vägar med fortsatt respekt för varandra. En missbrukspersonlighet som en narcissist har bara hat och elakhet i sin verktygslåda när förhållandet lider mot sitt slut. Ett nytt objekt är för dessa svaga personer ett måste när det lider mot sitt slut. Egoismen och makten och deras övertro på sin egen betydelse gör att de anser sig ha rätt att odla nya kärlekskontakter. Aldrig någon ånger eller dåligt samvete. Skulle de komma på sin partner med ett liknande beteende skulle raseriet inte ha några gränser.
Dessa människor kommer fortsätta att missbruka människors förtroende och självkänsla i hopp om att fly från sina egna demoner. De kommer aldrig att lyckas och det känns lite skönt när man fortfarande har hatkänslor kvar. Vetskapen om att dessa personer är mycket trasigare inombords än vad objektet någonsin kan bli. Vi borde börja se det som en styrka att man har så bra kontakt med sina känslor att man kan bryta ihop, känna sorg, förvivlan och uppgivenhet. Bara äkta människor kommer att få uppleva äkta kärlek. Det kommer aldrig missbrukspersonen i närheten av även om han/ hon tror det.
Allt är så slående sant det ni beskriver men missbrukspersonen bör ju känna alla de känslor som finns inom en människa men att alla dessa känslor trycks undan för att missbruket är så starkt oavsett vad det än är för missbruk. Missbruket vinner hela tiden över missbrukspersonen.
Oavsett vilket missbruk som ska avbrytas infinner sig abstinensen förr eller senare. Detta skapar fysiska och psykiska lidanden hos missbrukspersonen som då blir Mr Hyde gentemot sin omgivning.
En förklaring av många till varför det är så svårt att frigöra sig ifrån ett missbruk. Inte att förväxla med ett försvar för att slippa ifrån sitt ansvar att avbryta sitt missbruk.
Eller hur ställer du dig själv till mitt påstående?
Något jag också undrar över, vi som har blivit indragna i eländet, har vi några gemensamma personlighetsdrag för vårt hanterande och agerande i relationen? Eller skapas vi till att bli på ett förutsägbart sätt/beteende i våra reaktioner och i relationen oavsett personlighet?
Att bena upp dessa frågor...vem vill åta sig uppdraget?
Ja det är träffande beskrivning du gör nu.Det är vem som helst som kan bli förförd av en förförisk manipulativ Narcissist missbrukare.Men alla missbrukare är inte personlighetsstörda i vissa fall är det kanske tur att det visade sig vara så illa dessutom.Så att den som älskar den här människan fick en ny chans att komma ur helvetet innan livet är över på alla plan. och kanske t.om i slutändan begår självmord som såna här galningar kan driva en till, så att barnen blir föräldra lösa dessutom.Om man nu råkar vara förälder och kärlekspartner !De söker ofta öppna glada empatiska intilligenta personer för att få det de själva saknar för att sedan hata en för det finaste man har.Precis som du skrivit om.Men allt jobb det gör oftast offren som får jobba häcken av sig för att se klart.
Du, Lycka skriver väldigt träffande. Som - De söker ofta öppna glada empatsika......
Om de nu får "det" de söker varför då förgöra "det" de fått/får?
Är deras egna tomhet och brist på glädje, öppenhet, o.s.v. inuti sig själva så bottenlös att de på ett tvångsmässigt sätt helt enkelt måste förgöra "det" de saknar och får? Både medvetet som kan ses i deras sadism, ironi, förlöjligande över andra människors sätt att tycka, känna, leva, bo och arbeta i all oändlighet. Omedvetet, de kan inte själva se sitt egna beteende, negativism, olust till glädje, umgås med "ordentliga" tråkmånsar", fel politisk inriktning o.s.v.
Alla andra blir till objekt för egen inre tomhet och själslig smärta?????
Du har helt rätt i att vi som har mött en sådan individ både under och efter relationens slut frågar oss själva HUR och VARFÖR under lång tid framöver. Själklart har vi blivit illa skadade och livet kan aldrig bli som förut. Tyvärr.
12-stegsprogrammet är till verklig hjälp och nytta men jag finner ändå inte mina efterfrågade svar där till fullo. HUR ska jag/vi kunna läka inombords och kunna acceptera att jag/vi fått utstå psykisk tortyr och själslig smärta. HUR ska jag/vi kunna frigöra oss ifrån den inre smärtan som lever inom oss? Utan att gå sönder....för jag/vi verkar ha enormt svårt för att "släppa" den
sadism som jag/vi dragits in i på grund av olika orsaker.
Att bli fri ifrån narcissistens järnhårda grepp som sitter kvar, inombords, för många av oss.
Att bli känslomässigt FRI?
Skrev en lång kommentar som tyvärr bara försvann nu så återkommer i morgon !
Det ska bli mycket spännande när du återkommer med din kommentar.
Jag lägger till lite för att du ska kunna få mer att fundera över och klargöra på ett genomgripande sätt.
Vi som faller offer för en narcissistisk missbrukspersonlighet
drabbas av ett trauma och blir stigmatiserade. Stressen som medföljer både under relationen och efteråt har också skapat ett posttraumatikst beteende.
Allt av det som vi fått uppleva kan ju jämföras, psykiskt sett med det som sker i ett krig mellan två länder eller ett inbördeskrig.
Nu pågår det en massa oroligheter i nordafrika. Dessa människor upplever en enorm stress och rädsla. Jämförelsen här är kanske väl bra men ändå. Det centrala är ju människans ovetskap om vad som komma skall, tryggheten är borta.
Rädslan och osäkerheten står i fokus. Efter kriget ska dessa människor efter ett stort lidande bygga upp sitt land igen.Det tar lång tid. Min jämförelse söker förståelse inför det trauma och stigmatiseringen som skett.
Vi som råkat ut för en person som varit kapabel till nästan vad som helst för att kunna fortsätta sin missbrukarbana av oss för att få som denne/a vill
medvetet bakom våra ryggar, kan vi knappt tro att det är sant.
Men det är SANT och här skapas traumat på något sätt...
Att upptäcka att vi använts enbart som ett OBJEKT som du skriver.
Kan det vara att det är så vansinnigt ruggigt att endast ses som ett objekt som gör att vi får så oerhört svårt att frigöra oss ifrån denna sanning. Den gör helt enkelt för ont? För vem vill endast vara en sak för en annan människa?
Dina tankar, känslor och ord väntar jag på!
Skicka en kommentar